OBS! Viktigt information!

I slutet av veckan så kommer adressen till den är bloggen att ändras. Jag har till slut blivit less på min otroligt långa, tjorviga och svår ihågkomliga adress och tänker byta till mycket enklare - och logiska - enboktokstankar.blogspot.com.

Tänkte bara förvarna er så att ni inte tror att bloggen har försvunnit när länkarna slutar att fungera.

Sara eller Sarah?

Anonyms fråga i inlägget nedan fick mig att tänka efter och inse att jag kanske behöver förklara mig lite ifall det är någon annan som är förvirrad.
Frågan löd:

"Hej!
Heter du Sara eller Sarah? För ibland skriver du Sarah och ibland Sara."

och svaret är att båda går bra. Jag använder faktiskt båda varianterna, oftast så är det helt omedvetet och det är bara stunden som avgör vilke de blir. Mitt dopnamn är Sara, och det är det jag mest använder när det gäller medlemskap, blanketter, prov, uppsatser, brev osv osv.
Fast av någon anledning så har det blivit att jag använder Sarah på internet.

Det kan ha sin grund i att jag när jag var yngre (och hemsidan fortfarande existerade) var medlem på hogwarts.nu och där så hade jag stavat det Sarah i mitt medlemsnamn och då blev det automatiskt att folk kallade mig Sarah och det hänger kvar. Jag är så van att separera på mitt IRL-jag och mitt internet-jag att det på något sätt nästan alltid blir Sarah när jag ska kommentera en blogg eller skicka ett mail till någon annan än mina vänner. Vi kan kalla det mina två personligheter, fastän det inte precis är en Nikki/Jessica- eller Gollum/Sméagol-situation.
Så, både Sara och Sarah går bra.



(FYI: Länken där uppe går till en fan movie om Nikki/Jessica från "Heroes". Jag har bara sett de första 25 sekunderna - eftersom youtube inte funkar ordentligt för mig - så jag vet inte om det är några spoilers. Fast den är uppladdad i augusti 2007, så jag tvivlar på det. Första säsongen blir nog ganska spoilad dock.)
Intresseklubben antecknar: Efter Elle Bishop så är Jessica min favorit bland de kvinnliga karaktärerna i tv-serien.

Inlaegg fran Thailand

Jag sa att jag skulle ta och blogga fran Thailand, men jag har angrat mig.
Tangentborden haer driver mig till vansinne och det aer inte forraen nu som jag inser hur ofta jag anvaender vara svenska bokstaever, och i hur manga ord som de ingar.
Sedan sa blir allt mycket vaerre av att jag var och varannan minut lyckas byta till thai-tecken, pa nagot saett.

Jag har det bra och laeser pa som bara den. Jag tror att jag har laest fem-sex bocker hittills, sa det blir manga recensioner naer jag kommer hem! (En annan anledning till varfor jag inte vill blogga: Jag maste recensera "Isprinsessan" - och vill helst inte vara tvungen att referera till forfattarinnan som Camilla Laeckberg - och "Den grona milen" (ni ser ju hur bra DET gar)).

Jag har bara ett klagomal pa resan hittills - och ni kommer att fa hora talas om det haer en laang tid da det har varit en traumatisk upplevelse for mig.... Innan jag ens hunnit laesa halva "Den grona milen" sa lossnade boken fran paermen! Det var en hemsk hemsk hemsk haendelse. Jag brukar inte laemna fingeravtryck pa omslagen, hur kan da hela boken ramla isaer?
Dalig bindning (eller limning, vad det nu kallas), fy!

(liten ordlista: ae läses som ä, en del a som a:et med en prick ovanför och en del o:n läses som ö...
och ja, jag kunde ha kopierat in dem i inlägget, men jag är alldeles för lat för det)

Thailand t.o.m 29/12

Just nu så sitter jag på Arlanda flygplats och försöker fördriva tiden tillsammans med min syster. Vårt flyg har blivit försenat, så nu finns det ännu mer tid att spendera.

Jag har besökt Pocketshop, men hittade ingenting. Eller rättare sagt: Jag hittade för mycket och kunde inte bestämma mig, så jag valde den enklaste utvägen och gick därifrån innan jag hade gett mig själv huvudbry.

Jag trodde att jag inte skulle vara lika nervös den här gången, efter Kina-resan och allt, men erfarenhet förenklar visst inte flygresor alls.

Jag är tillbaka igen den 29 december. Ska försöka få tag i en dator nere i Thailand. Jag har lite svårt att tro att Phuket inte har internetuppkoppling.

Bon voyage och God Jul!

The Psycho Bitch strikes back

Jag har precis gått igenom lite gamla kommentarer eftersom jag är riktigt dålig på att svara då någon har kommenterat ett inlägg som är mer än två veckor gammalt. Tänkte ta mig tid på Arlanda i helgen att gå igenom alla inlägg och svara på alla missade kommentarer, så att jag har någonting att göra medan jag väntar på mitt plan.

I pre-"Breaking Dawn"-inlägget, där jag fick panik för att jag trodde att Stephenie Meyer skulle göra en Lian Hearn och förstöra finalen i sin egen serie, så hittade jag den här kommentaren:

"psycho bitch... wrong wrong" från Anonym. Undra vad denna Anonym menade med detta och om h*n faktiskt läste bloggen på engelska eller bara kommenterade på engelska?
Jag tycker inte om Googles översättningsfunktion, utan brukar roa mig med att översätta hela blogginlägg till engelska ibland och tipsa Google om fel.

Tänkte bara säga att jag inte tycker om att bli kallad psycho bitch, oseriöst eller ej. Så vet ni det om ni någonsin känner för att kalla mig för det.

OBS! Slutet på "Breaking Dawn" avslöjas i kommentarerna, så ingen blir spoilad.
Det är förresten det inlägg som har fått flest kommentarer, hela 26 stycken (fast jag står för två stycken).

Var lugn...

De som börjar oroa sig för min hälsa efter att ha sett min nya banner kan andas ut. Den är bara tillfällig. Jag ska skaffa mig en egen, ny en, hoppfullsvis inte "Lord of the Rings"-inspirerad banner.

Den jag har nu kommer från http://www.arwen-undomiel.com/ och den kommer nog vara där till jag som sagt har skaffat fram en ny banner. Det lär ta ett tag, eftersom jag just nu har noll koll på hur man gör banners, så... Jag kanske förnyar lite då och då och väljer en ny "Lord of the Rings"-inspirerad banner. Jag har många.

Det kanske kan bli min nya grej. Att jag har banners som refererar till böcker och filmer jag tycker om... hm... det kanske inte är en sån dum idé.

Pocketutbytet

Jag har nu fått ett mail om pocketutbytet och känner att jag inte kan stå på kanten och vela längre. Jag måste vara med. Jag tänker vara med, eller... Jag vill vara med, men de 6 personerna man ska skicka vidare mailet till existerar inte. Jag har max 2 personer, om jag har tur, och om jag ser till min egen vinning så går jag isåfall miste om 24 möjliga pocket. Den som skickade mailet till mig (okänd person till min blogg e-post) förlorar också på det hela...
Samvetet och vinsten kräver frivilliga.

Finns det någon där ute som vill vara med i pocketutbytet som inte redan har varit med? (Det går ju att vara med flera gånger.. Tänk, 2 skickade pocket ger 72 nya..) Skriv en kommentar då så skickar jag vidare till er.

(Jag har bara ett mini-krav; Mentalt stabila vänner krävs. Jag har blivit lite paranoid efter allt som har hänt.)

Jag är språkblind

Den här veckan har jag hoppat över bokfemman, av den enkla anledning att jag nästan aldrig lägger märke till språket när jag läser. Jag skäms över att säga det, men jag kommer aldrig bli fin-kultur. Jag kommer aldrig att hitta de där små guldkornen bland bibliotekshyllorna - och om jag väl hittar ett så är det inte ens säkert att jag kommer att märka språket. Jag är en upplevelse-människa.

Det är känslorna som trollbinder mig. Stämningen, känslan du får efteråt, det lättsamma eller det sorgliga. Vänskapen, kärleken, hatet. Jag läser hellre en dramatisk bit ur en bok än en bit med himmelskt språk - men utan känslor. (Fast helst så vill man ju läsa något som innehåller både och.)

Det betyder dock inte att jag inte lägger märke till språket, det gör jag, men jag har lärt mig att koppla bort det om jag vill. Jag kan tycka att en bok med platt språk är bra, men ändå sakna någonting... på samma sätt som jag kan tycka att en himmelskt skriven bok är bra, men ändå sakna den där känslan. Känslan av att boken är en del av mig.
Nu blev jag lite flummig, men jag hoppas att någon förstår. Den där känslan du får när du läser och förvånat tittar upp och inser att klockan är över fem och du trodde att den var tre.

På samma sätt så dömer jag inte böcker så lätt. Det finns böcker som jag verkligen avskyr, det finns böcker som jag läser bara för att ha någonting lättsamt att läsa. Det finns böcker som jag har ett speciellt band till - även fast de inte är bra. Det finns böckerna som bara är, som är underhållande läsning just för stunden, men som du glömmer efter några veckor. (Eller inte precis glömmer, men de stannar inte kvar lika färskt så länge...), och så finns det DE böckerna. THE books. Böckerna som aldrig verkar blekna. Som man tar till sig och sparar på hjärnans hårddisk. Böcker som du skapar ett band till, ett band som är så starkt att du kan sakna dem. Du kan i vilken situation som helst plötsligt få ett starkt sug efter den boken. Du måste bara läsa den.

Nu har jag verkligen kommit bort från ämnet. För att summera upp; Jag är inte fin-kulturell, jag kan inte ställa en massa popkulturella kopplingar, jag lägger inte särskilt stor vikt vid språket och kan omöjligt upptäcka språkfel (kan delvis bero på att jag inte skulle känna igen ett grammatiskt fel om de så dansade naket framför mig iklädd Dobbys tehuva). Jag kommer aldrig kunna bli en bra bokbloggare.

Men det struntar jag fullkomligt i. Jag tänker inte ge mig själv tillfälle att känna mig mindre... ehm, kompetent. Jag bokbloggar för att komma ihåg böckerna jag har läst, för att bespara mina helt bokintresserade vänner en massa bokprat och för att jag tycker att det är roligt.

Det är väl det som är meningen? :)

Ny blogg

Ny blogg, nytt namn, nya tekniska saker att lära sig.

Det här är före detta, numera bortgångna, amaranthine.bloggspot.se som har gjort en ny start eftersom bloggspot.se har problem, och inte kommer att återhämta sig.

"bloggspot.se är nere på grund av trasiga hårddiskar.Tyvärr vet jag inte om datan kan räddas. Jag hoppas att bloggspot.se kan tas online igen men framtiden är osäker.:-(/Marcus, marcus [at] bloggspot "

Jag är otroligt irriterad över att min blogg är borta, gone, finito, särskilt eftersom jag hade sparat ett skolarbete i utkastet - men det är sånt som händer. Förhoppningsvis så hittar mina gamla läsare hit. (Den mest trogna hittar i alla fall hit eftersom hon hjälpte mig med namnet).

Som ni kanske ser så har ett "bookofdays" lagts till, och det beror på att det redan fanns en blogg med amaranthine som adress, så jag valde att lägga till något efter istället för att ändra namnet helt. Eftersom Amarantine är en låt av Enya så var det passande att lägga till ännu en enyalåt, som också reflekterar bloggens innehåll.

Nu gäller det bara att hålla tummarna att den här bloggen inte försvinner.