Smått och blandat

Under dagen så har jag flera gånger kommit på någonting som jag borde blogga om, för att tre minuter senare helt glömma bort vad det var. Det här är ett litet ihopplock av vad jag kan komma ihåg. Tyvärr så kände jag att jag inte hade tillräckligt mycket att säga för att de skulle få varsitt inlägg.

1. Min engelska/svenska-lärare har - förutom att avsky fantasy - en väldigt dålig ovana som jag stör mig otroligt mycket på. Han måste alltid avslöja slutet i alla böcker han talar om... och eftersom vi just nu håller på att gå igenom litteraturens olika epoker så har jag fått väldigt många böcker spoilade. Det började första lektionen med att han avslöjade "det oväntade slutet" i "Don Quijote", en bok som jag tänkt läsa jättelänge - men som nu inte känner mig så peppad att ta itu med. Det fortsatte och som tur är så har han ännu inte hunnit avslöja någon riktig spoiler. De flesta böcker vi har pratat om är jag ganska ointresserad av eller så har jag redan läst dem i barnversion. Dagens spoilervarning var "Brott och straff" och "Therese Raquin". Det slutade med att jag - just innan han hann berätta slutet - låtsades gå ut på toaletten och stannade där i 10 minuter bara för att vara säker på att jag missade vad som sades. Jag har sett att "Anna Karenina" nämns i läroboken, så jag måste nog ta och hetsläsa den så att han inte hinner förstöra den också. (Nog för att jag vet vad som händer i slutet - men inte hur eller varför).

2. Igår fick jag en broschyr från Uppsala Universitet och nu är det bestämt. Jag tänker studera vid UU och nåde den som står i vägen. Jag är i fullkomligt högreutbildningsrus. Jag ser till och med fram emot att bo i studentkorridor. Det ni. Fast... vi får se hur länge det håller. Jag lovar, om vi får en broschyr från Umeå Universitet så kommer jag säkert bli helt euforisk även då. De flesta av mina vänner tänker läsa i Umeå, men jag har några som även funderar på Uppsala. Nog för att man inte ska välja efter sina vänner, men jag skulle sakna dem om jag lämnade dem helt.

3. Det finns några låtar som mina öron näst intill kräver att få lyssna på, men som jag inte kan få tag i (på grund av tekniska problem, hosthost). En låt är t.ex. We Used to Be Friends - The Dandy Warhols och en annan är Eyes - Rouge Wave och såklart så har inte någon av mina vänner någonsin hört talats om de låtarna, så jag har ingen chans att få dem därifrån. Vänner med skivsamlingar är vanligtvis räddningen i sådana här situationer. Man tycker ju att i alla fall någon borde ha en skiva med Losing My Religion - R.E.M? Plus var kan man få tag i Winter Rose - Firefox AK & Tiger Lou? Finns den med på en skiva? Internet?

4. Jag blir jättestressad av folk som laddar ner tv-serier. Nej, ännu värre. Jag blir jättestressad över att de alltid är en säsong före i USA. Jag vågar ju inte googla! Jag behövde en bild från "Heroes" till en sak, men jag vågade inte googla upp en ifall jag skulle bli spoilad. Ibland så avskyr jag nästan mina vänner. De laddar alla ner "Heroes", så de har nu sett halva säsong tre, och de kan inte ta någon hänsyn till att jag inte ser det utan måste typ sitta och diskutera det i matsalen så att jag måste hålla för öronen. Är det inte bättre att bara låta bli att diskutera det alls?

5. Jag har lovat flera gånger att det här ska bli en "VM"-fri zon, men det går inte. Jag håller ju på att avgifta mig, vilket har blandade resultat. Kuren är en blandning av rererepris av "Heroes" (första säsongen) och av mina favoritögonblick från "Gilmore Girls". Min hjärna kräver fortfarande mer Veronica, men jag har börjat kunna tänka på andra saker också. Som skolarbete... och böcker, fast det betyder inte att jag har kunnat släppa att tredje säsongen inte finns att köpa i Sverige - på okänd tid. Jag undrar om de har pirat-dvd-boxar i Thailand?
Jag skulle seriöst bli alkoholist/spelberoende jättelätt. Jag blir jämt besatt av saker. (De som har följt min blogg har tvingats genomleva en "Lord of the Rings"-period, en "Harry Potter"-period, en "Twilight"-period", en "Gilmore Girls"-period, "Heroes"-perioden och den nuvarande "Veronica Mars"-perioden).
Jag börjar nästan bli oroad. I natt så drömde jag att Logan Echolls var min pojkvän (you wish) och natten före det så drömde jag att jag var Veronica och att det var min engelskalärare som mördade Lilly Kane. Jag spenderade även hela vägen hem från skolan idag med att fantisera ihop scenarion där Logan fick rädda Veronica - och samtidigt nita sin far. Jag har väldigt våldsamma dagdrömmar. Jag skulle behöva kontakta ATSA (Anonymous Television Shows Addicts), om det finns en sådan förening.

Godnatt!

Ännu ett intetsägande inlägg

Det här är mitt femte inlägg på bara några dagar som inte handlar om en speciell bok á la recension. Oftast så brukar ju min blogg mest bestå av recensioner, men eftersom jag inte har läst någonting på ett bra tag (35 sidor ur Everyone Worth Knowing räknas inte) så fylls bloggen ut med fakta som får intresseklubben att dö av upphetsning.

Kan börja med att berätta om nattens dröm. Jag dansade med en jättesnygg kille (typisk tonårsdröm), twisten ligger i att killen var vampyr och hade ett outtalbart namn med 95 % vokaler. Vi kan kalla honom får Ilanou tills vidare. Han hade svart hår, svart polotröja och såg lite latino ut. Kan inte säga att jag var missnöjd. Enda felet var att jag inte var mig själv, utan istället så var jag Kristen Stewart. Varför får hon alla söta vampyrer?

(Efter psykologi A-kursen så måste jag alltid analysera mina drömmar. Jag tror att den här har sin grund i att jag känner ett stort behov efter kärlek och snygga vampyrer är en av mina svaga punkter. Dansandet kommer nog ifrån att min lillasyster hade danskväll på skolan och jag saknade högstadiedanserna. Kristen Stewart kommer helt klart ifrån att jag suttit och kollat in bilder från inspelningen av Twilight innan läggdags.)

För att fortsätta på vampyrtemat så upptäckte jag idag två högst välkomnade saker.
1. Volterra, vampyrstaden från New Moon, finns på riktigt och jag och Sandra har redan börjat planera vår semester dit. Vi tänker dock inte gå in i några gamla byggnader, utan bara tälta framför klocktornet.
2. Anne Rice har diabetes. Det är säkert inte någonting hon hurrar för, men det gör jag eftersom jag har fått ännu en fellow-diabetiker och det är alltid trevligt när man får reda på att man har någonting gemensamt med en favorit.

(Mar)drömmar från sen läsning.

I natt straffades min sena vampyrboksläsning.

Jag var länge tveksam om mitt nerviga och otroligt lättskrämda psyke skulle klara av att läsa Twilight, och det gick ju mer än bra. Så jag blev modigare när det gäller "rysarna" (min defination av rysare skiljer sig från övriga befolkningens) - i alla fall när det gäller vampyrer. Varför det? De är ju egentligen inga trevliga varelser; snabba skuggor som smyger omkring i mörkret med extraordinära sinnen, redo att när som helst sänka tänderna i det ovetande offrets hals. Samma varelser som fick mig att sova med pyjamasen uppdragen till hakan när jag var mindre. Trodde jag verkligen att jag var helt botad från min gamla skräck för nattens varelser?

Ja, det trodde jag. Jag har alltid - mot min vilja när jag var yngre - fascinerats av vampyrer. Deras odödlighet, deras grace, deras vackra yttre, och Twilight gjorde inte det hela sämre. B. Wahlströms ungdomsrysare väckte fascinationen och Twilight spädde på den tills vampyrbägaren nästan svämmade över. Jag hade t.o.m börjat tänka på vampyrer som goda varelser (Edward Cullen kan ju absolut inte vara ond, no way)...

Det var då jag började läsa Vampyrkrönikan... och Lestat har väl sin tjusning, men hittills har han mest visat sin sadistiska sida i Interview with the vampire. En sida som inte riktigt stryker min övervunna rädsla medhårs. Men som fortfarande fascinerar. Jag var inte rädd, inte påverkad. Trodde jag.

I natt så låg jag vaken in till småtimmarna och läste (dock Allt för min syster, då jag inte överskattar mitt nya mod så mycket.). När jag väl somnade så hände det. Mardrömmarna började. Till min besvikelse så var inte vampyren i min dröm särskilt snygg, utan han såg mest ut som en 40 +, smått överviktig kontorarbetar med begynnande flint. Hett. I alla fall så har han jagat mig hela natten i jakt på mitt blod, och jag känner mig faktiskt stolt över att ha kunnat springa ifrån en omänsklig varelse med omänskliga egenskaper. Till slut så kom ju farbror Vampyr ikapp mig, och där stod jag. Inträngd i ett hörn och med en blodtörstig brutal vampyr framför mig. Det är sådana här drömmar som gör att man går och är nervig i dagar. Jag har att tacka min hjärna för att bespara mig ett sådant obehag.

Just som farbror Vampyr skulle ta död på mig så klev han fram. Min prins på en vit häst. Likvärdig i styrka och snabbhet med farbror Vampyr, drop dead gorgeous. Min hjärna hade sänt Edward Cullen till mitt försvar. Tack så hemskt mycket! Min mardröm blev helt plötsligt till en dröm som jag inte ville vakna ifrån.

Så, sensmoralen. Ibland är vampyrer bra att ha.