Visar inlägg med etikett tv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tv. Visa alla inlägg

10 september, 2009

"Bedable characters"

När jag är klar med alla mina uppskjutna skoluppgifter och har sett veckans fem avsnitt av "Heroes" och veckans avsnitt av "True Blood" så ska jag börja blogga igen plus uppdatera min spelningslista. Jag lovar och svär. Då kommer även en recension på "The Importance of Being Earnest", "Anne of Green Gables" och mest troligt även "The Private Lives of Pippa Lee" - om jag nu hinner läsa ut den.

Detta inlägg ska hantera någonting helt annat. Någonting som inte ens har med böcker att göra. Jag fick ett mail av min snälla utmaningvän som då och då mailar listor och utmaningar som hon tror kan intressera mig. En hel del av dem tror jag att hon hittar på själv. Denna är en av dem. Mest på grund av att rubriken på mailet var "bedable characters", ett uttryck som jag aldrig har hört förut och inte hittar då jag googlar. Fast jag förstår vad som menas med det. Bedable måste ju bara ha någonting att göra med sängar och när man lägger ihop två och två så kommer man nog (iaf jag) genast fram till denna lite barnförbjudna slutsats.

Utmaning:
1. Lista 8 tv-serier som du brukar följa.
2. Ta ut de två karaktärer som är mest "bedable" och skriv en motivering.

Och här kommer mina, med bilder och utan innebördesordning!

Buffy the Vampire Slayer
1. Angel/Angelus
Jag vet att jag tjatar om att Angel och Angelus egentligen är två olika personer, men eftersom jag bara får välja två stycken så måste jag ju dra en gräns. Jag menar, båda två är ju ändå David Boreanaz! (och av samma anledning så kommer inte "Bones" finnas med bland tv-serierna då DB inte kan få tre platser på samma lista, det skulle ju ändå bli lite fusk). Varför är Angel "bedable"? Jo, för att han är en gullig, plågad, mörk-mysterisk-hjälte-typ och det gillar jag. Angelus är "bedable" för att han är den raka motsatsen. En hänsynslös, sadistisk mördare som gör alla illdåd med ett leende på läpparna.

2. Spike
Åh, Mr Masters. Min första vampyrkärlek. Är det inte lite oroande att jag som 10-årig liten Sara blev förälskad i en kedjerökande, våldsam vampyr med väldigt tydliga sexuella kommentarer? Ännu mer oroande blir det när en av de få scenerna som jag kom ihåg från mitt Buffy-tittande på mellanstadiet var den första sexscenen mellan Buffy och Spike, då de nästan river ett helt hus. Så då kommer vi till motiveringen: Varför? Ja, varför inte? Han får platinablont, backslick att verka snyggt. (Den enda som har lyckats med det utöver Spike är Draco Malfoy). Han har skinnrock. Han är cool. Och han är brittisk. (eller pratar med en fejk Londonaccent, men ändå).


Angel
1. Wesley Wyndham-Pryce

Det här är nästan lite fusk. För Wesley är ju en Buffy-karaktär på samma sätt som Spike och, i högsta grad, Angel även är "Angel"-karaktärer. Så man kan egentligen nästan säga att alla fyra killarna kommer från "Angel". Jag valde att placera Wesley i "Angel"-facket mest för att min favoritWesley är den som man får se i "Angel", inte den som dyker upp i tredje säsongen av BtVS. Varför är Wesley "bedable"? Än en gång, han är brittisk. Han har dessutom en av de mest drastiska karaktärsförändringarna som jag någonsin har sett. Från att vara en klantig comic-relief till att bli en nästan lika plågad själ som Angel. Femte säsongs-Wesley är bara såå bra.

2. Lindsey McDonald
Från Christian Kanes första stund i serien tills hans sista så fick han mig att... ja, dreggla är väl bästa ordet. När det sedan kom fram att han kunde spela gitarr i andra säsongen så ökade bara salivfaktorn. Visste ni att Christian Kane först sökte rollen som Riley i BtVS? Kanske så skulle jag faktiskt ha tyckt om Riley om det hade varit CK som spelat honom istället, men jag tvivlar på det. Varför Lindsey? Han är en framgångsrik advokat på en ond advokatfirma, men är innerst inne en bra kille. Trots att han inte visar det särskilt ofta så har han faktiskt ett hjärta.

Gilmore Girls

1. Luke Danes

Jepp, Uncle Luke är mitt första namn. Eller egentligen så är han mitt andra namn, men det verkar ha börjat bli en trend här. Den som jag tycker är mest "bedable" verkar hamna på andra plats. Anywho... Luke visar att orakat fortfarande är sexigt. Orakat kommer alltid att vara sexigt. Kolla bara på Aragorn! Varför Luke? Han är omtänksam, men döljer det bakom ett riktigt tjurigt humör. Har rutiga flanellskjortor och bakåtvända kepsar någonsin varit snyggare?

2. Jess Mariano
Vem såg inte detta närma sig? Alla som känner mig måste ha insett att Jess skulle finnas med på listan från och med att de såg titeln på inlägget. En av mina största fiktiva förälselser är fortfarande en viss fåordig, boknördig NY-kille som sedan gick vidare till att bli författare. Jag älskade Jess från och med att han steg av den där bussen och nej, det hade ingenting med Milo Ventimiglias utseende att göra. Kan vi låtsas. Alla som känner mig vet att jag egentligen är riktigt ytlig. Men tänk på det. Förutom att vara snygg så är Jess smart och under all den där attityden så är han riktigt omtänksam. Exakt som sin morbror Luke.

Veronica Mars
1. Logan Echolls
De som bara har sett de första fem-sex avsnitten av "Veronica Mars" kanske har svårt att tro mig och de borde sluta läsa nu för att inte bli spoilade. Och tro mig, om ni ska se serien så vill ni INTE att jag ska förstöra någonting för er. I vilket fall som helst så trodde jag aldrig att jag skulle tycka om Logan på det här sättet efter första avsnittet där han verkligen är en "pshycotic jackass" - för att citera Veronica, men allt har sina svar. Logans jackassighet beror på en våldsam far som misshandlar och sätter stor press på honom, en svag alkoholiserad mamma, en död flickvän som han ansåg vara hans livs kärlek (dvs. innan den episka LoVe-sagan) och att han delvis klandrar Veronica för Lillys död. När man har kommit igenom alla dessa små detaljer och Logan dessutom har börjat ställa upp för vår hjältinna, hey, till och med kysst henne, då kan man inte blunda för att han verkligen är en bra kille. En bra och kärleksfull kille med en stor benägenhet att hamna i trubbel vare sig han vill eller inte. Logan är otroligt korkad ibland.

2. Don Lamb
Hey, titta in på mig sådär! Jag kanske råkar vara en av dessa människorna som faller för dryga poliser, tackar som frågar. Och faktum är ju att Lamb faktiskt är en bra person under all den där attityden och ... tjockskalligheten. Jag menar, han var ju Keith Mars favorit när Keith var sheriff i Neptune och alla vet ju att Mr Mars är en riktigt god personkännare. Det är ju inte som så att Donnie BARA har gjort fel. Vissa saker har han ju lyckats med. Varför Lamb? Ja, det är väl bara att läsa inlägget under det här... och kolla på videon.

Heroes

1. Gabriel "Sylar" Grey
Jag har fortfarande inte sett ett enda avsnitt av tredje säsongen då jag har hamstrat veckans avsnitt av "Heroes" till ett enda långt marathon till helgen. Vi har väl redan kommit fram till att jag visst har en liten förkärlek till karaktärer som inte direkt är perfekta. Vi har ju bara haft en ond, två semi-onda och en hel del andra karaktärer med attitydsproblem hittills. Nu kommer nästa kallblodiga mördare. Första gången jag såg första säsongen av "Heroes" så var jag livrädd för Sylar. Andra gången så var det samma sak, men i och med att jag såg serien för tredje gången så hände någonting. Jag blev... fangirlig... när Sylar dök upp och var sådär härligt ond. Inte för att jag direkt har några önskningar om att få möta honom. Jag klarar mig bra på säkert avstånd.

2. Peter Petrelli
Förlåt, men detta blir den andra Milo Ventimiglia-karaktären på den här listan, men jag kan inte hjälpa det. För mig så är Peter på andra sidan av spektrat. Jess döljer sina känslor under en hård attityd, förstasäsongsPeter visar alla sina känslor. För såklart så är det långhåriga, osäkra Peter som tror att han ska förändra världen och göra någonting stort. Såklart så är det han som är med på den här listan och inte "jag är så badass"-Peter från andra säsongen.

True Blood
1. Jason Stackhouse
Säg vad du vill om Jason, men han är innerst inne en bra kille. Inte särskilt smart och inte särskilt trogen, men en oroad storebror och en känslig man. Det finns inte många kvinnor i Bon Temps som kvinnokarlen Jason inte har legat med. Varför Jason? Här kommer ytliga Sara fram igen… Har ni sett hans kropp? Plus att han är riktigt söt när han är förvirrad, vilket han nästan alltid är.

2. Eric Northman
Jag tycker egentligen inte om Alexander Skarsgårds Eric, eller jag accepterar den, men han är inte ERIC. Inte bok-Eric. Trots detta så kvalificierar han sig in på listan. Andra säsongen ser mer lovande. Ge mig lite Sookie/Eric-action! Om jag var Sookie så skulle jag dumpa Bill på en gång och ta Eric istället, även om han spelas av Alexander Skarsgård med konstig blond peruk.

Supernatural
1. Dean Winchester
Från och med att jag såg den här utmaningen i min mail så har jag väntat på detta ögonblick. Åh, Dean. Vad kan man säga? Mer än att Jensen Ackles nästan är too good to be true, att Dean har en av de bästa personligheterna någonsin och att jag nästan skulle kunna leva i en värld fylld av andar och demoner om jag fick Dean på köpet. Seriöst, finns det någonting sorgligare och bättre än syskonkärlek mellan två bröder? Varenda gång som Dean kollar på sin lillebror på det där ”jag-ska-skydda-dig-mot-allt-ont-Sammy”-sättet så börjar jag storgråta. Nästan ALLA mina favoritscener från första säsongen av ”Supernatural” innehåller någon form av orolig Dean som gör allt för att skydda sin älskade lillebror.

2. Sam Winchester
Okej, det kanske är lite konstigt att ha med båda bröderna, men så är det. Om jag inte fick Dean så skulle jag inte vänta länge innan jag kastade mig över Sam istället. En rolig sak: Varför har alla Rory Gilmores ex-pojkvänner superkrafter? Okej, kanske inte Logan (Huntzberger, inte Echolls), men han räknas inte. Jag tyckte aldrig om honom. Jess Mariano blev Peter, som har fler superkrafter än alla andra tillsammans, och Dean Forester blev Sam Winchester, som får visioner á la Doyle och har visat prov på telekinesis. Varför Sam? Jo, för att Sammy är så otroligt söt med sina valpögon och sina små leenden. Han ser så känslig ut och jag förstår Dean. Jag vill skydda honom från all ondska, trots att han är en bättre demonbekämpare än jag någonsin skulle kunna bli. Ytliga Sara vill tillägga att ”Hell house” är värt att se bara för att få se de där 10 sekunderna då Sam kommer ut ur duschen med en handduk. Tummen upp för Jared Padaleckis magrutor!


03 juli, 2009

End of an era

Tredje säsongen av "Veronica Mars" blev bättre och påminde mig till slut om de föregående säsongerna. Fast det är synd att vissa karaktärer fick så lite tid, till exempel Mac och Weevil som var frånvarande i flera avsnitt.

Jag tyckte att serien avslutades för tvärt. I de föregående säsongerna så har det alltid varit ett stort, dramatiskt cresendo där Veronica alltid har varit ytterst nära att bli dödad. Det har varit panik, gråt, räddningsögonblick, stora avslöjanden och tröstanden. I seriefinalen däremot så händer inte så mycket. Lilly och Duncan Kane nämns för första gången i hela säsongen. Veronica, som inte har varit exakt samma bitch (hon har varit en annan slags bitch) under denna säsong, förvandlas till mess-with-me-and-taste-my-anger-Veronica från high school.

Faktiskt så är tredje säsongsavslutningen bara ... blek jämfört med de andra. Det känns som att det inte var ett perfekt avslut. Som att det fortfarande är trådar som de inte har fått ihop ännu. Till exempel så hade jag gärna sett en stor sista showdown mellan familjen Mars och the Fitzpatricks.

Med andra ord... Jag ville ha ännu en Liam Fitzpatrick/Veronica-scen. Nej, det är ingen riktigt pairing, men kalla mig sjuk... på något sätt så har jag fått in i mitt huvud att Liam/Veronica, ehm. Jag vet inte vad jag ska kalla det. De skulle absolut inte vara ett bra par, med tanke på att alla Liams scener är väldigt våldsamma och att Veronica alltid är vettskrämd i de få scenerna de har tillsammans. Sedan så får vi ju inte glömma scenen i denna säsong där Liam Fitzpatrick säger att han kommer att döda Veronica om Keith sabbar hans planer. Potentiell romans, gömd sexuell attration? Njaaa...

Varför har jag en crush i Liam Fitzpatrick?!! (Okej, Danny Boyd har jag lite rätt till - mannen har ju ändå gaanska fina magrutor - men Liam förstår jag inte var det kommer ifrån). Jag vet inte om jag skulle vilja äta på den här restaurangen. För mig så lovar namnet... våld, droger och halv-psykotiska, irländska gängledare med fler rutiga skjortor än Luke Danes.
Har The River Styx bytt namn, måntro?

En annan pairing jag gärna skulle vilja se är Lamb/Veronica. De är det perfekta rom-com paret. Ni vet... Gamla fiender som hånar varandra varje gång som de får tillfälle och som tycker om att överglänsa den andra. Gamla fiender som älskar att se den andra i trubbel, men som ändå bryr sig. När Lamb faktiskt lyssnar på Veronica i ett avsnitt så trodde jag faktiskt att det skulle bli någonting, men jag antar att det är en annan omöjlig pairing.

29 juni, 2009

Logan Echolls & Logan Huntzberger

När jag började se första säsongen av "Veronica Mars" så skrev jag i ett inlägg att Logan Echolls är min nya "bortskämd, rik bad boy som tycker om att festa"-Logan och att han var mycket bättre än Logan Huntzberger och att de hade mer gemensamt än bara namnet.

Därför så blev jag riktigt förvånad när det kommer fram att Logan Echolls har en okänd släkting och det visar sig vara... Logan Huntzberger. (Han heter såklart inte det i serien, men ni förstår...). Det känns lite konstigt - och på något vänster så känns det även ganska... skoj.

Och Harmony Chase, är det möjligtvis en kombination av Sunnydale High's queen bees Harmony Kendall och Cordelia Chase? Eller är det bara jag som analyserar för mycket och letar efter kopplingar som inte existerar?

Sorg

Jag har precis börjat att se på tredje säsongen av "Veronica Mars" och ja, det är fortfarande sevärt, men jag kan inte säga att jag tycker att dessa tre första avsnitt har varit lika bra som tidigare säsonger. Antal gråtögonblick hittills: noll.

Weevil är annorlunda. Logan beter sig som en idiot (fast det har han väl alltid gjort, men då var det sötare och oftast så fanns det en orsak bakom). Det är inte samma känsla över college "Veronica Mars". Jag föredrar helt klart high school-"Veronica Mars" och Neptune High framför Hearst College.
Förutom det så vet jag redan en hel del av vad som kommer att hända - plus att denna säsong inte har något stort MORD utan bara (eller bara och bara) en hel massa våldtäkter. Japp, det är våldtäkter efter samma mönster som i andra säsongens "The Rapes of Graff".
På något sätt så har det inte samma ... känsla. Det är även annorlunda då det inte längre är 09ers vs. Non-09ers utan feminister vs. mansgrisar.
Jag saknar den gamla trygga maktpyramiden.

Jag vill ha min dos av Van Clemmons, Madison Sinclair, Lamb (som hittills bara haft dykt upp under 30 sekunder) och kvalitétid med familjen Mars. Hittills så har inte heller Lilly Kane nämnts en enda gång. Det känns tomt. Trots att Lilly varit död sedan pilotavsnittet (eller egentligen ca ett år innan pilotavsnittet) så har hon varit en sådan stor del av serien att det nästan känns som att hon har varit levande. Och var är Wallace?! Det är så otroligt lite Wallace-tid.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer in i serien igen och att college-VM kommer att bli lika bra som high school-VM.

13 april, 2009

30 sekunder som gör "Angel" värt pengarna

Tro det eller ej, men jag är äntligen klar med "The Old Man and the Sea", wohoo! Det var de segaste 120 sidorna jag någonsin har läst. Dessutom så har jag bara ca 50 sidor kvar av "Främlingen", det är varmt och soligt ute och trots att det bara är en lovdag kvar och jag inte är det minsta utvilad så känner jag att det måste firas.

Jag ger er - Angels crazy dance. Tada! Det är ganska roligt, men det är ungefär sådär jag ser mig själv när jag dansar, vilket är anledningen till att jag - liksom Angel - inte dansar alls. Eftertexten är även inkluderad - där man får se mer av Angels imaginära dansmoves... och Wesley som faktiskt dansar så.



En sak som jag har kommit att tänka på under mitt "Angel"-tittande. Är "gå coolt i rock" ett av vampyrernas extra skills? Är det en egenskap som kommer med paketet liksom odödlig, stark och en knölig panna? Angel har sin rock som han sveper fram i och Spike har sin skinnrock som han... ja... Låt oss säga så här: Spikes rockgång är en anledning i sig till varför man ser på "Buffy the Vampire Slayer".

06 april, 2009

Ännu mer tv-serieholic

Varför kommer jag aldrig ihåg att utnyttja mitt CSN-kort? Isåfall så slipper jag betala de där extra 30 kronorna i frakt. Grr.
Helt plötsligt så har jag drabbats av en stark längtan efter att köpa in "Twin Peaks - Gold Edition"-boxen, trots att jag aldrig har sett "Twin Peaks" och dessutom tror att det är en serie som är snäppet för hemsk för mig. (Plus att jag redan vet vem som mördade Laura Palmer då jag inte är blind och har en förkärlek för bloggar, böcker och tv-serier med referenser till populärkultur).

Det är bara att inse, jag är lika djupt ner i träsket som Becky Bloomwood. Enda skillnaden är att jag inte har ett jobb, en rik make eller ett kreditkort.
Så... nu är det dags igen. Att börja "spara" (läs: inte köpa böcker eller tv-serier, utan istället tro att jag sparar pengar bara för att sedan upptäcka att jag har lagt dem på annat - och att jag visst har köpt böckr) pengar till trejde säsongen av "Veronica Mars", fjärde säsongen av "Angel" och dubbelboxen av "Twin Peaks".

Roligt fakta: Om jag inte minns fel så är "Who killed Laura Palmer?" en av Twin Peaks taglines och en av första säsongen av "Veronica Mars" taglines är "Who killed Lilly Kane?". Eller, det kanske är murdered.

Oooops, I did it again...

Ooops...
Jag "råkade" visst falla i fällan trots mycket intalning, men det var ju en sånt bra tillfälle!
Visst, jag missade säsong fyra, men det är ju inte mitt fel att den är slutsåld på Ginza och att de inte ska ta in den igen. Och jag kan ju inte rå för att Ginza sänker priset på tv-serieboxarna just när mitt konto nästan är tomt (eller rättare sagt, är nere på 3900 kr, men då jag vanligtvis brukar ligga upp vid 8000 kr så är det kris).

Undra vad mamma kommer att säga när hon får reda på att jag har beställt fyra "Angel"-boxar, summa 1.125 kr, trots att jag har sagt att jag inte ska. Speciellt vid en tidpunkt då jag dessutom måste köpa ett nytt träningskort plus smink. Fast smink klarar jag mig utan. "Angel" är viktigare.

Det är bara att hålla tummarna att jag får ett sommarjobb nu!
Någon som har ett ledigt jobb för en <18 år, ej körkort och utan erfarenhet? För det är inte direkt populärt hos arbetsgivarna verkar det som.

Är det bara jag som får otroligt dåligt samvete av att köpa tv-serier?

29 mars, 2009

Back Stage Love

Det slog mig just, som en blixt från klar himmel: Finns det egentligen någon tv-serie där inte någon har haft en romans bakom kulisserna? Jag har tänkt efter och kommit på par efter par av tv-serieromanser.

"Buffy the Vampire Slayer": Har såvitt jag vet två par, Alyson Hannigan (Willow Rosenberg) & Alexis Denisof (Wesley Wyndham-Pryce) som är lyckligt gifta sedan flera år tillbaka och väntar sitt första barn - och Amber Benson (Tara Maclay) & Adam Busch (Warren Meers). En tillfällighet att allas förnamn börjar på A?

"Gossip Girl": Här har vi tv-serien där alla kärlek verkligen är i luften. Först ut var Blake Lively (Serena van der Woodsen) & Penn Bagdley (Daniel Humphrey), on och off-screen lovers. Leighton Meester (Blair Waldorf) träffade sin pojkvän Sebastian Stan när han gästspelade i serien. Nu så är även Jessica Szohr (Vanessa Abrams) & Ed Westwick (Chuck Bass) ett par.

"Gilmore Girls": Ett av mina favoritkärlekspar on-screen var även ett par off-screen. Alexis Bledel (Rory Gilmore) & Milo Ventimiglia (Jess Mariano) var tillsammans i fyra år, tror jag, innan de gjorde slut och han...

"Heroes": ... bildade ett annat par. Hayden Panettiere (Claire Bennett) & Milo Ventimiglia (Peter Petrelli) blev tillsammans trots en åldersskillnad på 12 år, fast skiljdes åt nyligen. De var inte de enda. Ashley Crow (Sandra Bennett) & Matthew Armstrong (Ted Sprague) var gifta i verkligheten - tänk på det när ni ser scenerna där Ted håller familjen Bennett gisslan och hotar att döda Sandra.

"Veronica Mars": Jag fick tänka en del, men kom på att det faktiskt finns ett par. Lisa Rinna (Lynn Echolls) & Harry Hamlin (Aaron Echolls) är ju gifta i verkligheten. Bara att hoppas att deras äktenskap håller bättre än de äkta makarna Echolls.

"The O.C": Måste jag ens nämna dem? Rachel Bilson (Summer Roberts) & Adam Brody (Seth Cohen) var ett av Hollywoods favoritpar i årtal.

"One Tree Hill": De var inte bara tillsammans, Sophia Bush (Brooke Davies) & Chad Michael Murray (Lucas Scott) gifte sig även unga.

"True Blood": Anna Paquin (Sookie Stackhouse) & Stephen Moyer (Bill Compton) gick nyss ut officiellt och medgav att de varit ett par sedan de spelade in pilotavsnittet av tv-serien.

Sedan så har jag inte kommit på några fler, men om jag får tid så kommer det säkert upp ännu mer on set-romanser.

11 januari, 2009

Buffy: Säsong 2

Jag har sedan en tid även en annan blogg, En boktoks citat, som egentligen skulle innehålla alla dessa citat som jag ibland känner mig tvungen att publicera på ett eller annat sätt, men som jag inte vill ska översvämma min blogg. Det var tanken när jag gjorde bloggen, men hädanefter så kommer den även att innehålla alla dessa riktigt nördiga tv-serieinlägg. Jag har märkt att jag lätt hakar upp mig på tv-serier och därför vill jag skona er som aldrig har sett serierna genom att publicera allt sådant där. Eller inte allt, utan det som är lite övernördigt och onödigt. Det är även en blogg som kommer att innehålla spoilers, fast med spoilervarningar, så det är nog bäst att inte läsa de inlägg som handlar om tv-serier ni inte har sett om ni vill se dem utan att veta vad som händer i säsongsfinalerna. Alltså: tv-serieinläggen på den här bloggen kommer att vara mer detaljlösa, medan tv-serieinläggen på den bloggen (som inte kommer att uppdateras särskilt ofta - eller för ofta) kommer att gå in på detaljer.

Jag har spenderat hela helgen - och veckan innan det - tillsammans med Buffy och gänget i Sunnydale och jag har fått allt jag kunnat be om. Förutom några avsnitt som säsongen gott kunnat vara utan så var andra säsongen bättre än första. Jag fick gråta, jag fick skratta (Valentine's Day-avsnittet - "Bewitched, Bothered & Bewildered" - där Xander använder en misslyckad kärleksformel och får hela Sunnydales kvinnliga befolkning efter sig framkallade hysteriska fnitteranfall).

Buffy är det perfekta botemedlet mot den frustation jag känt under veckan (a.k.a DMS). Ingenting får en irriterad tonåring att må bättre än att se på medan Buffy ger utlopp åt sin ilska genom att puckla på en vampyr med ett soptunnelock ("Ted".

För att toppa allt detta så har vi ju min första vampyrcrush någonsin och nuvarande favoritskurk: Spike.

07 januari, 2009

We'll find, you'll slay, we'll party.

Nu är de äntligen här. 44 osedda (eller, några av dem i alla fall) avsnitt av Buffy - yippie yay.

Sorry svenskaboken. Renässansen, realismen och romantiken får vänta. Jag tänker spendera kvällen med att heja på Buffy medan hon dräper den ena onda varelsen efter den andra.

Och, för att göra allting ännu bättre, så är det i den här säsongen som Spike dyker upp!

08 december, 2008

Major SPOILERVARNING: Säsongsfinal i Buffy

Okej, eftersom jag riktigt avskyr folk som spoilar tv-serier för mig så tyckte jag att det verkligen skulle vara hyckleri om jag förstör säsongsavslutningen av första säsongen för någon annan.
Jag vill inte att någon ska bli bortrövad detta nagelbitande - men ändå ganska självklara (alla förstod väl att Buffy inte kunde dö dö. Vem skulle då de sex följande säsongerna handla om?) - säsongsslut.

Jag kände att jag bara måååste skriva det här inlägget, annars så kommer jag att utsätta Sandra för mass-smsning och berätta alla detaljer som jag tyckte var bra, fast hon inte har en aning om vad jag pratar om. Stackarn, jag har nog spoilat en hel del för henne utan att det har varit meningen.

Säsongsfinalen "Prophecy Girl" var 100 % Sarah - om de hade lämnat ute det slemmiga monstret som bara störde mina fina stunder med kick-ass Buffy. Jag fick gråta och snora när Buffy bryter ihop inför Giles och Angel, och när hon tar "farväl" av Willow. Och när de hittade henne "död"! Då grät jag floder, fast jag insåg att hon på något sätt skulle börja leva igen. Av någon anledning så har jag blivit riktigtriktigtriktigt fäst vid Angel, fastän jag aldrig har tyckt särskilt mycket om honom förut. Det var väl för att på den tiden så var jag en Spike-girly girl, men nu så har ju inte Spike dykt upp ännu, så jag får hålla mig till Angel.

Fast det var inte alla gråtscener som var det bästa, åh nej. Utan den lite over the top-scenen när Buffy går i sin fina vita balklänning, nyuppstånden och stark, till seriens theme, med Angel och Xander som två side kicks vid sidorna, och riktigt utstrålar girl power. Jag älskar hennes "Oh, look, a bad guy" när en vampyr kommer och ställer sig i vägen och sättet som hon slår honom till marken utan att ens sakta ner. Det är en bestämd, stark kvinnogestalt det, och jag gillar som sagt dessa starka och sarkastiska kvinnliga "hjältarna".

Xander: You were looking at my neck.
Angel: What?
Xander: You were checking out my neck. I saw that.
Angel: No, I wasn't.
Xander: Just keep your distance, pal.
Angel: I wasn't looking at your neck.
Xander: I told you to eat before we left.

(Sött med lite svartsjukedrama, men det är väl inte svårt att veta vem jag föredrar att se Buffy med? Xander passar så bra med Willow)

Jag skulle uppskatta om ingen avslöjar några stora händelser i de kommande säsongerna, då jag har väldigt dåligt minne ... och väldigt lite kunskap om de tre sista säsongerna. Det var ungefär vid den fjärde säsongen som jag tappade kontakt med serien. Men det ska det snart bli ändring på. Så snart som jag har kommit på hur jag ska sätta ihop vårens budget så att jag har råd med sex säsonger med Buffy, en säsong med Veronica plus några bokpaket, så ska jag ta och beställa hem andra och tredje säsongen. För just nu så är jag Buffy-biten igen...

(Och här så hör jag genom cyperrymden hur mina läsare skriker "Neeeeej!" i unisont. Jag säger grattis, ni har några väldigt Buffy-fyllda månader att se fram emot, men jag ska försöka tona ner... Jag lovar)

05 december, 2008

Buffy

Jag har precis sett första avsnittet av "Buffy the Vampire Slayer" för andra-tredje gången och plötsligt så är det som att den där disen i mitt huvud har lättat. Nu förstår jag varför jag känner igen Kendall Casablancas (riktigt bitchig golddigger från "Veronica Mars"). Det är konstigt att jag inte har placerat henne tidigare. Det är ju så otroligt självklart. Hon är ju Cordelia Chase!

Och nu när vi lika är inne på Buffy. Är inte The Master väldigt lik Voldemort? När han kom upp ur den jacuzziliknande blodpölen-som-jag-aldrig-kommer-ihåg-namnet-på så trodde jag först att det var Voldemort. Jag tror att regissören till "Harry Potter and the Goblet of Fire" fick inspiration från serien, för de inte bara liknar varandra, de har även på sig liknande kläder och återuppstår på liknande sätt.

En sak till som jag reagerade på är att det bara verkar finnas ett teckensnitt som man kan använda till eftertexter i tv-serier. Om jag inte minns fel så är det exakt samma typsnitt i Biffy som i ”Heroes” och någon annan serie. Kan det vara ”Gilmore Girls”? Jag är inte säker. Jag måste kolla upp det där.
Samma sak med vinjetten. Har inte ”Förhäxad” plagierat lite? Med bokstäverna och tecknen som snabbt flimrar förbi i början?

Annars så måste jag säga att jag avgudar Buffy, vilket jag gjorde under högstadiet också, men vi har haft en liten paus hon och jag. Under den pausen så har jag hittat ännu en blond cheerleader att älska (eller ex-cheerleader om man ska vara exakt), en tjej som jag faktiskt redan har nämnt i det här inlägget fast jag då syftade på någonting helt annat. Yep, jag talar förstås om Veronica Mars, som faktiskt påminner väldigt mycket om Buffy. Kanske inte till "yrke". Privatdeckare och vampyrdräpare är väl inte direkt inom samma business, men de har sarkasmen och attityden gemensamt.

Buffy: What do you want?
Angel: The same thing you do.
Buffy: Okay. What do I want?
Angel: To kill 'em. To kill 'em all.
Buffy: Sorry, that's incorrect. But, you do get this lovely watch and a year's supply of turtle wax. What I want is to be left alone.

Sacks: Sheriff wants to ask you some questions.
Veronica: My answer was final. I will not go to prom with him.

Buffy: [Holding an outfit up to the mirror] Hi! I'm an enormous slut!

Lamb: Still picking winners, huh, Veronica?
Veronica: I told you, when I start picking losers, it's all you.

27 november, 2008

09-02-18!

Den artonde februari så är det dagen som jag aldrig trodde skulle inträffa. Förutom att det då är nio år sedan jag insjuknade i diabetes så fylls just den kalenderrutan av ett stort gult glädjekludd.
Det är dagen då den tredje säsongen av "Veronica Mars" ut!

Gissa vem som kommer att klicka hem den direkt?

26 november, 2008

True Blood

Idag så har jag äntligen sett de två första avsnitten av "True Blood". Kalla mig neurotisk, men jag har varit säker hela hösten att om jag såg "True Blood" före "Twilight" så skulle jag tycka att filmen var mycket mycket sämre. Nu när jag har sett "Twilight", och gillat, så kan jag äntligen ta itu med min andra vampyr-fandom.

Ni vet inte vad jag har fått utstå för att få de två första avsnitten. Jag glömde bort att spela in dem när de gick på tv, så jag fick köpa dem med Café istället. Jag försökte vara diskret när jag köpte tidningen, för jag vill inte direkt synas vandra omkring med en herrtidning, särskilt inte i det här samhället där man garanterat möter någon som man har någon slags relation till. Så jag stod och vaktade vid tidningsstället och i samma stund som det blev fritt fram och folkfattigt så grep jag tag i mitt exemplar av Café och skyndade mig till kassan. Såklart så tog min tur slut där. För det visade sig att kassörskan just skulle avsluta sitt skift och vem är det inte som kommer och öppnar nästa kassa. Jo, om inte min klasskamrats mamma. Go figure. Som att det inte var illa nog så stod min idrottlärare bakom mig i kassakön.

Så jag har gott igenom mycket för att få dessa avsnitt i mina händer, men det var värt det. Nu har jag i alla fall sett två avsnitt. Det är bara att hålla tummarna och hoppas att de andra tre avsnitten fastnade på band. (Vi har haft lite problem att spela in från Canal + tidigare). Om det har blivit något strul med dem så tänker jag ta och skicka ett mail till Canal Digital och fråga om de inte kan sända ett "True Blood"-marathon för de som vill se serien, men har missat de första avsnitten.

Vad tyckte jag om serien då?
Jag var väldigt nöjd. Jag satt och myste i soffan och jag fullkomligt älskar musiken... och vinjetten. Väldigt sydstatsfeeling med träsk och gospel och sjaskiga hus.
Jag har bara väldigt få saker att klaga på. En av dem är att jag sörjer Sookies förändring. Under de här två avsnitten så har jag inte fått se så mycket av den Sookie som jag tycker om från böckerna. Den behärskade Sookie som håller sina känslor gömda - efter många år av träning - och inte går att chocka. Den väldigt sarkastiska Sookie som alltid har en kommentar till allting. I serien så är Sookie så... bubblig och ungdomlig. Hon är så öppen och nästan lite naiv.
Sedan så har jag lite svårt att acceptera att de helt har ändrat Tara. Steget från en klädbutiksägare med smak för dåliga killar till en Jasonsuktande vampyrhatande tjej med attitydsproblem är ganska stort, särskilt eftersom minst två av Taras pojkvänner har varit vampyrer i böckerna.

Förutom det; perfecto. Under dessa 110 minuterna så har jag redan lyckats bli lite smått förälskad i tre killar; Sam Merlotte, Bill Compton och förvånande nog, Jason Stackhouse. Okej, det finns en rimlig förklaring till alla tre. Sam är förstående och skäggstubbig, Bill är vampyr och räddaren i nöden och Jason ... ja, han är - för att citera Lafayette - "that boy is sex on a stick". Han kunde ju i alla fall försöka skyla sina magrutor emellanåt. Han är den perfekta sydstatsflirten.

Det är bara synd att Alexander Skarsgård spelar Eric. Inte för att han har dykt upp i serien än, men från bilderna jag har sett så har jag svårt att tro att han kan mäta sig med mina förväntningar. Det är ju Eric som är seriens stöttepelare. Typ.

Jag måste ha mer "True Blood" nu. Jag tycker synd om dem som inte har läst böckerna och vet hur det går för Sookie när hon öppnar dörren och möter tre hungriga vampyrer. (Nog för att alla andra redan har sett fortsättningen vid det här laget, men... ).

Nej, nu ska jag gå och lägga mig tidigt och slåss mot min förkylning... och lusten att läsa "Dead Until Dark" igen.

15 november, 2008

Nörderi på högsta nivå

Jag har varit riktigt förkyld de tre sista dagarna och alla vet väl vad jag gör då jag är sjuk?
När jag egentligen har hur mycket tid som helst att ligga ner och läsa, tar jag då tillfället i akt?
Nej. Jag gnäller om hur lite tid att läsa jag har och hur stressad jag är, och sedan så ligger jag och har tv-seriemarathon och riktigt nördar mig och ser på allt extramaterial.

Det var så jag upptäckte att det finns Audio Comments av skådespelarna till alla avsnitt fr.o.m det tolfte avsnittet i första säsongen av "Heroes". Det var en jäättefin upptäckt. Så fin att jag de senaste dagarna har snittat 10 avsnitt/dag - egentligen 5, men först så måste jag ju se dem utan kommentarer och sedan med. Perfekt träning i hörförståelse i engelska.

Dessa dagar har gett mig några ny upptäckter:

1. Sylar har extremt bra skosmak. Han har nämligen exakt likadana Converse som mig. Svarta. Det måste ge ett plus i kanten. Visst?

2. Den här är väldigt ovälkommen, riktigt creepy och jag försöker att få ut den ur huvudet, men det går inte. Jag skulle väldigt gärna ta hit the Haitian och be honom få mig att glömma att jag någonsin tänkte den här tanken i första hand. Jag tror att jag har blivit kär i Sylar. It's repulsive. Varför skulle jag annars le varenda gång han kommer upp i bild? Jag känner inte ens den där äckelkänslan då han gör sin psycho-blick längre? Att sedan Zachary Quinto verkar vara en riktigt trevlig kille på kommentarerna gör inte saken bättre.

3. För att fortsätta om Sylar så har jag först nu upptäckt det där tickande klockljudet som alltid spelas i bakgrunden så fort han är med i en scen. Så jag har ett tips till alla "hjältar":
Om ni hör ett tickande ljud. Spring!...

Jag höll på att lyda det rådet igår kväll. Jag hade varit riktigt inne i kommentarerna och eftersom jag ser avsnitten på en bärbar dvd - med hörlurar för att inte väcka resten av familjen - så kom tystnaden väldigt abrupt då jag slog av den. (De brummar otroligt mycket). Plötsligt när jag ligger där i sängen så hör jag ett tickande. Först så trodde jag att jag inbillade mig det, men det var på riktigt. Så jag låg där, skräckslagen, och trodde att Sylar hade kommit för att ta min kraft (det faktum att jag faktiskt inte har någon som helst kraft, bara ett riktigt dåligt immunförsvar, gick aldrig upp för mig) och visste inte vad jag skulle göra. Helt plötsligt så slår det mig. Det där tickande ljudet... det är ju min väckarklocka. Så mitt andra råd:
Ta ut batteriet ur väckarklockan om du precis har sett Sylar tickande mörda någon.

4. Grrr.. Det här inlägget kommer BARA att handla om Sylar. Grr. Jag är så arg för att ett av de säkraste tecknen på att jag tycker om någon är att jag babblar om dem oavbrutet. Så mamma har alltid vetat vem jag var "kär" i på låg- och mellanstadiet för jag babblade om dem hela tiden. Så, mitt kärleksobjekt just nu verkar vara en psykotisk seriemördare med övernaturliga krafter - great. I alla fall så måste jag säga att bland det roligaste jag hörde på de där avsnittskommentarerna var i slutet av ett avsnitt som Zachary Quinto hade kommenterat och han avslutade med att glatt säga: "Hey, this is Sylar, thanks for watching". Oddsen att han verkligen skulle säga det är inte bra. Oftast så säger han ju bara "Hi" väldigt läskigt - kombinerat med psychoblicken.



Den omtalade blicken





Dagens mest underhållande fakta är ändå detta:
Hunden som spelar Mr Muggles heter IRL ... Lestat och är en riktig diva som hotade att lämna tv-serien om inte kontraktet ändrades.

11 november, 2008

Smått och blandat

Under dagen så har jag flera gånger kommit på någonting som jag borde blogga om, för att tre minuter senare helt glömma bort vad det var. Det här är ett litet ihopplock av vad jag kan komma ihåg. Tyvärr så kände jag att jag inte hade tillräckligt mycket att säga för att de skulle få varsitt inlägg.

1. Min engelska/svenska-lärare har - förutom att avsky fantasy - en väldigt dålig ovana som jag stör mig otroligt mycket på. Han måste alltid avslöja slutet i alla böcker han talar om... och eftersom vi just nu håller på att gå igenom litteraturens olika epoker så har jag fått väldigt många böcker spoilade. Det började första lektionen med att han avslöjade "det oväntade slutet" i "Don Quijote", en bok som jag tänkt läsa jättelänge - men som nu inte känner mig så peppad att ta itu med. Det fortsatte och som tur är så har han ännu inte hunnit avslöja någon riktig spoiler. De flesta böcker vi har pratat om är jag ganska ointresserad av eller så har jag redan läst dem i barnversion. Dagens spoilervarning var "Brott och straff" och "Therese Raquin". Det slutade med att jag - just innan han hann berätta slutet - låtsades gå ut på toaletten och stannade där i 10 minuter bara för att vara säker på att jag missade vad som sades. Jag har sett att "Anna Karenina" nämns i läroboken, så jag måste nog ta och hetsläsa den så att han inte hinner förstöra den också. (Nog för att jag vet vad som händer i slutet - men inte hur eller varför).

2. Igår fick jag en broschyr från Uppsala Universitet och nu är det bestämt. Jag tänker studera vid UU och nåde den som står i vägen. Jag är i fullkomligt högreutbildningsrus. Jag ser till och med fram emot att bo i studentkorridor. Det ni. Fast... vi får se hur länge det håller. Jag lovar, om vi får en broschyr från Umeå Universitet så kommer jag säkert bli helt euforisk även då. De flesta av mina vänner tänker läsa i Umeå, men jag har några som även funderar på Uppsala. Nog för att man inte ska välja efter sina vänner, men jag skulle sakna dem om jag lämnade dem helt.

3. Det finns några låtar som mina öron näst intill kräver att få lyssna på, men som jag inte kan få tag i (på grund av tekniska problem, hosthost). En låt är t.ex. We Used to Be Friends - The Dandy Warhols och en annan är Eyes - Rouge Wave och såklart så har inte någon av mina vänner någonsin hört talats om de låtarna, så jag har ingen chans att få dem därifrån. Vänner med skivsamlingar är vanligtvis räddningen i sådana här situationer. Man tycker ju att i alla fall någon borde ha en skiva med Losing My Religion - R.E.M? Plus var kan man få tag i Winter Rose - Firefox AK & Tiger Lou? Finns den med på en skiva? Internet?

4. Jag blir jättestressad av folk som laddar ner tv-serier. Nej, ännu värre. Jag blir jättestressad över att de alltid är en säsong före i USA. Jag vågar ju inte googla! Jag behövde en bild från "Heroes" till en sak, men jag vågade inte googla upp en ifall jag skulle bli spoilad. Ibland så avskyr jag nästan mina vänner. De laddar alla ner "Heroes", så de har nu sett halva säsong tre, och de kan inte ta någon hänsyn till att jag inte ser det utan måste typ sitta och diskutera det i matsalen så att jag måste hålla för öronen. Är det inte bättre att bara låta bli att diskutera det alls?

5. Jag har lovat flera gånger att det här ska bli en "VM"-fri zon, men det går inte. Jag håller ju på att avgifta mig, vilket har blandade resultat. Kuren är en blandning av rererepris av "Heroes" (första säsongen) och av mina favoritögonblick från "Gilmore Girls". Min hjärna kräver fortfarande mer Veronica, men jag har börjat kunna tänka på andra saker också. Som skolarbete... och böcker, fast det betyder inte att jag har kunnat släppa att tredje säsongen inte finns att köpa i Sverige - på okänd tid. Jag undrar om de har pirat-dvd-boxar i Thailand?
Jag skulle seriöst bli alkoholist/spelberoende jättelätt. Jag blir jämt besatt av saker. (De som har följt min blogg har tvingats genomleva en "Lord of the Rings"-period, en "Harry Potter"-period, en "Twilight"-period", en "Gilmore Girls"-period, "Heroes"-perioden och den nuvarande "Veronica Mars"-perioden).
Jag börjar nästan bli oroad. I natt så drömde jag att Logan Echolls var min pojkvän (you wish) och natten före det så drömde jag att jag var Veronica och att det var min engelskalärare som mördade Lilly Kane. Jag spenderade även hela vägen hem från skolan idag med att fantisera ihop scenarion där Logan fick rädda Veronica - och samtidigt nita sin far. Jag har väldigt våldsamma dagdrömmar. Jag skulle behöva kontakta ATSA (Anonymous Television Shows Addicts), om det finns en sådan förening.

Godnatt!

09 november, 2008

I solemnly swear...

... att det här är mitt sista inlägg om den lilla söta privatdetektiven som sopar banan med Kitty. Jag nämner inga namn, men det börjar med V och slutar med Eronica Mars. (Detta innebär även att det inte heller kommer att bli några fler inlägg om en av hennes "vänner", även han anonym, men med ett namn som börjar på L och slutar på Ogan Echolls).

Mina damer och herrar, ni kan andas ut nu. Min "Veronica Mars"-koma är hädanefter över, eller... Jag har precis sett klart andra säsongen, 22 avsnitt á la 40 minuter under ca 32 timmars tid. Jag är faktiskt nästan lite imponerad själv... och lite oroad. Jag känner ett stort, brinnande behov efter den tredje säsongen - men eftersom den inte har kommit ut som box i Sverige ännu så har jag lite problem. Det finns tre alternativ:
a) köp den från en utländsk sida - jag klarar engelska subtitles och ser hellre med dem efter att jag upptäckt att de översatte "peace" till "fridens liljor" i ett avsnitt.
b) vänta tills tredje säsongen kommer ut i Sverige - när nu det blir.
c) be på mina bara knän till någon och uppmuntra lite olaglighet och hoppas att de kan ladda ner tredje säsongen till mig. Det är dock inte mitt favoritalternativ då min dator inte beter sig som vanliga datorer ibland och jag vill helst se på serien ensam. Så att jag kan sucka fangirligt varenda gång som Logan är i bild.

Jag är glad att andra säsongen inte slutade med en lika stor cliffhanger som den första. Kalla mig ung och dum, men jag tyckte att det var mycket mer "åh, jag måste få veta vad som händer!"-ish när det handlade om vilken kille som hälsade på Veronica mitt i natten än när en golddigger har lite fiffel på gång.

Eftersom jag har rekommenderat "Veronica Mars" till alla så vill jag inte förstöra spänningen för någon som inte har sett serien och vill se den. Så från och med nu så kan alla som inte har sett serien och/eller inte vill veta vad som händer och få allting förstört för sig sluta läsa.

Den efterlängtade början. Jag kan beskriva den i ljudeffekter. Först blev det ett mässande "komigenkomigenkomigen" då jag höll på att avlida av nyfikenhet. Jag var ju tvungen att få veta vem som stod bakom dörren och istället så höll Veronica bara på och beskrev sitt nya jobb. Detta följdes av ett högt och väldigt gällt "Jaaaa!" när jag upptäckte my favorite through and trough, Logan Echolls - the man, bakom dörren. Vilket ganska snart följdes av ett avgrundsvrål, "Neeeeej!" då jag insåg att Veronica visst är blind och inte inser att hon och Logan har mycket bättre kemi än hon och Duncan.

Jag älskar Veronica, men i ett avseende så är hon inte så skärpt. Varför tog det henne 22 avsnitt - ett helt år - att inse hur bra hon och Logan är tillsammans? Det tog mig ca 10 avsnitt av första säsongen att inse det.

Jag upprepar de än en gång: Logan är killen som skulle göra vad som helst för att skydda Veronica. Logan är killen som alltid är med henne när saker börjar bli lite farliga. Undra om Duncan hade kunnat hantera the Fitzpatricks lika bra? Jag gissar att Veronica skulle ha ett väldigt förstört och söndertatuerat ansikte om någon annan än Logan hade suttit i bilen. (Fast om det hade varit Keith eller Eli så hade det nog varit tvärtom. Liam Fitzpatrick hade haft ett väldigt förstört ansikte). Och i slutet. Är det inte så perfekt att jag måste gråta lite glädjetårar? Jag älskar när killen räddar tjejen. I love it. Sen så älskar jag ju Logan också, så det blir bara ännu bättre.

En sak som jag tyckte var ganska rolig är att när Woody flyr från polisen så checkar han inte under namnet "Mr Underhill", precis som Frodo.

Det här inlägget blev mest en lång hyllning till Logan Echolls, men det är för att jag är trött, fangirlig och jag tror att jag har fått en liten "Veronica Mars"-överdos. Jag är farligt nära ett beroende... och om en doktor skulle se hur min blogg sett ut på sista tiden - och det skulle vara möjligt att bli inlagd för överdriven besatthet av en tv-serie - så skulle jag få packa resväskorna till rehab direkt.

Någon som vet hur det är möjligt att få tag i sista säsongen eller när den släpps i Sverige?

07 november, 2008

Okej, jag ger mig...

... det blir ännu ett inlägg om Veronica Mars.

Läsningen och bloggen har lidit på grund av tidsnöd på sista tiden och värre lär det bli. Jag har nämligen fått mitt Ginza-paket... med första säsongen av Buffy och andra säsongen av "Veronica Mars". Nu kommer jag äntligen att få veta vem det var som kom och hälsade på hemma hos Veronica klockan tre på natten. Logan eller Duncan? (Jag tänkte skriva "Gissa vem jag håller på?", men insåg att det inte behövs. Jag favoriserar Logan through and through. )

Två saker som inte får hända under andra säsongen:

Veronica får inte bli tillsammans med Duncan igen - då jag tycker att han är ganska tråkig. Man har inte sett så mycket av dem.. men jag tycker inte att de har någon kemi och let's face it. Duncan ser inte ut som en kille som skulle skynda sig från skolan för att nita en misstänkt våldsman och rädda Veronica, som vissa andra gör.

Ingenting får hända med Logan. Han får inte dö, inte bli skadad, inte bli krossad, inte bli utstött, inte bli fattig och inte bli utslängd från skolan. Han får inte heller bli gripen av polisen eller på annat sätt hamna i trubbel som kan ge stora problem. Han får inte heller bli överkörd av en ilsken latino-motorcykelgängledare, Weevil, eller bli manipulerad av sin syster. Logan måste få ha ett lugnt och trevligt liv. Han hade nog med problem i första säsongen.
(As if. Jag tror inte att det finns en enda människa - verklig eller fiktiv - som har mer otur än Logan Echolls...)

So long, farewell. Auf Wiedersehen, goodbye.
Nu ska jag återvända till Neptune, California och de dryga 90909-bratsen.

04 november, 2008

Who the Fuck is Lucas?

Jag lovar att det här ska bli det sista "Veronica Mars"-inlägget på ett bra tag nu, men det är en sak som håller på att driva mig till vansinne just nu. Flera av skådespelarna som dyker upp i olika avsnitt har någon gång spelat en mindre roll i "Gilmore Girls". Teddy Dunn som spelar Duncan Kane är t.ex. killen som Emily nästintill tvingar Rory att gå ut på dejt med under sitt första år på Yale. Killen som bara dricker med sina vänner och sedan lämnar Rory ensam på baren så att Dean får hämta henne. Kommer ni ihåg honom?
Rorys klasskamrat Brad från Chilton, som flydde från skolan för att han var livrädd för Paris och senare blev Broadway stjärna, är också med i ett avsnitt.

Jag tycker bara att det är roligt att se skådespelare som man känner igen i birollerna, men det finns en kille som jag bara stör mig på. Nämligen Deputy Leo D'Amato - Max Greenfield - som jag känner igen från "Gilmore Girls". Jag vet att jag har stört mig på hur han pratar tidigare. Det visste jag första gången jag såg honom och enligt IMDb så har han varit med i avsnittet "Chicken or Beef?" från fjärde säsongen (avsnittet då Dean gifter sig) och spelat Lucas.
Men vem är Lucas?

Jag har gått igenom varenda synopsis av avsnittet jag har hittat på internet och inte en enda av dem nämner en Lucas. Inte en enda av dem nämner ens att Lorelai eller Rory eller Luke eller någon annan karaktär träffar en Lucas. Så vem är denna Lucas!?
(Sedan så stör jag mig även på honom för att han i vissa vinklar ser ut att vara Sylars lillebror).

Ett säkert tecken på att man har sett för mycket på "Veronica Mars":
När man hör på Queens "We Will Rock You" och tycker att de sjunger "Weevil, Weevil rock you".

02 november, 2008

Aaargh!

Okej, nu hatar jag seriöst "Veronica Mars". Vad är det där för ett slags slut! Det är till och med värre än säsongsfinalen i andra säsongen av "Heroes"! Hur kan det sluta med att hon bara öppnar en dörr och säger någonting om att hon hoppades att det skulle vara den personen. Vem är det!? Hon ser ju så kär ut...
Och överlevde Logan?! (Hur kan man sluta en säsong utan att svara på sådana viktiga frågor?!)

Jag kan ju köpa andra säsongen på box, men tänk på de stackarna som fick vänta någon månad på att nästa säsong skulle börja sändas?
Enda positiva grejen är att jag nu vet vad som kommer att inköpas för det där kortet.