Senaste timmen har jag ägnat mig åt att läsa John Steinbeck's The Pearl, endast 82 sidor och snabbslukat. Vi fick läsa en sammanfattning av den på engelskan, där slutet och hela handlingen avslöjades, och eftersom jag hatar att fuskläsa så var jag helt enkelt tvungen att läsa den "på riktigt".
The Pearl är om den fattiga pärlfiskaren Kino, vars son blir stucken av en skorpion och behöver läkarvård. Den fattiga familjen blir nekade hjälp eftersom de inte kan betala för den, så Kinos fru Juana vårdar själv pojken, i hopp om att han ska leva så pass länge att Kino hinner hitta pärlor som kan betala kostnaderna. Samma dag så hittar Kino pärlan som alla drömmer om, större och vackrare än alla andra pärlor som pärlhandlarna någonsin sett. Men pärlan för inget gott med sig. Alla trånar efter pärlan, alla vill ha den. Vem kan de lita på?
Jag skulle säkert ha tyckt bättre om The Pearl om det inte hade varit för det att jag visste exakt vad som skulle hända och när det skulle hända. Spänningen i hur handlingen ska utvecklas var helt borta. Det kändes som om jag bara torrläste den, läste utan att riktigt bry mig om vad jag läser. Utan att känna sympati för någon av karaktärerna och utan att rygga undan från människor girighet. Den gled bara undan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar