Pride and Prejudice

Efter att ha sett klippet från BBC's filmatisering av P&P så drabbades jag av akut Mr Darcy-begär. Jag ville ha ohyfsade systrar, snorkiga överklassfröknar, mödrar med gifta-bort-sina-döttrar-mani och miss Elizabeth Bennet.

Det är i den här delen av mina recensioner som jag brukar dra en snabbsummering av handlingen, men behövs det verkligen nu? Finns det någon som inte vet åtminstone huvuddragen av Jane Austens klassikers handling?

För de som helt har missat denna förtjusande klassiker;

Makarna Bennet bor på Longbourn med sina fem döttrar. Mrs Bennets högsta önskan är att få alla sina döttrar bortgifta till rika män, men eftersom familjen inte har en alltför stor förmögenhet själv, och Mrs Bennets vulgära sätt skrämmer bort många. En dag så nås familjen av nyheten att det närliggande godset Netherfield har blivit uthyrt till en ung rik ungkarl, Mr Bingley. Mr Bingley visar sig vara en charmerande trevlig ung man och han får genast upp ögonen för den äldsta miss Bennet, Jane. Dock är hans sällskap inte lika charmerande. Hans systrar ser ner på det "lantliga sällskapet" och hans vän Mr Darcy avskys av alla för sin stolthet. Elizabeth Bennet, näst äldst i syskonskaran, är hans hängivnaste fiende... men det dröjer inte länge innan Mr Darcy får upp ögonen för den vackra, intelligenta Elizabeth.

“’What do you think of books?’ said he, smiling.
‘Books – oh! No. I am sure we never read the same, or not with the same feelings.’
‘I am sorry you think so; but if that be the case, there can at last be no want of subject. We may compare our different opinions.’”

Den perfekta raggningsrepliken. Den kille som börjar prata böcker med mig har kammat hem ovärdeliga extra poäng... och kanske en bit av mitt hjärta. Det finns för få bokälskande killar i min ålder, tyvärr.

Alla bokens karaktärer har sin egen väldigt tydliga personlighet, som de aldrig riktig viker av. Man kan räkna med att Jane kommer att vara oförmögen att hata någon, att Mrs Bennet kommer att skämma ut sig och sina döttrar och att Mr Collins kommer att nämna Lady Catherine de Bourgh. Inga plötsliga överraskningar.

Stolhet och fördom är ett mästerverk i sin genre; viktoriansk kärlekshistoria - eller, regency era kärlekshistoria - och en av mina favoritböcker.

(Dock så är framsidan på mitt exemplar ganska tråkigt, typiskt ljusgrönt Penguin Classic omslag.)