I "The Catcher in the Rye" så berättar 17-åriga Holden Caulfield om vad som hände honom som sextonåring efter att han än en gång blivit relegerad från en fin privatskola. Han vill inte återvända hem till sina föräldrar med nyheterna, utan beger sig istället ut i New York där han tar in på hotell och försöker hitta på någonting för att få tiden att gå.
Boken har egentligen inte så mycket handling. I alla fall ingen konkret handling. Det mesta kretsar kring Holdens känslor, rastlöshet och åsikter. Boken saknar även klimax. Det känns som att den inte får något riktigt slut eftersom den liksom bara tonar ut, men det känns samtidigt så rätt.
Jag brukar som sagt inte lägga så stor notis vid språket i böcker, förutom de gånger då det är någonting som jag verkligen stör mig på. Den här gången så var det annorlunda. Trots att Holden gång på gång (på gång på gång...) använder vissa uttryck, ex. "... killed me" och kallar alla för "old [insert namn]", så kändes språket så passande. Det kändes som rinnande vatten. Äkta på något sätt. Det kändes precis som att det var en cynisk sextonåring som pratade. Varje ord var som en liten del av Holden.
När jag började läsa boken så såg jag inte Holden som Holden, utan min mentala bild av honom växlade mellan Sebastian Valmont (från "Cruel Intentions") och Jess Mariano (från "Gilmore Girls"). Det var inte förrän efter halva boken som jag hade accepterat Holden som sig själv. Lite kuriosa är att de refererar till Holden Caulfield flera gånger i "Gilmore Girls", och alla referenser gäller alltid Jess, så det kanske var ganska logiskt att tänka på honom.
Jag förstår verkligen varför Holden räknas som en ungdomsikon och varför boken var med på den där listan.
4 kommentarer:
När jag gick på gymnasiet hade vi inte en språklig engelskaundervisning som den vanliga svenska kursplanen säger eftersom jag gick ett konstigt program. Det var mer inriktat på litteratur och vi lade ner jättemycket tid på varje bok vi läste... Nog för att jag tycker om att analysera böcker djupt, men efter några månader med The catcher var jag spyfärdig. Kan inte säga att jag hatade boken, men just då var det verkligen inte roligt.
Jag känner att jag behöver ompröva mitt förhållande till Holden och köpte därför Räddaren i nöden på svenska på bokrean för ett par år sedan. Har dock inte kommit så långt som till att verkligen öppna den, men jag ska! Snart! Detsamma gäller för 1984 som fick samma behandling på engelskan...
Var hittar man den där listan förresten? :)
Vad gick du på för något program?
Ibland så önskar jag att skulle lägga ner lite mer tid på böckerna vi läser och t.ex. diskutera dem i klassen efter att vi har skrivit våra uppsatser. Som det är nu så läser vi dem bara och går sedan direkt vidare till nästa bok efter att vi har gjort någon uppgift.
Jag håller tummarna för att du lyckas! Själv så har jag ungefär samma problem med "Blonde", som jag köpte för två år sedan och fortfarande inte har öppnat. Jag skjuter alltid upp det med en massa dåliga bortförklaringar.
Jag vet inte var jag hittade listan, jag tror att det var på någon blogg, men den borde kanske gå att googla fram.
Jag tycker det är intressant att jag alltid skriver en hel bok när jag ska kommentera hos dig :) Men det beror antagligen på att vi har ganska lika smak och att ni läser mycket av det jag läste på gymnasiet och känner mig nostalgisk över trots att det inte är så många år sen...
Iallafall! Jag gick IB, International Baccalaureate och där får man plocka ihop sina kurser själv, lite mer amerikanskt har jag inbillat mig... Man kan då också välja vilken nivå man vill läsa på och i både svenska och engelska hade jag higher level vilket innebar att det var väldigt mycket litteratur om inte enbart... Vi lade inte en minut på att plugga grammatik och tråkigheter iallafall :)
Blonde är faktiskt också en bok jag lånade på biblioteket på engelska när jag gick på gymnasiet, men inte tog mig särskilt långt in i...
Skicka en kommentar