Etta

Enligt den lilla mätmakapären från Topblogarea så ligger jag etta på litteraturlistan, how come?
(Jag fattar att det inte är särskilt seriöst, men det var en trevlig överraskning i alla fall).

Lagom till min hemkomst så kommer jag vara tillbaka på plats 38 igen.

Bokfemman v.5

Den här veckans bokfemma handlar om filmatiseringar, ett ämne som jag har verkligen svårt för. De som någon gång trillade in på min bloggspot.se blogg vet hur jag känner inför vissa kommande filmatiseringar - mest Twilight. Jag tycker att det är närmast kriminellt att filma böcker som inte varit utgivna i minst 10 år. Hur ska någon kunna läsa en bok och skapa sig en egen bild av den om man grabbar tag i första bästa bok och gör en film av den? Jag fick först upp ögonen för det här problemet när jag först hörde folk som sa "Äh, Harry Potter. Jag behöver inte läsa böckerna, jag har ju sett filmerna.." eller "Ron är såå feg" (för att filmerna gör honom så mycket fegare) eller "Harry Potter är för barn, det ser man ju på filmerna".
Plus att istället för att få en egen bild av karaktärerna så ser man skådespelarna framför mig.

Dock så finns det filmatiseringar som jag tycker om, och aldrig skulle vilja vara utan.
Mina "krav" för att en film ska få vara med är att jag ska ha läst boken och sett filmen. Inget fusk med att ta filmer, vars "bok-jag" aldrig har befunnits sig i min bokhylla.

Veckans tema är filmatiseringar. Nämn dina fem favoriter av filmatiseringar av böcker.

Stand by me, baserad på novellen The Body av Stephen King. The Body är det enda jag någonsin har läst av King, och det lär inte ändras på ett tag. Jag hatar skräckböcker och har utvecklat en kronisk rädsla för King. Tillbaka till filmen. Filmen är så söt att jag inte vet vad jag ska göra när jag ser den. Jag myser. Försvunnen barndom, vänskap. River Phoenix. Mys.

Pride and Prejudice (tv-serien eller filmen), baserad på Jane Austens bok med samma namn. Hopkok av allt jag älskar. Klassiker, kostymfilm, viktorianskt (eller justpreviktorianskt) England, en kärlekshistoria och ståtliga aristokratmän med söt accent. Kan det bli bättre? Jag tog med både BBC's sex delars tv-serie från 1995 med Colin Firth och filmen från 2005 med Keira Knightley, för allt beror på humör. Serien är förstås mysigare - men sen är den 5 och en halv timme också och det är ingenting man ser såvida man inte har god tid på sig. Då är det bättre med en "kort resumé" á la filmen.

Tuck Everlasting, efter boken med samma namn av Natalie Babbitt. Ännu en söt kärlekshistoria, utspelad på de vita söndagsklänningarnas tid... eller, i min värld är de alltid vita. Alexis Bledel från Gilmore Girls spelar Winnie Foster - som i boken endast är 10 år, men har fått bli något äldre i filmen. Jag gråter lika mycket till den nu som för 4 år sedan.

Ciderhusreglerna, baserad på boken med samma namn av John Irving. Jag älskar filmen Ciderhusreglerna, men den förstörde min upplevelse av boken Ciderhusreglerna. Eftersom jag redan hade sett filmen 4-5 gånger när jag läste boken så hade jag en tydlig bild av hur allt skulle förflyta... Saken är bara det att Lasse Hallström ändrade ganska mycket. Det här är ett jättebra exempel på varför man bör vänta med filmatiseringar. Jag uppskattade inte boken lika mycket som jag kanske skulle ha gjort om jag inte hade sett filmen. För mig kommer filmen alltid vara minst dubbelt så bra.

Sist, men inte minst, så måste jag få ta med The Lord of the Rings-trilogin, efter J.R.R Tolkiens trilogi med samma namn.Den är ingenting emot böckerna, men det är ändå den enda filmatiseringen av en av mina avgudade "jag-växte-upp-med-er"-böcker som jag faktiskt tycker om, eller... Jag älskar dem. De är kanske inte 100 % korrekta - och borde egentligen aldrig få ställas mot böckerna. För böckerna överskuggar dem varenda gång, men de är ändå bra.

What a Girl Wants

Söndagskvällen har spenderats uppkrupen i soffan tillsammans med min lillasyster. Vi har ägnat åt oss riktigt lättfullt tv-tittande. Först Singing Bee, den pinsamt dålig tävlingen där det inte gäller att sjunga fint utan rätt, och sedan "tjejfilmen" What a Girl Wants. Lättsamt, tjejigt, lite överdrivet, Colin Firth med söt accent, lite engelsk aristokrati.

Något som genast slog mig var hur många kopplingar jag kunde hitta till de få engelska klassiker jag läst... eller i det här verket, till filmatiseringarna av dem. Huvudpersonen, Daphnee, åker till London för att hitta sin pappa - Lord Henry Dashwood. Dashwood, som i systrarna Elinor och Marianne Dashwood från Förnuft och känsla. Lord Henry spelas av ingen mindre än Colin Firth, vars mest kända roll är som Mr Darcy - från Stolthet och fördom. Lord Henry Dashwoods fästmö, den titel-fiskande Glynnis, spelas av Anne Chancellor, som spelade den Darcy-fiskande miss Caroline Bingley i Stolthet och fördom. Christina Cole spelar den elaka styvsystern, men hade även rollen som Blanche Ingram i BBC's filmatisering av Jane Eyre.

Vilken slump.

Jag är språkblind

Den här veckan har jag hoppat över bokfemman, av den enkla anledning att jag nästan aldrig lägger märke till språket när jag läser. Jag skäms över att säga det, men jag kommer aldrig bli fin-kultur. Jag kommer aldrig att hitta de där små guldkornen bland bibliotekshyllorna - och om jag väl hittar ett så är det inte ens säkert att jag kommer att märka språket. Jag är en upplevelse-människa.

Det är känslorna som trollbinder mig. Stämningen, känslan du får efteråt, det lättsamma eller det sorgliga. Vänskapen, kärleken, hatet. Jag läser hellre en dramatisk bit ur en bok än en bit med himmelskt språk - men utan känslor. (Fast helst så vill man ju läsa något som innehåller både och.)

Det betyder dock inte att jag inte lägger märke till språket, det gör jag, men jag har lärt mig att koppla bort det om jag vill. Jag kan tycka att en bok med platt språk är bra, men ändå sakna någonting... på samma sätt som jag kan tycka att en himmelskt skriven bok är bra, men ändå sakna den där känslan. Känslan av att boken är en del av mig.
Nu blev jag lite flummig, men jag hoppas att någon förstår. Den där känslan du får när du läser och förvånat tittar upp och inser att klockan är över fem och du trodde att den var tre.

På samma sätt så dömer jag inte böcker så lätt. Det finns böcker som jag verkligen avskyr, det finns böcker som jag läser bara för att ha någonting lättsamt att läsa. Det finns böcker som jag har ett speciellt band till - även fast de inte är bra. Det finns böckerna som bara är, som är underhållande läsning just för stunden, men som du glömmer efter några veckor. (Eller inte precis glömmer, men de stannar inte kvar lika färskt så länge...), och så finns det DE böckerna. THE books. Böckerna som aldrig verkar blekna. Som man tar till sig och sparar på hjärnans hårddisk. Böcker som du skapar ett band till, ett band som är så starkt att du kan sakna dem. Du kan i vilken situation som helst plötsligt få ett starkt sug efter den boken. Du måste bara läsa den.

Nu har jag verkligen kommit bort från ämnet. För att summera upp; Jag är inte fin-kulturell, jag kan inte ställa en massa popkulturella kopplingar, jag lägger inte särskilt stor vikt vid språket och kan omöjligt upptäcka språkfel (kan delvis bero på att jag inte skulle känna igen ett grammatiskt fel om de så dansade naket framför mig iklädd Dobbys tehuva). Jag kommer aldrig kunna bli en bra bokbloggare.

Men det struntar jag fullkomligt i. Jag tänker inte ge mig själv tillfälle att känna mig mindre... ehm, kompetent. Jag bokbloggar för att komma ihåg böckerna jag har läst, för att bespara mina helt bokintresserade vänner en massa bokprat och för att jag tycker att det är roligt.

Det är väl det som är meningen? :)

Heath

Jag har fortfarande svårt att fatta att det verkligen har hänt. Det känns så surrealistiskt på något sätt. Man tänker inte på dem som verkliga människor när man ser dem i olika roller på film, men nu... Nu mer än någonsin så förstår man att de är människor. Jag måste ha levt i någon fantasivärld á la Neverland där mina favoritskådespelare aldrig blir äldre. Där mina favoriter är odödliga. Det här för med sig en hel rad andra skrämmande tankar... Tänk om någon av mina favoritförfattare skulle omkomma? Tänk om JK hade dött och aldrig hunnit skriva klart Harry Potter-böckerna? (Nu är jag otroligt självisk som inte först tänker på hennes familj, men...)

Stackars Michelle, och stackars Matilda Rose! Att ta ett dödsbud är nog hårt, men i ett främmande land? Jag känner för dem... och hans familj. Hans pappa, Kim, uttalade sig i australiensiska tv idag.

”Vi, Heaths familj, bekräftar den väldigt tragiska, olägliga och oavsiktliga bortgången av vår djupt älskade son, bror och kärleksfulla far till Matilda. Han hittades fridfullt sovandes av sin hushållerska i sin New York-lägenhet klockan 15.30, lokal tid.

Vi skulle vilja tacka våra vänner och alla runt om i världen för deras kondoleanser och snälla tankar under den här svåra tiden. Heath har berört så många människor på så många olika plan under sitt korta liv, men få hade förmånen att verkligen känna honom.

Han stod med båda fötterna på jorden, var generös, godhjärtad, levnadsglad och en osjälvisk individ som var otroligt inspirerande för många. Var vänliga att respektera vår familjs behov av att i lugn och ro sörja och vänja oss vid tanken på att han är borta.”

Sedan hittade jag det här Ellen DeGeneres Show-klippet på Youtube, och man kan inte låta bli att skratta åt Heaths bobfärd. Man ska minnas det vackra...

Mamma sa att jag var sjuk

Har äntligen läst ut "Mamma sa att jag var sjuk" av Julie Gregory. Jag har ingen aning om varför jag ens valde att läsa den... Jag vet ju att jag avskyr sådana här böcker, självbiografiska böcker om barnmisshandel eller annan form av våld - psykisk eller fysisk - där det aldrig händer något bra. Böcker som bara beskriver hur dåligt allt var och, som i det här fallet, hur grym/manipulerande ens föräldrar var. Det är som att självbiografin inte kan innehålla de bra delarna, som om de skulle ta bort lite av folks empati. Slag, glåpord, lite mer slag och sedan en kort redogörelse om hur dåligt det gick i skolan och sedan tillbaka till misshandeln.

"Mamma sa att jag var sjuk" är Julie Gregorys redogörelse hur det var att leva tillsammans med en Münchhausen by proxy-sjuk mamma. Münchhausen by proxy är en sjukdom där vårdnareshavaren låtsas att barnet är sjukt och hittar på symptom. "Symptomen" uppträder gång på gång och barnet manipuleras till att tro att det är sjukt. Münchhausen by proxy räknas även som en slags barnmisshandel.

Som jag tidigare sagt, jag vet inte varför jag läste den. Den är intressant, men jag klarar inte av att läsa sådana här böcker. Det tog 2 veckor att läsa ut Pojken som kallades Det, vilket säger en hel del.

"You're just too good to be true..."

Får inte vara sant.

Snälla, låt det vara en mardröm.
Låt det vara en grym paparazzi-lögn.

Heath Ledger får inte vara död.

Med risk för att låta grym, nästan vilken annan skådespelare som helst, men inte Heath.

Inte min Heath.

Bryskt uppvaknande i morse? Sovmorgon, sov länge. Slår på tv:n. Nyheterna är på... "Heath Ledger, den hyllade skådespelaren från Oscarsbelönade Brokeback Mountain..." Bild på honom, leende. Jag skiner upp. "..har hittats död i sin lägenhet..". Jag förstår inte. Allt bleknar, det är som att jag tryckt bort alla känslor. Jag har gått igenom hela skoldagen som någon slags zombie.

Nu, till slut. Nu kan jag gråta. Det tar aldrig slut.

Sara

Jag hittade ett test hos Malin och eftersom jag älskar tester, speciellt personlihetstester, så var jag så klart tvungen att göra det.

What Sara Means

You are the total package - suave, sexy, smart, and strong. You have the whole world under your spell, and you can influence almost everyone you know. You don't always resist your urges to crush the weak. Just remember, they don't have as much going for them as you do. You are usually the best at everything ... you strive for perfection. You are confident, authoritative, and aggressive. You have the classic "Type A" personality. You are wild, crazy, and a huge rebel. You're always up to something. You have a ton of energy, and most people can't handle you. You're very intense. You definitely are a handful, and you're likely to get in trouble. But your kind of trouble is a lot of fun.

What's Your Name's Hidden Meaning?

Watermelon

Nu har jag berövats min Marian Keyes-oskuld på ett högst tillfredställande vis. Även fast jag äger Anybody Out There valde jag att börja min bekantskap med Marian genom hennes första bok, Watermelon - jag är svåra tvångstankar när det gäller att läsa böcker som är sammankopplade på något sätt i okronologisk ordning.

Watermelon handlar om Claire Webster (née Walsh), 29 år lever i det perfekta äktenskapet med en underbar man och en mysig lägenhet mitt i London. James är den ultimata killen, varm, beskyddande och ställer alltid upp för henne. Allt är perfekt... enda tills paret Webster får sitt första barn. Direkt efter förlossningen berättar James att han tänker lämna Claire för en annan kvinna, och utan att ens ha sett sin dotter lämnar James sjukhuset och Claires liv. För att hantera livskrisen så flyr Claire hem till Dublin, till sitt barndomshem där hennes föräldrar och smått excentriska systrar finns för att stödja henne. Allt eftersom tiden går återhämtar sig Claire och börjar inse att livet utan James inte är så hemskt nu när hon har Kate... och gudomlige Adam, hennes systers studiekompis, som verkar intresserad av henne. Så när James till slut pallrar sig tillbaka in i hennes liv har hon förändrats, mer än vad han någonsin kunnat tro.

Jag fastnade för Watermelon, direkt, det sa klick. Jag började läsa den och på två minuter så låg Interview with the Vampire bortglömd på sängbordet, och den har legat där ensam och samlat damm enda sedan torsdag eftermiddag. Stackarn. Watermelon ser mer svåröverkomlig ut än vad de flesta andra chick lit-böcker gör (kan bero på att den har 600 sidor), men när jag väl började läsa så läste jag i timmar. Igår läste jag 300 sidor i sträck utan en tanke på tiden.

Jag tyckte synd om Claire, jag ville hjälpa Claire. Jag kände för henne och stod likt en galen sportmamma och hejade på henne vid sidlinjen. ("Du klarar det!" "Spöa honom!" "Neej, se upp!").

Nästa Keyes-bok jag ska ge mig i kast med är Rachel's Holiday, och vi får se vilken Walshsyster jag tycker mest om efter den.

Kitty-nostalgi

............................................

Mitt bland alla pappersnäsdukar, nässpray, varma drycker och andra saker som är livsviktiga när dunderförkylningarna slår till så hittade jag en kvarglömd ensam Kitty-bok. Inte precis en raritet, utan en av de här lite nyare böckerna där Kitty har en lite mer... orange färg på håret och ser lite mindre tecknad - men absolut inte verklighetstrogen - ut. Den första sidan -som säkert har ett namn - där allt ifrån tryckeri till upplysningar om vilket papper boken är tryckt på (miljövänligt, ej klorblekt) kan hittas informerar oss om att Kitty och bröllopsmysteriet även är "Nancy Drew Mystery Stories 136", och den är utgiven 1998 i Sverige.

"Kitty och bröllopsmysteriet" borde egentligen ha hetat "Kitty och bröllopsmysterierna" då boken handlar om fyra bröllop och de mystiska händelserna kring dem. "Fyra bröllop och nästan en begravning" hade också varit ett passande namn. Som vanligt så är Kitty på rätt ställe vid rätt tidpunkt och får ett nytt fall på halsen. Bess jobbar för bröllopsfirman Lyckolänken som ska ordna fyra bröllop under samma helg på herrgården Heights house och ber Kitty och George att hjälpa till. Redan innan första bröllopet ens har börjat börjar saker gå fel. Bruden är övertygad om att hon har sett ett spöke när hon byter om, någon försöker stjäla bröllopspresenterna, blomleveranserna går fel ... och någon mixtrar med Kittys bil.

Undra egentligen hur många gånger Kitty har varit nära att dö i en bilolycka pga att någon har mixtrat med hennes bil och a) kopplat ut bromsarna, b) dragit ut muttrarna, c) saboterat annan mekanisk del?

Det här är en sensationell Kitty-bok! De nämner ingenting om Kittys utseende, eller hur duktig hon är! Herregud, det måste vara en bluff - en piratkopia. Kan det verkligen vara så att det existerar en Kitty-bok som inte beskriver hur perfekt Kittys blå tröja matchar hennes underbara ögon? Eller hur trevlig Kitty är trots att hon är så rik? Det är ett mirakel.

"- Det kan bli riktigt kul att maratonjobba hela helgen, sa George muntert. Fastän jag var tvungen att avstå från ett riktigt maraton på söndag.
- Maraton - du menar att springa cirka hundra mil alldeles frivilligt? sa Bess och ryste. Nej tack, inte för mig."

"Hanna Gruen tittade in genom dörren från köket. Hon hade varit familjen Drews hushållerska i många år, men Kitty betraktade henne som mycket mer än en anställd. Hanna hade varit som en mor för henne ända sedan Kittys mamma hade dött när Kitty var liten."

Det känns lugnande att vissa saker inte har ändrats. Jag tror att den där sista meningen har varit med i varenda Kitty-bok jag någonsin läst.

"Han smiter! skrek Patti.
Men X hade inte räknat med Kittys snabbhet. Hon ilade efter honom, kastade sig över honom och tacklade honom till golvet."

Om Kitty kan springa ikapp en man som har beskrivits som vältränad hela boken och tackla honom till golvet då kan jag... bli hockeyspelare. Jag tror inte att jag avslöjar alltför mycket, och jag tror inte direkt att någon blir förtvivlad om jag gör det, men Kitty råkar ut för det vanliga "kloroform"-angreppet när bokens skurk trycker en "sötaktigt luktande trasa" över den ovetande Kittys näsa och mun. Hon blev inte bunden i den här boken utan bara instängd i en låst byggnad. Too bad for Nancy.

Potentiell favorit?

Någon som har hört talas om Libba Bray och hennes böcker och vet om de är läsvärda?

Jag snubblade över en någorlunda ny ungdomsboktrilogi på adlibris (eller jag antog att den var ny eftersom de bara har översatt första boken i trilogin) och omslagen tilltalade mig direkt.

"Gemma är inte som andra flickor. Flickor med förfinade manér - som talar först när de blir talade till och som vet sin plats. Nej, sextonåriga Gemma passar inte riktigt in i ett viktoriansk England med normer som lär unga kvinnor att avstå från att leva ett självständigt liv. Men efter hennes mors tragiska och dramatiska död i Indien, hamnar Gemma så småningom på Spence - ett internat för fina och belevade flickor ...

Ögat över månskäran är en palett av prasslande kjolar, åtsittande korsetter och stränga konventioner i den viktorianska eran. Här finns mystiska skuggor i mörkret, dolda nattliga möten, magiska systraskap, men också hemliga brödraskap från fjärran länder - och skrämmande övernaturliga krafter som obönhörligt styr Gemmas öde."

Viktorianskt England, check. Mystik, check. Korsetter, kjolar och kläder som jag aldrig någonsin kommer att komma i närheten av, check. Möjligheter till en kärlekshistoria, check. Låter som en bok som jag skulle älska.

Dock tror jag att de är bättre på engelska (jag tror inte, jag vet. Böcker är alltid bättre på orginalspråket) och A Great and Terrible Beauty har helt klart en annan, bättre, mer lovande klang.

Allt för min syster

Här sitter jag. Med rödsprängda ögon av storleken råtta, med kinder som fortfarande är våta och med ett väldigt nött (i mina mått mätt) exemplar av Allt för min syster (My Sister's Keeper) av Jodi Picoult. Jag känner mig inte som en hel människa om jag inte får läsa den minst en gång per år och jag tror alltid att jag ska klara av att läsa den utan att gråta så att ögonen är oanvändbara för timmar, men hur många gåner jag än läser den så kommer den ändå att vara lika sorglig och hjärtskärande, och jag kommer gråta lika mycket varje gång.

Hela handlingen skriker "ta fram pappersnäsdukarna!" och man förstår redan från början att det här inte är en rosa-fluffig bok - ingen bok som lockar till skratt.

Trettonåriga Anna Fitzgerald har alltid funnits där för sin syster Kate - bokstavligt talat. För Anna är en så kallad designer baby, en perfekt genetisk matchning till systern, som lider av en ovanlig typ av leukemi. Hon var bara några minuter gammal när hon för första gången donerade friskt blod till sin syster. Det är kanske inte så konstigt att Anna hela livet känt sig som en reservdel till Kate.

Men nu har Anna fått nog. Kate har blivit sämre och om inte Anna donerar sin ena njure till henne kommer Kate att dö. Trots att Anna älskar sin syster vill hon inte längre att besluten ska fattas över hennes huvud. Hon uppsöker en advokat och stämmer sina föräldrar för att få rätten att bestämma över sin egen kropp...

(Jag var tvungen att ta baksidetexten, för jag klarar inte av att hålla mig kort när det gäller den här boken. Jag har försökt i recensioner till skolan, försökt att förklara vad den handlar om till kompisar - och det slutar alltid med att de inte behöver läsa boken... för jag har redan berättat allt.)

Boken är skriven ur 7 olika synvinklar;

Sara Fitzgerald, ex-advokat, har alltid haft Kates bästa för ögonen och ser knappt sina andra barn. Brian Fitzgerald, pappan, amatörastronomen och brandmannen som räddar liv på jobbet - men klarar inte av att rädda sin dotters. Jesse Fitzgerald, den bortglömda sonen som gått över till den mörka sidan - droger, sprit och pyromani. Kate Fitzgerlad, som inte är rädd för döden. Anna Fitzgerlad, osäker på vad hon egentligen vill och hur hon ska klara sig utan sin syster, men ändå less på att bara betraktas som Kates reservdel. Campbell Alexander, Annas advokat som döljer anledningen till att han har en servicehund för omgivningen och sist av allt, Julia Romano, godman och Campbells ungdomskärlek.

Jag hoppas att ni aldrig blir tvungen att försöka välja ett citat från Allt för min syster. Jag har provat och tro mig, det är hopplöst. Du kan slå upp en slumpad sida och hitta hur många citat som helst och innan du vet ordet av så har du citerat en halv bok - ungefär.

Varenda gång jag hör Death Cab for Cutie's låt What Sarah Said så tänker jag på familjen Fitzgerald.

"As each descending peak on the LCD

Took you a little farther away from me"

"Amongst the vending machines and year-old magazines

In a place where we only say goodbye

It stung like a violent wind that our memories depend

On a faulty camera in our minds"

Fast nu kom jag bort från ämnet. Som ni kanske har märkt så försöker jag så tyst som möjligt glida bort från det viktiga i det här inlägget. Vad tycker jag om boken? Anledningen är att jag inte kommer på några ord att beskriva varför jag älskar den här boken. Varför jag har läst om den minst 10 gånger sedan sjätte klass. Varför jag, som kan vissa citat direkt ur hjärtat, fortfarande blir lika chockad av twisten i slutet. Oj, den har jag inte nämnt, men handlingen byter fil i slutet och kör åt ett helt annat håll och lämnar läsaren med öppen mun.

Det är en bok som mitt bland all smärta och alla tårarna (i alla fall i mitt fall) lämnar dig med en känsla av värme. Mitt bland alla svårigheter så finns kärleken, och det är den boken egentligen handlar om. Kärleken mellan syskonen Fitzgerald, kärleken till ditt barn, den aldrig slocknande - men undanträngda - första kärleken.

Boken ska även bli film, men jag har stoora problem med den ryktade rollbesättningen. Cameron Diaz som Sara, Elle och Dakota Fanning som Anna och Kate och Alec Baldwin som Campbell. Jag skulle inte ens ha någon av dem i tankarna om jag fick casta.

Reunited

"The teenage queen, the loaded gun;
The drop dead dream, the Chosen One
A southern drawl, a world unseen;
A city wall and a trampoline"

Min iPod behöver en ny spelningslista och det snart. Jag har 400 låtar i samma lista, vilket blir en hel del knapprande när musiken inte passar... vilket den nästan aldrig gör. Så, jag har gjort en favoritlista - med låtar som jag absolut inte kan zappa över, för de är så otroligt bra.

Och medan jag scrollade ner i iTunes hittade jag ett bortglömt guldkorn. Read my mind med The Killers. Som jag älskar den låten, varför hade jag glömt den?

Finns det något bättre än att återförenas med en sång som du kan varenda stavelse i, varenda taktslag?

"She said I don't mind, if you don't mind'
Cause I don't shine if you don't shine"

Bokfemman v.3 (NY)

(De som läste min bokfemma under de första 5 timmarna den låg ute kommer att märka att vissa drastiska ändringar har skett. Jag blev helt enkelt missnöjd och gjorde en ny bokfemma. Så går det om man är för ivrig att posta och inte tar sig tid att reflektera över den.)

Äntligen har Bokfemman dragit igång igen. Jag har saknat den. Saknat de väldigt olika listorna, och alla boktips som hittas bland dem. Temat för veckans bokfemma är "senaste", fritt att tolka som man vill. Först tänkte jag ta de fem senast lästa böckerna, men eftersom de alla återfinns två inlägg längre ner (alla fem i samma inlägg t.o.m) så kändes det inte som det bästa alternativet. De fem böcker som senast letade sig in på min millånga "vill-läsa"-lista känns inte heller särskilt rätt, eftersom den uppdateras lite olika hela tiden. Därför har jag valt att göra en lista över de fem senast köpta böckerna och, eftersom det nyss har varit jul, de senast fådda (i min värld är det ett ord) böckerna.

Veckans tema för Bokfemman är "senaste". Nämn din topp 5 som baseras på ordet senaste

Callgirl på Manhattan av Tracy Quan. Jag köpte den i början av januari för att ha någonting att läsa på tåget ner till Sundsvall. Någonting lättsmält om tjej i storstad, tilltrasslat kärleksliv, väninnor och ett fint rosa omslag... och hamnade med en bok som uppfyllde alla kriterier, men som även påminde väldigt mycket om ett Sex and the City-avsnitt, och lite till.

Odysséen och Iliaden av Homeros. Jag räknar dem som en bok eftersom de är skrivna av samma "författare" och man kan ju säga att de tillhör samma serie. Jag köpte dem till mig själv i julklapp, en klapp på axeln inför nästa år.

The Mists of Avalon av Marion Zimmer Bradley. En av de saker som jag alltid har varit intresserad av är keltisk mytologi, särskilt om Arthur och hans riddare. Fick den i julklapp av mamma, fast tekniskt sett så är den från mig själv. Det var jag som beställde hela bokpaketet.

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger. En till julklapp, och en bok som jag har tänkt läsa i flera månader, men varje gång jag går förbi den på biblioteket så blir det "jag tar den nästa gång"-tankarna som vinner. Måste ju läsa boken innan filmen kommer.

The Eyre Affair av Jasper Fforde. Jag har stora förhoppningar vad gäller den här boken. Alla böcker som handlar om Jane Eyre måste väl vara bra? Baksidetexten utlovar galenskaper, oväntade vändningar och bokreferenser.

(Mar)drömmar från sen läsning.

I natt straffades min sena vampyrboksläsning.

Jag var länge tveksam om mitt nerviga och otroligt lättskrämda psyke skulle klara av att läsa Twilight, och det gick ju mer än bra. Så jag blev modigare när det gäller "rysarna" (min defination av rysare skiljer sig från övriga befolkningens) - i alla fall när det gäller vampyrer. Varför det? De är ju egentligen inga trevliga varelser; snabba skuggor som smyger omkring i mörkret med extraordinära sinnen, redo att när som helst sänka tänderna i det ovetande offrets hals. Samma varelser som fick mig att sova med pyjamasen uppdragen till hakan när jag var mindre. Trodde jag verkligen att jag var helt botad från min gamla skräck för nattens varelser?

Ja, det trodde jag. Jag har alltid - mot min vilja när jag var yngre - fascinerats av vampyrer. Deras odödlighet, deras grace, deras vackra yttre, och Twilight gjorde inte det hela sämre. B. Wahlströms ungdomsrysare väckte fascinationen och Twilight spädde på den tills vampyrbägaren nästan svämmade över. Jag hade t.o.m börjat tänka på vampyrer som goda varelser (Edward Cullen kan ju absolut inte vara ond, no way)...

Det var då jag började läsa Vampyrkrönikan... och Lestat har väl sin tjusning, men hittills har han mest visat sin sadistiska sida i Interview with the vampire. En sida som inte riktigt stryker min övervunna rädsla medhårs. Men som fortfarande fascinerar. Jag var inte rädd, inte påverkad. Trodde jag.

I natt så låg jag vaken in till småtimmarna och läste (dock Allt för min syster, då jag inte överskattar mitt nya mod så mycket.). När jag väl somnade så hände det. Mardrömmarna började. Till min besvikelse så var inte vampyren i min dröm särskilt snygg, utan han såg mest ut som en 40 +, smått överviktig kontorarbetar med begynnande flint. Hett. I alla fall så har han jagat mig hela natten i jakt på mitt blod, och jag känner mig faktiskt stolt över att ha kunnat springa ifrån en omänsklig varelse med omänskliga egenskaper. Till slut så kom ju farbror Vampyr ikapp mig, och där stod jag. Inträngd i ett hörn och med en blodtörstig brutal vampyr framför mig. Det är sådana här drömmar som gör att man går och är nervig i dagar. Jag har att tacka min hjärna för att bespara mig ett sådant obehag.

Just som farbror Vampyr skulle ta död på mig så klev han fram. Min prins på en vit häst. Likvärdig i styrka och snabbhet med farbror Vampyr, drop dead gorgeous. Min hjärna hade sänt Edward Cullen till mitt försvar. Tack så hemskt mycket! Min mardröm blev helt plötsligt till en dröm som jag inte ville vakna ifrån.

Så, sensmoralen. Ibland är vampyrer bra att ha.

Lässkörd 2007

Bättre sent än aldrig. Fet text betyder att det är första gången jag läser boken, och vanlig stil är de böcker som jag har läst en eller flera gånger tidigare.

1. Övernäktergalens golv - Lian Hearn
2. På kudde av gräs - Lian Hearn
3. Under lysande måne - Lian Hearn
4. Nobels testamente - Liza Marklund
5. Bakom ridån - Peter Abrahams
6. Hotet från himlen - Anthony Horowitz
7. Alanna - Tamora Pierce (årlig omläsning)
8. I gudinnans hand - Tamora Pierce
9. Kvinnan som rider som en man - Tamora Pierce
10. Gudinnans förkämpe - Tamora Pierce

11. Pojken som kallades Det - Dave Pelzer
12. Ingen är så söt som du ; ) - Siw Widerberg
13. Det fattas en tärning - Johanna Thydell
14. Eragon - Christopher Paolini
15. Tuck Everlasting - Natalie Babbitt
16. Den utvalda - Wolff Ryp
17. Stenens väktare - David Eddings
18. Profetians tid - David Eddings
19. Besvärjarnas kamp - David Eddings
20. Rivas drottning - David Eddings

21. Ödets fullbordan - David Eddings
22. Vid hägerns skarpa skri - Lian Hearn
23. Den äldste - Christopher Paolini
24. Stolthet och fördom - Jane Austen
25. Små citroner gula - Kajsa Ingmarsson
26. En shopaholics bekännelser - Sophie Kinsella
27. Bridget Jones dagbok - Helen Fielding
28. The Body - Stephen King

29. På spaning med Bridget Jones - Helen Fielding
30. Ivanhoe - Walter Scott
31. Djävulen bär Prada - Lauren Weisberger
32. Belgarions son - David Eddings
33. Murgoernas konung - David Eddings
34. Demonen i Karanda - David Eddings
35. I Zandramas spår - David Eddings
36. Sierskan från Kell - David Eddings

37. Belgarath Besvärjaren: Aldurs dal - David Eddings
38. Belgarath Besvärjaren: Rivas ättling - David Eddings
39. Polgara Besvärjerskan: Belgaraths dotter - David Eddings
40. Polgara Besvärjerskan: Hertiginnan av Erat - David Eddings
41. Svenska för idioter - Mats Wahl
42. Lång väntan - Sandra Brown
43. Stjärna för en natt -Lisa Jewell
44. Potensgivarna - Karin Brunk Holmqvist
45. Alla var där - Lauren Weisberger
46. Syskonkärlek - Katarina von Bredow
47. Damernas detektivbyrå - Alexander McCall Smith
48. Sekten - Peter Pohl
49. Systrar i jeans: Fjärde sommaren - Ann Brashares
50. I taket lyser stjärnorna - Johanna Thydell
51. Mias hemlighet - Maria Eriksson
52. Gravidchock! Reporter erkänner - Belinda Olsson

53. Linas kvällsbok - Emma Hamberg
54. Studio Sex - Liza Marklund
55. Prime Time - Liza Marklund
56. Linas kvällsbok 2 - Emma Hamberg
57. Tillsammans är man mindre ensam - Anna Gavalda
58. Silverdolken - Katharine Kerr
59. Safirringen - Katharine Kerr
60. Draktronen - Katharine Kerr
61. Häxvargen - Katharine Kerr
62. Alvblodet - Katharine Kerr
63. Järtecken - Katharine Kerr

64. Hökvingar - Katharine Kerr
65. Korptider - Katharine Kerr
66. Storkonungen - Katharine Kerr
67. Blodsfränder - Katharine Kerr
68. Elddraken - Katharine Kerr
69. Guldfalken - Katharine Kerr
70. Fågelbovägen 32 - Sara Kadefors
71. Harry Potter and the Deathly Hallows - J.K Rowling
72. Jane Eyre - Charlotte Brontë
73. Harry Potter and the Philosopher's Stone - J.K Rowling
74. Morgonpasset - Sophie King

75. Främmande fågel - Anna Jansson
76. Vingklippt ängel - Berny Pålsson
77. Män som hatar kvinnor - Stieg Larsson
78. Harry Potter and the Chamber of Secrets - J.K Rowling
79. Harry Potter and the Prisoner of Azkaban - J.K Rowling
80. Underbar och älskad av alla - Martina Haag
81. Flickan som lekte med elden - Stieg Larsson
82. Häxkonster - Terry Pratchett
83. Den gyllene förföljaren - Wolff Ryp
84. Midnattsstriden - Wolff Ryp
85. Harry Potter and the Goblet of Fire - J.K Rowling
86. Luftslottet som sprängdes - Stieg Larsson

87. Harry Potter and the Order of the Phoenix - J.K Rowling
88. Harry Potter and the Half-Blood Prince - J.K Rowling
89. Harry Potter and the Deathly Hallows - J.K Rowling (igen)
90. Det osynliga barnet - Tove Jansson
91. A walk to remember - Nicholas Sparks
92. I en klass för sig - Curtis Sittenfeld
93. Honungsbiets hemliga liv - Sue Monk Kidd
94. Den hemliga historien - Donna Tartt

95. Livstid - Liza Marklund
96. Twilight - Stephenie Meyer
97. Tvära kast - Tanuja Desai Hidier
98. The Notebook - Nicholas Sparks
99. New Moon - Stephenie Meyer
100. Eclipse - Stephenie Meyer
101. Twilight - Stephenie Meyer (igen)
102. New Moon - Stephenie Meyer (igen)
103. Eclipse - Stephenie Meyer (igen)

104. Stjärnstoft - Neil Gaiman
105. Neverwhere - Neil Gaiman
106. Ciderhusreglerna - John Irving
107. Across the Barricades - Joan Lingard
108. En shopaholic i New York - Sophia Kinsella
109. En shopaholic säger ja - Sophia Kinsella
110. Heaven's net is wide - Lian Hearn

111. Svindlande höjder - Emily Brontë
112. The Golden Compass - Philip Pullman
113. Washington D.C - Meg Cabot
114. Jag älskade honom - Anna Gavalda
115. Blodsystrar - Celia Rees
116. Förnuft och känsla - Jane Austen

Jag läste alltså 116 böcker under 2007 - men bokskörden slutar på 112 eftersom jag läste fyra böcker (Deathly Hallows, Twilight, Eclipse, New Moon) två gånger under året.

5 in 1

Jag vet inte vad jag har haft för mig på sista tiden, men i morse så slog det mig att jag inte hade haft på min dator på en hel vecka. Så länge har den nog aldrig varit avstängd i sitt 2 åriga liv, inte ens sammanlagt.

Jag insåg just att jag inte ens har lagt ut min lista över vilka böcker jag har läst 2007, och inte heller mina mål för 2008 - som är ungefär samma som förra året, och jag gissar att resultatet kommer att bli likadant som förra året. Jag kommer att uppfylla hälften och tro att jag har uppfyllt resterande, allt för att upptäcka att jag inte ens har varit nära den godkända gränsen när jag skriver "Läst 2008"-listan.

Under min frivilliga dataledighet så har jag gjort någonting jag aldrig förut lyckats med. Åh, säger säkert ni - precis som bakgrundsljuden på något av alla de där amerikanska programmen om stora familjer som alltid har gått på eftermiddagarna. Det är ingen stor bedrift, men... Jag har äntligen lärt mig att "slalom-läsa", dvs. hålla på med flera böcker på en gång. Det är inte så mycket att sträva efter - men jag har aldrig förut lyckats med det.

Sedan 1 januari har jag hunnit läsa 5 böcker, en imponerande siffra .. om det inte hade varit så att 2 av de där böckerna är klassade som barnböcker. Oops. Därför så måste jag sätta igång med mål 1 på min kommande bok-nyårslöften-lista. (Alla lästa böcker ska redovisas och recenseras eller refereras i bloggen). Det här får bli ett väldigt långt multi-recensions inlägg. Jag får ta det lite kortare den här gången. Kortkort om handlingen, ännu kortare om mina åsikter.


Förnuft och känsla av Jane Austen

När herr Dashwood dör blir hans hustru och de tre systrarna Dashwood tvungna att flytta från deras gods, Norland, som har tillfallit deras styvbror. En släkting tar dem under sina vingar och låter dem bo på hans ägor. De två äldsta systrarna Dashwood, Elinor och Marianne, räknas som bokens huvudpersoner och man får följa dem i jakt på kärlek och hur de hamnar i den olyckliga kärlekens klor. Den första av Jane Austens böcker att bli publicerad.

Jag drog en hel del paralleller till Stolthet och fördom, som svävar högt ovanför Förnuft och känsla. Elinor påminner lite om Elizabeth och Willoughby har flera av Mr Wickhams mindre trevliga drag. Boken var mysig, som klassiker ofta är, men var inte i klass med Stolthet och fördom - långt ifrån

Go ask Alice av Anonymous.

Boken är egentligen en anonym amerikansk tonårstjejs dagbok, som gavs ut 1971 av flickans familj som en varning mot droger - och ett exempel hur det kan gå.

Själva syftet med boken är säkert att man ska känna medlidande med dagbokens berättarjag, och se hur droger kan förstöra ens liv. Jag kände inget medlidande med henne, tvärtom så var jag mest irriterad på berättarjaget. Hon är hemskt ... barnslig ibland. Det är en hemsk bok, men den ger ändå ingen särskilt bra inblick i vad som händer. Det är som att man får lösa trådar här och där - vilket är naturligt eftersom det är en dagbok, men ändå. I början av boken nämns Beth (eller Ruth) som är hennes enda vän, men efter den första sommaren så nämns aldrig Beth igen. Hon åker på läger, och sedan poff så är hon försvunnen ur hela boken. Samma är det med Rick och Chris och flera andra personer som nämns flitigt i vissa avsnitt. Eftersom det är dagboksanteckningar så hoppar de över vissa viktiga händelser, och man hänger inte med utan får själv försöka lista ut vad som har hänt.

Coraline av Neil Gaiman.

Coraline Jones' familj flyttar in i en lägenhet i ett gammalt hus, en helt vanlig lägenhet med helt vanliga rum ... och en mystisk dörr. Bakom dörren finns vanligtvis en tegelvägg, men en dag när Coraline låser upp dörren så finner hon en lång mörk korridor. Korridoren leder till en annan lägenhet som ser ut exakt som Coralines familjs. I lägenheten finns även en exakt kopia av hennes mamma och av hennes pappa. Dessa kopior kallar sig hennes "andra föräldrar" och säger att de har längtat efter henne. De verkar bry sig mer om Coraline än hennes riktiga föräldrar gör, men de är mycket farligare än hon först hade kunnat tro.

Det första jag märkte när jag tog ut boken från bokhyllan var den lilla rutan på baksidan som upplyste läsaren att boken passade för "Age 8 +". Aha, tänkte jag då. Det märks att boken är en barnbok (dels för att den är riktigt tunn, och dels på språk och story), men det gör absolut ingenting. Neil Gaiman har gjort det igen. En till riktigt konstig fantasybok, om alternativa världar som gränsar till vår. En skräckis för barn - och för mig som upptäckte att min puls var högt över normalt i slutet av boken.

Callgirl på Manhattan av Tracy Quan.

Handlar om Nancy som jobbar som prostutierad på Manhattan, åt en ansedd bordellmamma, med en massa fina "kunder". Nancy har alltid jobbat som prostutierad, men hennes fästman Matt tror att hon är redaktör på en tråkig liten tidning. Det är väl hela handlingen. Just ja, de ska gifta sig och hans syster snokar i Nancys liv ... och Nancy vet inte hur hon ska kunna hemlighålla sitt yrke efter giftemålet. För hon vill ju verkligen jobba som Callgirl.

Tada. Jag köpte den här boken så att jag skulle ha någon lätt, ganska dålig chick-lit bok att läsa på tåget ner till Sundsvall - och eftersom bokhandeln här uppe inte är särskilt bra så hittade jag bara en chick lit bok som inte var skriven av Denise Rudberg - nämligen den här. Jag tror inte att jag ska kommentera innehållet. För då ryker min image som snäll oskuldsfull välskött flicka. Dock kan jag säga att den var som Sex and the City - och lite till.

En olustig början av Lemony Snicket.

Jag hittade ett gratis exemplar av första boken i Syskonen Baudelaires olycksaliga liv-serien, och kände att jag måste läsa den.

Boken handlar om de tre syskonen Baudelaire; Violet, Klaus och Sunny, som en dag helt plötsligt blir föräldralösa och hemlösa när en fruktansvärd brand förstör deras flotta hus och tar deras föräldrar ifrån dem. Hela den Baudelairska förmögenheten tillfallar de tre barnen, som får bo hos deras föräldrars vän Herr Poe tills de får en förmyndare. Denna förmyndare är Greve Olaf, en avlägsen släkting, skådespelare, tjuv och bedragare som försöker komma på ett sätt att vinna den Baudelairska förmögenheten och göra sig av med barnen.

Boken var väl... intressant. Den var aldrig tråkig och man visste aldrig vad som skulle hända, men det gick inte att komma ifrån att det var en barnbok. Det märktes. Det märktes verkligen.

Tolkien 116 år :D

Idag så skulle allas vår fantasyfarfar J.R.R Tolkien ha fyllt 116 år, en väldigt hedersvärd ålder - hela 5 år äldre än vad Bilbo är i början av The Fellowship of the Ring. Jag kom ihåg det alltför sent, annars hade jag bejakat min Tolkienälskande sida och läst mina favoritdelar ur Silmarillion.

Nu åker jag till Sundsvall under helgen för att umgås lite med Sandra.

På återseende ;)