Från andra sidan graven

Ehm, hej.
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget efter ett oannonserat uppehåll på 10 månader. Det enda jag kan ge er är en förklaring och en ursäkt.

Allt började med att jag, som det kanske märks på mina sista inlägg, var rätt så stressad. Jag hade inga enorma arbetsbördor egentligen (jag har klarat mig igenom värre), utan det var mer pressen från alla håll som gjorde att jag började rämna ihop. Jag hade en hel del i skolan, saker som var svårare än de som vi hållit på med året före och jag kunde inte riktigt godta att jag inte var BRA. Jag var inte dålig i de nya ämnena, men jag fattade inte från början. Eller så var det som på matten, där jag kunde förstå precis hur Eulers formel gick till - bara för att nästa mattelektion helt ha glömt bort vad kapitlet gick ut på.
När jag då inte var BRA så blev jag förstås ännu stressad. Vid vårterminens slut så hade jag fått två VG:n och jag hade inte fått ett enda VG under gymnasietiden tidigare. Heck, jag har nästan aldrig haft ett definitivt VG i ett teoretiskt ämne förut - under hela min skoltid - och nu så hade jag plötsligt TVÅ och båda var i teoretiska ämnen. Det bidrog också till stressen och pressen. Jag pressade mig själv till det yttersta för att inte. låta. det. hända. igen.
(Dock så lyckades det inte fullt ut, jag fick VG i idrott, men det gills inte då det är ett praktiskt ämne)

Så anledning numero uno till min frånvaro var stress på grund av skolarbetet.

Ungefär samtidigt som det här utspelade sig så började ju projektarbetstiden, vilket bara bidrog till alla stress och press. Jag hade skjutit upp alla tankar på projektarbete under sommaren och plöstligt så hade alla börjat med sina arbeten och jag hade inte en aning om vad jag skulle göra. Så det gjorde att mitt redan ostabila sinnestillstånd blev ännu mer ostabilt.

Under samma tidsperiod så började jag även att kämpa för att få mitt körkort och upptäckte att jag verkligen är jättejättejättedålig på att köra, i alla fall enligt min körskollärare. Jag spenderade timmar med att försöka lära mig att backa runt gathörn och parkera och det gick inte särskilt bra. Och som ni kanske har märkt av det här inlägget: när jag är dålig på någonting => überstress.

Det här pågick under hela september (eller egentligen till maj i år, men då hade jag saker vi kommer till som lugnade mig ) och under den tiden så såg jag nästan inga TV-serier (förutom tredje och fjärde säsongen av Supernatural) och läste inga böcker. Jag har precis börjat återuppta mitt läsande, i slutet av maj. Så jag har haft en period på ca 9 månader där jag inte har läst någon litteratur alls. Inte ens till mina skolarbeten. Vi hade en uppsats i Engelska C där man skulle analysera en 1800-tals bok ur feministiskt perspektiv. Vad gjorde jag? Valde "Jane Eyre" som jag redan läst 3 gånger och analyserade den. Vi hade en uppsats i Etik och livsfrågor där man skulle skriva om ett etiskt problem ur en bok. Vad gjorde jag? Skrev om "Allt för min syster" som jag läst en gång om året sedan jag gick i sexan.

Ingen TV och inga böcker betyder ju att jag inte har något innehåll till bloggen. Jag hade helt enkelt ingenting att skriva om. Efter sista inlägget så tog jag en oplanerad paus. Jag tänkte "jag ska bara göra bort allt det här arbetet, sen ska jag blogga igen" och höll mig borta från bloggen i en vecka. Efter veckans slut så insåg jag att jag inte hade något nytt att skriva och att det faktiskt hade varit skönt att inte vara inne på bloggen. För den hade blivit ett av alla de där måstena som jag var stressad över. Jag var stressad och hade konstant dåligt samvete för att jag inte orkade/kunde läsa och när jag tog en paus så lättade det lite. Så jag bestämde mig för att ta en längre paus och det var här som jag borde ha skrivit ett inlägg och informerat er om mina planer. Fast i mitt huvud så skulle ju pausen bara vara tills det blev lite lugnare... och sen tills jag tog körkort (jag tog det i mars, men det var planerat till början av november) och plötsligt hade jag glömt bloggen.

Anledningen till att jag så lätt kunde glömma bloggen var för att jag, som jag nämnt tusen gånger i det här inlägget, hade otroligt mycket att göra och det blev ännu mer stressat då jag den 9 oktober 2009 gjorde någonting jag aldrig gjort förut, i alla fall inte medvetet: jag gick på dejt (jag har varit på dejt två gånger omedveten om att det var en dejt) och blev förälskad. Mitt under första Idol-fredagsfinalen så blev jag lite småkär och det accelererade tills jag var störtförälskad - och min förälskelse var besvarad. Det gick i kanonfart. Vi träffades fyra gånger innan höstlovet, pga att han jobbade tillfälligt alla vardagskvällar, och två gånger på höstlovet. På Halloween hade vi världens mest publika hångel då vi var ute och någon dag senare så hade vi gjort vårt förhållande officiellt.
Och det lugnade mig.
Det visade sig att när jag kände mig uppskattad och hade någon att krypa upp bredvid så var inte allting lika hemskt. Det var hemskt, men det var inte the end of the world att jag inte fick MVG på ett fysikprov. Det var ingen katastrof att jag inte kunde fickparkera och jag ville spendera så mycket tid som möjligt med honom.

Vilket jag gjorde och summan av kardemumman blev att när jag inte var med honom... så hade jag ännu mer att göra än vanligt på grund av allt jag borde ha gjort då jag spenderade tid med honom.

Den 11 juli i år så tog jag studenten. Plötsligt så finns det inga krav (inte förrän till hösten) och det var som en tyngd hade lättat från mina axlar och jag kunde andas normalt igen. Plötsligt så började jag sakna min blogg, men vågade inte återvända hit då jag läst kommentarerna på mailen lite tidigare och sett "är du död?"-kommentarerna och en "vi tänker på dig"-kommentar. Jag fick jättedåligt samvete, förlåt om ni trodde att jag var död!

Om ni kan förlåta mig så har jag startat en ny blogg då jag vill börja på ett nytt blad. Det kommer inte vara en renodlad bokblogg, för det är en sak jag har stört mig på när det gäller den här bloggen. Att det står att den handlar om böcker när hälften av inläggen handlar om annat. Dessutom så är inläggen från det sista halvårt fyllda med negativitet och jag ville inte ha det.
Jag kommer att ha kvar bloggen, för jag vill inte förlora alla gamla inlägg, men från och med nu så bloggar jag här. Om ni kan förlåta mig så kan ni ju titta in någon gång. :)