4 anledningar till varför Muse är så bra

Snabbuppdatering innan jag sätter mig i en bil och åker ut till vår sommarstuga.
Här får ni fyra anledningar till varför jag just nu blir helt misty eyed varje gång jag lyssnar på Muse - och avundsjuk... och får lite fjärilar i magen. Hm.

Se, lyssna och njut. Fokusera extra mycket på "No one's going to take me alive!"-delen och gitarrsolot efter det i Knights of Cydonia. Varför är CD-skivor så dyra? Jag vill köpa HAARP CD/DVD-kombon.

Juli: kvinnliga pianister och manlig alternativ rock

(a.k.a "Varför var jag så jävla dum att jag inte bokade biljetter till Muse-konserten bara för att den är på min födelsedag och krockar med Högskoleprovet?")

Månadens spelningslista kan delas upp i två kategorier: kvinnor som spelar piano och lite halvdeppiga jag-vet-inte-vad-det-är-för-genre-så-jag-kallar-det-alternativ-rock-grupper. (Jag kallar ALLTING för alternativ rock). För övrigt så kan jag säga att jag jobbar på en publik Spotifyspellista, men jag har ännu inte vågat testa eftersom jag är rädd för att göra fel och senast jag försökte så resulterade det i att en av mina spelningslistor försvann. Som tur var så fanns det bara tre låtar i den, så det var tur det!

A French Love (Naked Version) - Anna Ternheim: Lugnt, fint, lågmält piano i bakgrunden, franskt. Om det är någon som kan översätta refrängen så vill jag gärna veta vad hon sjunger!

"Qui ne m'aime pas
Qui n'a pas besoin de moi
Qui ne m'aime pas
Qui n'a pas besoin de moi"

Tomorrow Is Today - Marit Bergman: Ännu en svensk, kvinnlig, pianospelande stortalang som visst också är gudomlig live. Ännu en av dessa glada, spralliga, lyckorusinspirerande låtarna som jag älskar så mycket. Stäppet under I Will Always Be Your Soldier och This Is the Year, men ändå fantastisk.

4th of July (live) - Aimee Mann: Inte en pianist denna gång, utan en kvinnlig basist (?). Jag hyllar Spotify för att de äntligen har lagt till lite Aimee Mann! Jag tyckte att denna låt passade, juli och allt.

Where I Stood - Missy Higgins: En låt som jag upptäckte tack vare radion på Spotify. Fin, lagom deppig, fint (kort) pianosolo i mitten.

High And Dry - Radiohead*: Tänk hur det hade varit om jag hade varit född 10 år tidigare och hade haft mina tonår under 90-talet? Strunta i modet då (de kortkorta, fyrkantiga kjolarna och platåskorna kan jag vara utan) - men tänk om jag hade kunnat se Buffy på riktigt. Alltså följt det på tv. Och tänk på alla brittiska band! Radiohead var ett av dem. Jag känner att jag har alltför dålig koll på Radiohead, trots att jag har ett tiotal låtar på min spellista.
(Genre enligt wikipedia: Alternative rock - där ser man)

Where the White Boys Dance - The Killers: Jag och The Killers fungerar väldigt bra ihop. De är lagomt "oväsen"-iga. Det är mycket ljud samtidigt utan att jag får ont i huvudet, ett litet handikapp som gör att jag inte tål vissa musik genrer.
(Genre enligt Wikipedia: bla. Alternative Rock)

Summer in the City - Regina Spektor: Det finns Regina Spektor-låtar som jag inte riktigt klickar med (varför? ingen aning), men den här är en av de låtarna som jag verkligen älskar. Det är Samson och Aquarius-klass. Fint, pianoakompanjerat, sött.

Possession (Piano Version) - Sarah McLachlan: När det kommer ännu en singer-songwriter så måste jag väl erkänna. Jag har en speciell förkärlek för singer-songwriters. Nu var det sagt. Mitt och Sarah McLachlans förhållande kan spåras flera år tillbaka i tiden (2004 om jag inte minns fel), men trots det så har jag aldrig hört den här versionen av Possession - en version som är mycket bättre än orginalet. Hm, undra om det är pianot som är orsaken?

Supermassive Black Hole - Muse: Det brittiska bandet som har fångat mitt, "Dean"s och Stephenie Meyers hjärta. Enligt iTunes så började jag att lyssna på dem 2007. (FYI).

The Funeral - Band of Horses: Fick det här tipset av en Anna Ternheim-älskande vän som har exakt samma musiksmak som mig (förutom att hon tycker om Slipknot, vilket jag inte gör). Den här låten kan nästan sammanfatta min musiksmak på egen hand.

Meds - Placebo ft Alison Mosshart: Jag tycker om Placebo - fast detta är ingen ny Every you, Every Me eller Running Up That Hill. Låtraden "I was confused by the Powers that be" får genast min hjärna att tänka på "Angel" där de mystiska - och förvirrande - the Powers That Be figurerar.

I Want It All - Queen: Borde vara mitt personliga theme som spelas varenda gång jag går in på CDON eller Amazon.

* Egentligen så tänkte jag ha med This Mess We're In med PJ Harvey också - men sedan så kom jag på att det egentligen är Radiohead ft. PJ Harvey, så den kunde tyvärr inte komma med på grund av min "endast en låt per artist/grupp"-policy. Den får vänta till nästa månad. Plus att jag tror att den redan har varit med två-tre gånger.

Sedan: Jag sitter här och gråter. Varför? Jo, för att jag är överväldigad av youtube-videor som visar Muse live och för att jag är så otroligt arg på mig själv som inte bokade biljetter till deras Sverigebesök. De är så otroligt bra live - jag tycker nästan att livealbumet är bättre än orginalversionerna - och jag vill ju så gärna se dem.

Se bara på det här. Min favoritlåt, Time Is Running Out, live från Wembley Stadium 2007. Gåshud.

Åttonde maj

Lite om vad jag håller på med just nu:

1. Jag har gjort sista delen av NP i Engelska B, så nu så kan jag gå vidare och fokusera på annat... som NP i Spanska steg 4 och NP i Matte D. Yay.
2. Jag har drababts av "puffy eyes"-syndrome, eller jag vet inte om det finns någonting som heter så, men jag är i alla fall otroligt blödig just nu och har alltid svullna ögon på grund av sorgliga tv-serier.
3. Ett tv-tittande som inte är så sorgligt är "Top Model". Min favoritsäsong, cycle 6, går just nu på trean, varje vardagseftermiddag klockan 16.00. Jag avgudar Danielle, gillar Joanie jättemycket och älskar att hata Jade... och i det sista programmet jag såg, i onsdags, så vann Furonda en roll i "Veronica Mars" som Woodys sekreterare. Hon sa att hon trodde att de andra tjejerna i huset var avundsjuka och ville vara i hennes skor - och ja, det tror jag också! Jag var då i alla fall det. Hallå, hon kramade Logan Echolls!
4. Min läsning går mycket bra, tackar som frågar. Jag har kommit ca 100 sidor in i "Fördjupade studier i katastrof-fysik" och jag gillar, trots väldigt många liknelser.
5. Jag har även tagit och lånat hem "Brideshead Revisted" från biblioteket.
6. Sist, men inte minst, så måste jag bara få bjuda på min nya favoritlåt: A Place Called Home med Kim Richey.
7. Just det, Sandra fyller 17 år idag. Hipp hurra!
   
   

Maj: Glad och solig vs. grå och deppig

Jag är lite bipolär för tillfället, lite manodepressiv. Ena minuten så är jag jätteglad och vill ingenting annat än att studsa omkring på blomfyllda ängar tillsammans med en massa vilda djur i äkta Disney-style och nästa minut så är jag less, tråkig, huvudvärkande sur och irriterad. Vädret är likadant. Ena dagen är det solsken och varmt, nästa är det grått, blåsigt och kyligt.
Så månadens mix innehåller någonting för alla tillfällen.

Det börjar positivt med underbara KT Tunstall, följt av lika positiva Caesars som sedan tidigare har We Got to Leave och Jerk It Out bland mina favoritlåtar. Detta är följt av The Pretender med Foo Fighters, en låt som jag inte har kunnat få ur huvudet sedan jag hörde den på en uppvisning för några veckor sedan, som ligger på sträcket mellan glada Sara och deppiga Sara. Egentligen så faller den nog under kategorin sura Sara.
Vi fortsätter med annars så upplyftande Marit Bergman, lite moll, som sjunger "there shouldn't be snow on the 10th of May", vilket verkligen stämmer - och håll i er - ibland så snöar det här i början av maj!

Lite The Hives, lite The Killers, perfekt vårmusik. Positivt, sprättigt utan att det blir för somrigt. Sedan går det över till moll med Within Temptation och en låt som också har byggt bo i min hjärna. Jag hörde den på Spotify, glömde bort vad den hette, men gick runt och spelade den på repeat i huvudet hela veckan innan jag till slut hittade den igen. Moll + Kvinna + Piano = Sara gillar. Sedan så blir vi uppåt igen, riktigt uppåt, presommaruppåt, med Sonny J och Lady Gaga... som är den enda "nya" MTV-artist som jag egentligen tycker om.

Listan avslutas med två låtar som redan nu går på repeat. The Diary of Jane går på repeat i två versioner, orginalet och den akustiska versionen (som jag tycker bättre om då den är lugnare och ja, akustisk) - på något sätt så påminner de mig om Angelus och Buffy. Det är ganska konstigt det där med hur man kopplar ihop saker. Pain påminner mig även den om Buffy, då den har varit med i tv-serien hur många gånger som helst under Dingoes Ate My Babys uppträdanden.

Uppdatering: Nu vet jag varför The Diary of Jane påminner mig om Angelus och Buffy! Jag har sett en video om dem på youtube där den låten var med.

Dingoes Ate My Baby

Jag har överlycklig - tack vare Wikipedia så har jag hittat en jättebra grupp. Eller...
Jag har alltid älskat musiken i BtVS (kort för "Buffy the Vampire Slayer") och speciellt det fiktiva bandet Dingoes Ate My Babys låtar. Jag har tidigare försökt ladda ner låtarna, men de fanns ingenstans, för jag sökte såklart på fel sak.
Tack vare Wikipedia så upptäckte jag att Dingoes Ate My Baby såklart är porträtterade av ett riktigt band (minus Seth Green såklart), Four Star Mary - som finns på Spotify! Med exakt samma låtar som de spelar i serien!

Låtlista april

Jag vet att jag är lite för tidigt ute, men jag var tvungen att uppdatera den nu - annars hade jag aldrig kommit mig för att göra det.
Den här gången så var det svårare än vanligt, tack vare Spotify. Helt plötsligt så hade jag en lista med ca 700 nya låtar som jag älskar, så det har skett mycket gallring - och jag är fortfarande inte säker på att jag fått fram rätt låtar. Det finns även en hel del låtar som jag önskar att Spotify hade, t.ex. underbara Sarah McLachlans Prayer of Saint Francis (Buffy-låt), Angie Harts Blue (Buffy-låt, Joss Whedon har faktiskt co-skrivit den) och vilken låt som helst av Aimee Mann.

Som vanligt så måste jag bara göra lite små kommentarer om vissa av låtarna.

• Sao Paulo Rain av Tom McRae är ännu en Buffy-låt. Om ni undrar så är en Buffy-låt ett stycke musik som spelas någongång under seriens gång och eftersom Buffys soundtrack nästan är identisk med min musiksmak så finns det många bra Buffy-låtar. Sedan så görs vissa låtar ännu bättre eftersom jag förknippar dem med en viss scen. Så är fallet med denna. En annan låt som jag älskar på grund av minnen är Transylvanian Concubine med Rasputina - för den påminner mig om Drusillas dans.


• Hur får man ut The Cranberries plåga (fast på det positiva sättet) Zombie ur huvudet när man väl har hört den? Seriöst, den sången fastnar. Är det därför de sjunger "in your head, in your head"?


• Jag har aldrig hört orginalet av Running Up That Hill, men jag älskar Placebos version, och jag tror att den kan vara svaret på hur man får bort Zombie ur huvudet - fast då blir förstås frågan: Hur får man bort Running Up That Hill? Fast, för mig får den gärna vara kvar.


• Förra månaden så var det Alphaville, denna månad så är det Firefox AK. Jag upptäckte nämligen att hon har gjort en egen version av min nya favorit Big in Japan. Woho. Nu har jag den i två versioner, yay! Ibland så kan man inte göra annat än att älska covers.

• ... och en tredje cover ska det bli. "Varför Behind Blue Eyes?" kanske ni frågar. Jo, för den är på ett sätt en Buffy-låt även den. Giles trubadurerar i ett avsnitt och sjunger Behind Blue Eyes, and I was in luuv. Så jag gick in på youtube för att jag ville höra den igen och fick upp ... en Spike-video till just den här versionen. Sedan dess så har den här låten förknippats med Spike, medan the Whos version förknippas med Giles .

This stepmixpass has got the youth of me

Det här inlägget har egentligen ingenting med bloggen att göra, men jag måste bara få ut det på något sätt. Det känns som att jag vill teckna ner det för att minnas det.
Jag var nyss på ett stepmixpass (en träningsform som är en utmaning för mig då jag har världens sämsta koordination) och svettades. Musiken är glad och medryckande, typiska "musik just nu"-låtar som Hot n' Cold med Katy Perry och Stay the Night med Alcazar i olika tempon. Låtar man hittar på vilka pass som helst.
Men sedan kommer slutskedet: avslappning och stretching.
Och musiken där, den är underbar.

Jag har gått på det här passet fem veckor i rad och varenda vecka så har de lyckats pricka in låtar som jag älskar. My Immortal och Run har spelats under dessa veckor och idag så var det sing-along-varning. För idag så var dagens avslappningslåt Shoreline - och som jag älskar den låten. Båda versionerna. Både Broder Daniels och Anna Ternheims. (Den här gången rörde det sig så klart om Anna Ternheims).

Ibland så kan jag inte annat än att hålla med textraderna "This town kills you when you're young". Jag brukar ibland önska att jag bodde någon annanstans. För det är som de säger, små orter har de hårdaste klimaten. Jag har varit med om folk som har blivit mobbade för att de är "emon", folk som har blivit mobbade för att de sticker ut, folk som har blivit mobbade för att de har intressen som ingen annan har, folk som inte kan acceptera att vissa (en som jag vet om i alla fall) är homosexuella... och en av de dummaste anledningarna att mobba någon: folk som blir mobbade för att de har bra betyg. (Mobbning är ALLTID dumt, men jag hyser speciella agg mot sista gruppens plågoris då jag själv tillhör den gruppen. Eller tillhörde. Nu så har hälften av min högstadietids archnemises hoppat av gymnasiet. Jag har bara en sak att säga: ha-ha-ha)

Jantelagen härskar här.
Gör du en sak som ställer dig utanför mängden så kommer du få dras med det hela livet.

Egentligen. Jag har "skum" musiksmak, jag är vampyrgalning, jag bryr mig inte det minsta om serier som "One Tree Hill" och "Desperate Housewives" (fast den sistnämnda kan jag se på någongång och har ganska bra koll på vad som har hänt). Jag är inte mainstream här uppe. Och det skiter jag fullständigt i. Fast en av anledningarna till att den här bloggen är hemlig för alla i min omgivning är för att jag är rädd att jag skulle bli feg om någon jag kände läste den. Jag skulle nog inte skriva så fritt om ... någonting. För även om jag struntar i att följa strömmen så vill jag ändå vara inne i flockens trygghet. Jag vill inte veta hur det känns att bli diskuterad. Jag vill vara grå och obetydlig tills jag flyttar härifrån, till ett ställe där ens minsta åsikt, tanke eller handling inte kan diskuteras i veckor.

Nu blev det här mycket seriösare än det egentligen skulle bli. Jag skulle ju bara meddela er om vilken bra avslappningsmusik de hade.

Musik of Mars

Jag har börjat min uppdatering av bloggen med att fixa till låtlistan. Det är en ganska slow start, men hey. Imorgon så kommer min otroligt långa - nästan essäliknande - recension om "Den andra systern Boleyn", nageln i mitt öga. Har jag nämnt att jag är väldigt fascinerad av Anne Boleyn?

Min läsning har börjat ta sig. Idag så läste jag 55 sidor ur Doris Lessings "The Fifth Child" under engelskan. Det ni. Redan nu så är jag ganska säker på att den kommer att hamna bland årets guldkorn.

Vad kan jag säga om tidigare nämnda, nyligen uppdaterade låtlista?
Jo, det började med att jag inkluderade några fotnoter (fotnötter?) - bara för att sedan inse att jag hade någonting att säga om varenda sång. Så här kommer en kort kommentar om marsmusiken.

Live Forever - Oasis: Det här gäller versionen som är på min iPod och inte den som jag hittade på Spotify. För iPod-versionen är mycket bättre än den andra. Av någon anledning så börjar jag tänka på vampyrer, vilket inte är så konstigt då jag är vampire gal. Annars så känns det konstigt nog som att den här låten matchar mina svarta Converse. Det var det första jag tänkte när jag hörde den. "Det här är en svarta Converse-låt".

Winter Rose - Firefox AK feat Tiger Lou: Tack Gud för Spotify. Jag har försökt *host* ladda ner den här låten hur länge som helst, men jag har aldrig hittat den. Så, efter ett och ett halvt år så har jag den äntligen.

Frozen - Tegan and Sara: Ni har säkert märkt att Tegan and Sara alltid är med på dessa listor? Deras musik passar mig som handen i handsken. Det är inte konstigt att de är med på nästan alla tv-seriers soundtrack. Speciellt "Grey's Anatomy"'s... och "Veronica Mars".

Human - The Killers: Vårvinterns radioplåga? Kanske det, men jag blir fortfarande lika glad varenda gång jag hör den där frasen "Are we human or are we dancers?".

Stay the Night - Alcazar: Gissa vem jag höll på i Melodifestivalen? Kan man skriva en mer uppeppande låt? Plus att jag älskade dansen. Vart har alla riktiga schlager-danser tagit vägen? Kan inte bröderna Ingrosso göra comeback i Melodifestivalen?

Full of Grace - Sarah McLachlan: Åh. Jag har älskat den här låten i flera år och alltid tyckt att den är jättevacker. Gissa min förvåning då jag sätter mig ner och återupptar min kontakt med Buffy och upptäcker att den andra säsongen avslutas med den här låten, i en av seriens stora snyftmoment (och en av mina favoritscener). Nu så är den bara ännu vackrare.

Bittersweet Symphony - The Verve: Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Förutom att vara en av mina favoriter bland tonårsfilmerna så har "Cruel Intentions" även ett av världens bästa soundtrack. Utöver den här låten så finns både Every You Every Me med Placebo och Blurs Coffe & TV med.

Big in Japan - Alphaville: Ja, jag är lite smygsynthare. Fast i hemlighet. Om det kommer ut så är jag lika med död, då jag har gnällt på mamma sedan barnsben då hon har spelat synth i bilen.

Full Moon - The Black Ghosts: Från en annan film med ett bra soundtrack, nämligen "Twilight" the movie. Jag kommer inte ihåg exakt när de spelar låten, men det dyker då och då upp en känsla eller bild i bakhuvudet, men jag kan inte placera dem. Tyvärr... och det driver mig till vansinne.

Run - Leona Lewis: Jag älskar låten och vet faktiskt inte vilken version jag tycker är bättre, Leonas eller Snow Patrols - men jag börjar att luta mot Leona. Jag är ju "skönsjungande kvinnor med piano" eller "hesa män med gitarrer"-tjejen, så det blir ett svårt val.

With Every Heartbeat - Kleerup feat Robyn: Inga kommentarer. Mest för att jag inte vet vad jag ska skriva.

Sist: Visst ser Martin Rolinski i BWO verkligen ut som Lestat de Lioncourt? Jag kunde inte tänla på någontin annat under hela BWOs framträdande. Om Lestat skulle göra schlager så skulle det ser ut så här.

Once more, and once more, and once more

Jag är extremt trött, glad och känner konstigt nog för att brista ut i sång. Orsaken? Jo, jag har varit vaken till fyra i morse och sett på "Once More With Feeling"... tre gånger. Man blir seriöst beroende av det avsnittet!
Jag vet inte om det är mig det är fel på, men sjätte säsongen har förvandlats till en enda stor gråtfest. Jag har hittills gråtit minst i sex minuter till varje avsnitt. (Värst var ändå de två första avsnitten, jag tror inte ens att mina tårkanaler tog en paus).

Jag måste bara få bjuda på två av mina favoritlåtar. Walk Through the Fire, sjungen av ... ja, i stort sett alla. Min favoritdel är nog ändå den då Scooby-gänget beslutar sig att hjälpa Buffy trots allt och går fram genom Sunnydale, sjungandes, eller när Spike först irriterat sjunger "I hope she fries. I'm free if that bitch dies" för att i nästa sekund ändra sig, "I'd better help her out!".



Sedan nummer två: I've Got a Theory/Bunnies/If Were Together sjungen av Scooby-gänget, Buffy och Giles. Jag älskar textraden "It's do or die" och Buffys svar "Hey, I've died twice".

Februari går i musikalernas tecken

I ett försök att liva upp min vardag så har jag utnämnt februari till musikalmånaden med ett hopp om att allting ska bli så glatt, färgglatt och livligt som en musikal. Det är därför månadens låtlista bara består av diverse musikallåtar. Det finns så otroligt många bra musikaler, fler än vad jag kan komma ihåg, så jag har bara tagit de nummer som först kom upp. Alla kommer de från filmversionerna av musikalerna - då jag inte har sett dem på scen. Eller, jag har sett "Grease" och "Sound of Music" - på svenska och det är inte samma sak.
Eller, just det. "The Boy from OZ" finns inte som film vad jag vet. (Däremot så har Hugh Jackman spelat huvudrollen, det ni! Han kan sjunga också!)

Listan kommer nog att utökas så fort som jag har fått tag i sjätte säsongen av Buffy och fått se musikalavsnittet "Once More, With Feeling" igen. Jag har sett avsnittet en gång, men kommer inte ihåg någonting av det. Varför har jag glömt en av seriens höjdpunkter totalt!?

Update: Ha ha ha, säger jag bara! Jag hittade precis det här klippet på Youtube. Gissa vem det är som sjunger "Sweet Transvestite" från "The Rocky Horror Show" om inte Anthony Head a.k.a Giles! Ha! Jag måste hitta en video där han är utklädd till Dr Frank-N-Further!

I heart Piano

Jag har uppdaterat min låtlista väldigt i efterhand och som ni kanske ser så har januari-månad ett tema. Finstämd pianomusik, gärna med vemodigare tongångar. Det beror dels på att jag inte har fått någon ny musik sedan i November och dels på att mitt humör just nu bäst passar ihop med lugna pianolåtar.

Jag är otroligt svag för piano och det går knappt en dag utan att jag ångrar att jag slutade spela, men det berodde mest på att mina lektioner alltid var så tråkiga och att jag aldrig fick göra någonting nytt. Jag spelade låtar i valstakt under två år och det fanns ingenting som jag hatade mer än just valstakt. Brr.

Och orsaken till att det finns med så många Evanescence-låtar är för att jag är otroligt svag för Amy Lees röst, som enligt mig är som bäst tillsammans med ett ensamt piano. När jag lyssnar på Good Enough eller The Last Song I'm Wasting on You så ångrar jag verkligen att jag inte tränade mer på mina pianoläxor.

(Det finns mer än en anledning till varför Edward Cullen är en av mina största fiktiva förälskelser, men en av de avgörande är hans pianotalanger. Var hittar man en sådan kille utanför böckernas värld?)

Musikutmaning

Jag har en vän som brukar skicka utmaningar till mig, en riktig guldklimp alltså då jag älskar alla dessa listor som utmaningarna oftast består av. Här är reglerna för denna:

1. Sätt din spellista på shuffle.
2. Välj en låt, lyssna igenom den och välj ut dina favoritrader ur låttexten.
3. Gör samma sak med de efterföljande sex låtarna.
4. Fuska inte.

Jag har aldrig sett den här utmaningen förut, men ställer glatt upp och försöker sprida den. Nu är bara frågan vilken låt jag ska välja. Jag vill i förhand be om ursäkt för min stundtals otroligt dåliga musiksmak. Eftersom jag har kring 1000 låtar på iTunes så är jag säker på att min lista kommer att fyllas med Disney-låtar eller sådant jag aldrig annars lyssnar på. Bara så att ni vet.
Fast; Alla shuffle-utmaningar är alltid välkommna. Någon som kommer ihåg svara-på-dina-frågor-med-hjälp-av-shuffle-enkäten som cirkulerade på alla bloggar för något år sedan? (Minns du Sandra?)

1. Every You, Every Me - Placebo

Jag kan inte välja. Det är antingen första versen:
"Sucker love is heaven sent.
You pucker up, our passion's spent.
My hearts a tart, your body's rent.
My body's broken, yours is bent. "

eller sista versen:
"Like the naked leads the blind.
I know I'm selfish, I'm unkind.
Sucker love I always find,
Someone to bruise and leave behind. "

Jag måste bara länka till videon, med "Cruel Intentions"-inslag. Missa inte den.

2. All These Things I Hate - Bullet For My Valentine

"Torn apart at the seams and my dreams turn to tears,
I'm not feeling this situation,
Run away try to find that safe place you can hide,
It's the best place to be when your feeling like me"

3. När det lider mot jul - Sofia Källgren
(Det här är min favoritjulsång ifall någon undrar)

"Det strålar en stjärna för underligt blid
I öster på himlen hon står
Hon lyst över världenes oro och strid
I nära två tusenda år."

4. Tainted Love - Soft Cell

"The love we share
Seems to go nowhere
And I've lost my light
For I toss and turn I can't sleep at night"

5. This Is Love - PJ Harvey

"You're the only story that never been told
You're my dirty little secret, wanna keep you so"

(Yay, äntligen en låt som jag faktiskt lyssnar på!)

6. Calleth You, Cometh I - The Ark

"And I know we became restrained everytime we were among friends
And I know how it was last time and how bitterly it always ends...
And I know we were both too young to know what real love would be like
And I know our comunication didn't always work out right. "

Och av någon anledning så dyker en bild av Jess och Rory upp i huvudet när jag hör de där textraderna.

7. Oh, Horatio - Tiger Lou

"He was 22 ,unemployed, with a perfect smile
on his way to Paris, no, I never asked why.
His english was as bad as mine, but I will
remember those hours for the rest of my days."

Smått och blandat

Under dagen så har jag flera gånger kommit på någonting som jag borde blogga om, för att tre minuter senare helt glömma bort vad det var. Det här är ett litet ihopplock av vad jag kan komma ihåg. Tyvärr så kände jag att jag inte hade tillräckligt mycket att säga för att de skulle få varsitt inlägg.

1. Min engelska/svenska-lärare har - förutom att avsky fantasy - en väldigt dålig ovana som jag stör mig otroligt mycket på. Han måste alltid avslöja slutet i alla böcker han talar om... och eftersom vi just nu håller på att gå igenom litteraturens olika epoker så har jag fått väldigt många böcker spoilade. Det började första lektionen med att han avslöjade "det oväntade slutet" i "Don Quijote", en bok som jag tänkt läsa jättelänge - men som nu inte känner mig så peppad att ta itu med. Det fortsatte och som tur är så har han ännu inte hunnit avslöja någon riktig spoiler. De flesta böcker vi har pratat om är jag ganska ointresserad av eller så har jag redan läst dem i barnversion. Dagens spoilervarning var "Brott och straff" och "Therese Raquin". Det slutade med att jag - just innan han hann berätta slutet - låtsades gå ut på toaletten och stannade där i 10 minuter bara för att vara säker på att jag missade vad som sades. Jag har sett att "Anna Karenina" nämns i läroboken, så jag måste nog ta och hetsläsa den så att han inte hinner förstöra den också. (Nog för att jag vet vad som händer i slutet - men inte hur eller varför).

2. Igår fick jag en broschyr från Uppsala Universitet och nu är det bestämt. Jag tänker studera vid UU och nåde den som står i vägen. Jag är i fullkomligt högreutbildningsrus. Jag ser till och med fram emot att bo i studentkorridor. Det ni. Fast... vi får se hur länge det håller. Jag lovar, om vi får en broschyr från Umeå Universitet så kommer jag säkert bli helt euforisk även då. De flesta av mina vänner tänker läsa i Umeå, men jag har några som även funderar på Uppsala. Nog för att man inte ska välja efter sina vänner, men jag skulle sakna dem om jag lämnade dem helt.

3. Det finns några låtar som mina öron näst intill kräver att få lyssna på, men som jag inte kan få tag i (på grund av tekniska problem, hosthost). En låt är t.ex. We Used to Be Friends - The Dandy Warhols och en annan är Eyes - Rouge Wave och såklart så har inte någon av mina vänner någonsin hört talats om de låtarna, så jag har ingen chans att få dem därifrån. Vänner med skivsamlingar är vanligtvis räddningen i sådana här situationer. Man tycker ju att i alla fall någon borde ha en skiva med Losing My Religion - R.E.M? Plus var kan man få tag i Winter Rose - Firefox AK & Tiger Lou? Finns den med på en skiva? Internet?

4. Jag blir jättestressad av folk som laddar ner tv-serier. Nej, ännu värre. Jag blir jättestressad över att de alltid är en säsong före i USA. Jag vågar ju inte googla! Jag behövde en bild från "Heroes" till en sak, men jag vågade inte googla upp en ifall jag skulle bli spoilad. Ibland så avskyr jag nästan mina vänner. De laddar alla ner "Heroes", så de har nu sett halva säsong tre, och de kan inte ta någon hänsyn till att jag inte ser det utan måste typ sitta och diskutera det i matsalen så att jag måste hålla för öronen. Är det inte bättre att bara låta bli att diskutera det alls?

5. Jag har lovat flera gånger att det här ska bli en "VM"-fri zon, men det går inte. Jag håller ju på att avgifta mig, vilket har blandade resultat. Kuren är en blandning av rererepris av "Heroes" (första säsongen) och av mina favoritögonblick från "Gilmore Girls". Min hjärna kräver fortfarande mer Veronica, men jag har börjat kunna tänka på andra saker också. Som skolarbete... och böcker, fast det betyder inte att jag har kunnat släppa att tredje säsongen inte finns att köpa i Sverige - på okänd tid. Jag undrar om de har pirat-dvd-boxar i Thailand?
Jag skulle seriöst bli alkoholist/spelberoende jättelätt. Jag blir jämt besatt av saker. (De som har följt min blogg har tvingats genomleva en "Lord of the Rings"-period, en "Harry Potter"-period, en "Twilight"-period", en "Gilmore Girls"-period, "Heroes"-perioden och den nuvarande "Veronica Mars"-perioden).
Jag börjar nästan bli oroad. I natt så drömde jag att Logan Echolls var min pojkvän (you wish) och natten före det så drömde jag att jag var Veronica och att det var min engelskalärare som mördade Lilly Kane. Jag spenderade även hela vägen hem från skolan idag med att fantisera ihop scenarion där Logan fick rädda Veronica - och samtidigt nita sin far. Jag har väldigt våldsamma dagdrömmar. Jag skulle behöva kontakta ATSA (Anonymous Television Shows Addicts), om det finns en sådan förening.

Godnatt!

Sixteen going on Seventeen

Eftersom det bara är dagar kvar till min födelsedag - och bloggens födelsedag - så tyckte jag att den här låten är passande. Bloggen fyller dock inte sjutton år.

Låtlista: Namn

Jag hakar på Ex Libris Cia's låtlista. Det är en typ av bokfemma, fast med musik, där man ska lista tre låtar utifrån ett givet tema. Den första listans tema är "Namn" och det är ganska uppenbart vad det handlar om. Jag är riktigt dålig på att komma på låtar så här, så jag tog iTunes till hjälp och gick igenom mina 1000 låtar. Tyvärr så är det bara en bråkdel av mina favoritlåtar - plus att hälften av all musik på mitt iTunes bara är skräp.

Jolene av Dolly Parton. - Jag kan inte direkt säga att jag är en Dolly-tjej, men jag älskar Jolene och har alltid gjort det. Min mormor är ett riktigt Dolly Parton fan och brukade spela hennes skivor då jag var liten och den enda låten jag riktigt fastnade för var Jolene. Inte gör det saken sämre att Jolene låter nästan som mitt inre ideal-jag. Jag älskar rött hår och skulle nästan offra mitt liv för att få ha långt lockigt mörk rött hår. Jag har ofta önskat att jag hade mörkgröna ögon och är lite avundsjuk på att Jolene fått både och! (Ja, varför tror ni att jag har Lily Evans som favorit bland alla HP-karaktärer?)

"Your beauty is beyond compare,
With flaming locks of auburn hair,
With ivory skin and eyes of emerald green.

Your smile is like a breath of spring,
Your voice is soft like summer rain,
And I cannot compete with you, Jolene."



(Det är ingen bild utan bara sången. Jag orkade inte leta upp en bättre video för Dolly Parton pratade i några minuter på alla live-videor jag hittade)

Nova Lee av Tiger Lou - Om ni ber mig räkna upp mina fem favoritlåtar så kommer ni inte få fem utan mer troligt femtiofem, men av dessa så kommer helt klart Nova Lee vara en av de första jag nämner. (Mest troligt den första, eller... efter Hallelujah förstås). Det är ingen idé att ni söker på youtube för att få höra den... för den finns inte där. Jag har ingen aning om hur man får tag på den eftersom den inte finns på vissa nedladdningsprogram heller. Jag är bara en lycklig själ som har fått den genom en blandad skiva som en vän bränt till mig.

"Oh, my precious Nova Lee
This is it and we have to believe
Nothing can come between
Me and you and the night
Tonight"


Samson av Regina Spektor - Love, love, love. Jag ville sätta in ett videoklipp med den här sången också, men jag hittade ingen som passade. För det finns visst två versioner av Samson. Versionen som jag har som är så otroligt bra att mitt hjärta åker upp i halsgropen när jag lyssnar på den och versionen som finns över allt annars. För den version av Samson som spelas på radio, den versionen som finns på CD-skivorna och den som är i videon... Det är inte den versionen jag har. Samson är den bibliska kärlekshistorien ur Delilahs vinkel.

"You are my sweetest downfall
I loved you first, I loved you first
Beneath the sheets of paper lies my truth
I have to go, I have to go
Your hair was long when we first met

Samson went back to bed
Not much hair left on his head
He ate a slice of wonder bread and went right back to bed
And history books forgot about us and the bible didnt mention us
The bible didnt mention us, not even once"

Bubblare:
Sweet Marie av Timo Räisänen och What Sarah Said av Death Cab for Cutie.

Accio Deathly Hallows

Nu, mitt i mitt Harry Potter-omläsande, ska jag bli nostalgisk. Den artonde juli förra året så var jag en plågad själ. Det var bara tre dagar till "Harry Potter and the Deathly Hallows" och jag kunde knappt vänta. Jag skulle få reda på hur allting skulle sluta! (omg)
Samtidigt så ville jag inte att det skulle sluta, så det var lite Moment22 över det hela.

Runt på internet så fanns det folk som ville förstöra för alla stackars trogna HP-nördar som väntade på boken, och spred ut vad som hände i slutet. Jag gjorde allt för att undvika dem och åtog skyddsåtgärder samma minut som boken släpptes. Eller, jag och Sandra (+ några till fellow HP-nördar) räknade ner sekunderna till boken släpptes (Ja, faktiskt) över internet och var lite malliga över att vi kände han som fick det första exemplaret av DH i Sverige (tror vi, om ingen trängde sig före i kön eller var snabbare på någon annan bokhandel) och sedan, när den var ute för allmänheten, så övergav jag internet, mobilen, tidningar och tv.

Jag var dock inte den enda som satt på nålar inför "Harry Potter and the Deathly Hallows". Här har vi Hanks "Accio Deathly Hallows"-song som jag nötte de där två-tre dagarna fram till den 21 Juli 2007.

Textraden "Give me my book or go to hell..." påminner väldigt mycket om hur jag kände när jag stod där på bokhandeln (efter att ha varit på Coop och fått veta att lastbilen med Harry Potter-böckerna hade fastnat i Sundsvall) och de sa att de inte hade tänkt köpa in några engelska Harry Potter-böcker det här året. HUR kan man INTE köpa in "Harry Potter and the Deathly Hallows" när folk köade i tre dagar för att få ett exemplar?

So by the morning's light, we'll be half way to anywhere...

Under mellanstadiet hade jag en period då jag tyckte att jag var otroligt tuff, så jag började lyssna på "tuff" musik; Good Charlotte, Avril Lavigne, Linkin Park... och Evanescence. Tack gode gud så har jag slutat lyssna på de tre förstnämnda, men Evanescence har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Evanescence och Within Temptation får folk att haja till när jag räknar upp dem bland diverse icke-matchande genrer. Varför måste man vara låst till en genre? Det måste väl gå att hoppa lite och inte få en etikett. (Isåfall skulle min vara indie-akustisk-alternative rock-metal/goth-lugnafinahjärtskärandeballaderálaMySkinmedNatalieMerchant)

Jag har precis återupptäckt min absoluta favoritlåt. Anywhere med Evanescence. Förut så tyckte jag mest att låten var fin, men iförrgår när jag hörde den igen (eller rättare sagt, såg på en Queen of the Damned fan-video där låten var med (nu blir det dubbelparentes, men jag längtar efter världens mest omgjorda bokfilmatisering, Queen of the Damned. Enligt mig så är filmen fristående och har ingenting med böckerna att göra)) så var den underbar. Den slog an på samma sträng som Twilight och jag blev helt obsessed. Den väcker känslor hos mig som jag inte riktigt kan tolka. Jag kopplar ihop den med en helt fantastisk kärlekshistoria, som jag ännu inte har kommit på. Om jag kunde skriva ner de tankeintryck jag får av sådana här låtar då skulle jag vara rikare än J.K Rowling.



"Dear my love, haven't you wanted to be with me
And dear my love, haven't you longed to be free
I can't keep pretending that I don't even know you
And at sweet night, you are my own
Take my hand

We're leaving here tonight
There's no need to tell anyone
They'd only hold us down
So by the morning's light
We'll be half way to anywhere
Where love is more than just your name

I have dreamt of a place for you and I
No one knows who we are there
All I want is to give my life only to you
I've dreamt so long I cannot dream anymore
Let's run away, I'll take you there

We're leaving here tonight
There's no need to tell anyone
They'd only hold us down
So by the morning's light
We'll be half way to anywhere
Where no one needs a reason

Forget this life
Come with me
Don't look back you're safe now
Unlock your heart
Drop your guard
No one's left to stop you
Forget this life
Come with me
Don't look back you're safe now
Unlock your heart
Drop your guard
No one's left to stop you now

We're leaving here tonight
There's no need to tell anyone
They'd only hold us down
So by the morning's light
We'll be half way to anywhere
Where love is more than just your name"

Jag måste bara tillägga att jag formligen (ord?) älskar Amy Lee's röst. Jag älskar Amy Lee. Amy Lee är min idol. Jag tycker att Amy Lee är vacker, trots fjädrarna i håret. Nu ska ajg verkligen sova...

Om Lestat skrivit en sång till Akasha...

Vi har haft kärlekstema på svenskan och en uppgift var att man skulle välja en kärlekslåt som man tycker om och redovisa den för klassen med text, musik och egna åsikter. Så våra svenska lektioner går mest ut på att sitta och lyssna på musik nu för tiden. En tjej i min klass hade valt "Curly Sue" av Takida och någonting fick mig att haja till. En liten defekt jag har är att jag måste koppla ihop alla låtar med en händelse, en känsla eller en historia. Oftast så är det någonting jag har drömt ihop själv, och varje gång jag hör låten så tänker jag på den ihopfantiserade situationen. Men de här "händelserna" kan även komma från böcker och filmer. Hälften av alla melankoliska låtar jag har på min iPod kopplar jag ihop med New Moon. Nog om det och tillbaka till det viktiga. I alla fall, när jag satt och hörde på Curly Sue och läste texten så började jag helt plötsligt tänka på Lestat. "Hur kommer det sig att hon tänker på honom?" undrar säkert ni, men innehåller inte den här låttexten väldigt många Lestat-Akasha-vibbar?

"Your strength is so hard to find
I feel so much stronger now
the feeling's alright
Your words make me whole again
Those eyes cannot ever lie
you're so divine

I'm not ever alone
You're not ever alone

I'm head over heels goddess of mine
Your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back
the glory you found
I'm in deep debt, without you I wouldn't survive

I'm not ever alone

Your smile is heavenly
I don't deserve all the love that your giving to me
Your touch makes it hard to breathe
the shiver's around me now, you're so fine

I'm head over heels goddess of mine
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back
the glory you found
I'm in deep debt, without you I wouldn't survive

The heart is pumping for my life
the mind is happy and I,
I will love you 'til the day I die

I'm head over heels goddess of mine
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back
the glory you found
I'm in deep debt, without you I wouldn't survive

I'm head over heels goddess of mine
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back
the glory you found
I'm in deep debt, without you I wouldn't survive

I'm not ever alone"

(Jag kan peka ut lite "ledord" till er.
"...goddess of mine...", Akasha försöker ju få folk att dyrka henne och för många var hon en gudinna.
"...now I can fly...", Lestat fick ju förmågan att flyga av Akashas blod.
och allt om hur han inte skulle överlevt utan henne, han skulle inte ha gjort det. Attacker, från diverse håll, irriterade vampyrer som stör sig på hans sånger, etc.)

Min favoritbok är en powerballad

Jag har kommit på hur min hypotetiska favoritbok inte hade varit en hypotetisk bok utan ett hypotetiskt stycke musik istället så skulle den varit en powerballad. En powerballad om kärlek med mycket kraft i refrängerna. En powerballad som slutar i ett enda stort cresendo. Helst sjungen av en stark kvinna eller en hesröstad rockkille.

Jag var ute på promenad i solskenet när Whitney Houstons röst plötsligt hördes i mina hörlurar. Känslomänniskan Sara vaknade på några sekunder och redan i introt till I Have Nothing så kände jag det där ruset som känslofyllda böcker, eller filmer, alltid väcker hos mig.
"Share my life, take me for what I am..."
Jag hann inte ens höra första raden innan jag också fylldes med bubblande känslor. Det är så fint och liderligt och perfekt och åh.
Och i slutet, dessa slut.

"Don't walk away from me
Don't you dare walk away from me..."

Där ryser jag. Och det är vid de här tillfällena som jag sitter med tårdränkt ansikte och är helt euforisk och förkrossad på samma gång. Det är vid de tillfällena jag gråter åt modet, sorgen, kärleken, vänskapen etc. etc.

Ett perfekt exempel på en I Have Nothing-bok är Harry Potter and the Deathly Hallows. Boken jobbar sig hela tiden upp mot ett cresendo, men det avbryts gång på gång av andra sorgliga händelser och tempot lugnas ner för ett tag, men fortsätter sedan starkare än förut. Slutet är en enda stor explosion av känslor för mig. Jag tror att jag grät mig igenom de 6 sista kapitlerna i boken. Minsta lilla sak fick mig att gråta, och sedan var det ju de stora tårdrypande händelserna.

Reunited

"The teenage queen, the loaded gun;
The drop dead dream, the Chosen One
A southern drawl, a world unseen;
A city wall and a trampoline"

Min iPod behöver en ny spelningslista och det snart. Jag har 400 låtar i samma lista, vilket blir en hel del knapprande när musiken inte passar... vilket den nästan aldrig gör. Så, jag har gjort en favoritlista - med låtar som jag absolut inte kan zappa över, för de är så otroligt bra.

Och medan jag scrollade ner i iTunes hittade jag ett bortglömt guldkorn. Read my mind med The Killers. Som jag älskar den låten, varför hade jag glömt den?

Finns det något bättre än att återförenas med en sång som du kan varenda stavelse i, varenda taktslag?

"She said I don't mind, if you don't mind'
Cause I don't shine if you don't shine"