Min blogg åker på språkresa?

Plötsligt när jag loggade in så har allting blivit på engelska...
Är det någonting som har hänt i och med den planerade avbrottet i natt?
Är det så för alla eller är det bara min blogg som tvärt har bestämt att den hellre vill vara engelsk än svensk?

Adlibris är bättre än plåster

Jag har tröst-shoppat - och jag börjar bli orolig, mitt shopaholicbeteende blir bara värre och värre. Fast den här gången har jag en ursäkt, eller flera. Ett; jag måste ha böcker att ta med mig till Kina och ingen av de 55 olästa böckerna jag har i min bokhylla duger. (Föreställ er mina klasskamraters miner om jag kommer släpande på Iliaden och Odysséen). Två; jag har precis fått lön så jag har gott om pengar och jag har sagt att jag ska lägga en del av dem på böcker, en del på kläder och att en del ska sparas - så...
Tre; jag är ledsen för att jag inte har fått "Breaking Dawn" och jag behöver plåster på såren. Hela min själ kräver öm, otrolig kärlek - lycklig eller olycklig.


9170023581 SUE, CHUN:BEIJING DOLL
9172638109 DEWOSKIN, RACHEL:BABES I BEIJING : SMART

Böcker som utspelas i Kinas huvudstad, lite halv tema-läsning innan resan.


014062063X STOKER, BRAM:DRACULA
(Jag kunde ju inte beställa en hel beställning utan åtminstone EN vampyr/magi-bok!)

0140620850 THACKERAY, WILLIAM MAKEPEACE:VANITY FAIR
0451526295 AUSTEN, JANE:MANSFIELD PARK
0451528611 TOLSTOY, LEO NIKOLAYEVICH:ANNA KARENINA
0486414124 AUSTEN, JANE:NORTHHANGER ABBEY

Jag beslöt mig för att fylla på min klassikerhylla, eftersom det är det enda hyllplanet där det fortfarande finns plats och jag inte har behövt börja lägga böcker ovanpå de andra, redan uppställda, dyrgriparna.

Och sist, men inte minst...

0330415832 BURCHILL, JULIE:SUGAR RUSH
0340923741 POTTER, ALEXANDRA:ME AND MR DARCY

Lite läsning till resan. En chick lit vs. Pride and Prejudice, älskad älskad älskad av mig och mamma, plus boken som tv-serien med samma namn är baserad på. Jag har inte sett ett enda avsnitt, men orden high school och kärlek passar så bra ihop. Dessutom så är jag lite wannabee och köper gärna allting som rekommenderas på bokhora.

Give me my book or go to hell!

Idag var jag och skulle hämta mitt länge efterlängtade exemplar av "Breaking Dawn". Jag åkte sju mil till bokhandeln för att till slut få förenas med min 780-sidors älskling, men vad upptäcker jag. Jo, det blir en DH-flashback.

Det för mig tillbaka till den viktigaste dagen i mitt bokslukarliv. Den 21 Juli 2007, dagen D, då vi äntligen skulle få veta hur det gick för Harry. Jag var riktigt hypad. Jag hade varit vaken halva natten och riktigt HP-nördat mig och laddat upp och när jag stod där vid Coop (som hade den billigast här i samhället) vid öppningsdags så var det nära att jag hyperventilerade av spänning. Jag var riktigt angelägen om att få den gudabenådade boken, som flera av mina hoggy-vänner redan haft i sin ägo i timmar. Så öppnas portarna och... allt raseras. För lastbilen med "Harry Potter and the Deathly Hallows" hade visst fastnat i Sundsvall. Grattis. Och böckerna skulle inte komma in förrän nästa dag.

Jag som skulle till vår sommarstuga och tillbringa resten av helgen där blev riktigt orolig och begav mig med illfart till "byns" enda bokhandel. Jag väntade fyrtiofem minuter utanför och när de väl öppnar så... får jag veta att de har bestämt att de inte ska ta hem några engelska böcker i år. Jaha?

Jag kan säga att jag tjurade hela helgen och att min farmor till slut tyckte så synd om mig att hon köpte boken åt mig direkt då den kom från på måndag eftermiddag.

Nu upprepas det. Det, för mig, mest hypade boksläppet 2008 är förstört. Först måste USA börja krångla och inte vilja släppa böckerna i Europa förrän den 4 augusti (tänk om VI hade gjort så mot DEM när det gällde DH, vilket liv det skulle ha blivit!). I och med det så har inte Akademibokhandeln hunnit få böckerna och de väntas inte anlända från staterna förrän om tre dagar. GRATTIS. Vilket betyder att jag kommer att få min bok tidigast på onsdag nästa vecka eftersom det är då jag kan ta mig in till staden igen.

Förutom min irritation att folk i USA just i denna sekund vet exakt vad som händer och hur det går för Edward, medan jag fortfarande svävar i ovisshet, så kan jag inte läsa några kommentarer förrän jag har läst boken. (Jag är fortfarande rädd för att en ovillig själ ska spoila mig).

Jag lovar att jag ska läsa kommentarerna sekunden efter att jag har läst ut "Breaking Dawn"s sista sida, slutat gråta och snytit mig.

Harry Potter av J.K Rowling

Jag upptäckte just att jag nästan har glömt mitt nyårslöfte (1. Alla böcker ska recenseras i bloggen under 2008) och ligger långtlångtlångt efter. Så nu, under tiden jag sitter och plågas över att alla andra kan få tag i "Breaking Dawn" idag och att jag säkert kommer att bli spoilad av misstag innan jag hinner lägga händerna på mitt exemplar imorgon, så tänkte jag göra bort lite bokrecenserande. Kan finnas spoilers.

Det får bli en "Harry Potter"-combo, alla sju böckerna i samma inlägg. Frågan är bara om det är möjligt för mig att recensera Harry Potter? HUR ska jag kunna säga vad jag tycker om böckerna och få med det väsentliga utan att det är inlägget blir olidligt långt? Hur ska jag kunna uttrycka mina känslor för den lilla svarthåriga glasögonprydda trollkarlens liv utan att allt bara blir exalterat svammel? Risken att HP-nörden i mig exploderar av glädje är stor.

När Joanne (Kathleen) Rowling började skriva på "Harry Potter and the Philosopher's Stone" på det där caféet för 17 år sedan så tror jag inte att hon kunde föreställa sig vilken succé hennes bokserie skulle bli. Att den skulle göra henne till en av nöjesvärldens rikaste kvinnor (bara Oprah har mer pengar) och att hon skulle skapa en av de största kultarna någonsin. För det är väl vad det är? En stor megakult av folk som vill leva i trollkarlsvärldens Storbritannien?

1998 så släpptes "Harry Potter and the Philosopher's Stone", men jag fick inte min första HP-bok förrän julafton 2000, av farmor. Tack farmor. Jag har haft den stora lyckan att inte behövt betala för en enda HP-bok, det ni. Den första fick jag i julklapp, den andra fick jag som muta av mamma för att jag skulle göra tandavtryck hos tandläkaren (ni vet, när de trycker in stålskenor med lera i munnen), den tredje fick jag efter att jag hade opererat tandköttet och mina kinder var så svällda att jag inte kunde öppna munnen. Den fjärde fick jag av farmor i födelsedagspresent, den femte fick jag av mamma för att det var den första engelska boken jag någonsin läste och hon ville uppmuntra det. Den sjätte fick jag av mamma för att jag hade fått så bra betyg, och den sjunde fick jag av farmor - än en gång tack - för att jag var så ledsen när jag insåg att bokhandeln inte hade beställt in boken och jag var tvungen att bege mig ut i stugan HP-lös.

Så summan, två HP-böcker har jag fått pga tandläkarbesök, tre har jag fått av farmor och fyra har jag fått av mamma. Tack så mycket för det.

När jag började läsa "Harry Potter och De vises sten" första gången så var min första tanke "Vad är det här för någonting?". Jag minns att jag avskydde första kapitlet där man får möta familjen Dursley och där Dumbledore, McGonagall och Hagrid står och pratar, sörjer och säger adjö till Harry, på Privet Drive. Jag tyckte det var så otroligt trist, men nu så är det ett av mina favoritkapitel i den boken. Min avsky mot Harry Potter gick snabbt över, redan i mitten av nästa kapitel så var jag fast och redan veckan efter att jag läste ut boken så gjorde jag en användare på hogwarts.nu (r.i.p). Där spenderade jag de kommande sex åren, så man kan säga att jag växte upp som fullfjädrad HP-nörd.

Första boken jag läste på engelska var "Harry Potter and the Order of the Phoenix" och efter det så tror jag inte att jag ens har rört mina svenska översättningar. När man väl har läst Harry Potter på engelska och upptäckt hur otroligt mycket bättre de är på orginalspråk så går det inte att gå tillbaka till svenska. Just nu äger jag 12 Harry Potter-böcker. De fem första på svenska, och hela serien på engelska.

Vad är det som lockar med Harry Potter? Ja, du. Det är frågan som jag alltid är rädd för att behöva svara på, för det är oftast här jag börjar svamla. Först och främst så är det världen som finns där i. Där ingenting är omöjligt och man alltid blir förvånad. Det var ett genidrag av J.K att låta Harry vara lika omedveten om den som vi är, för nu så måste allting förklaras för honom och i och med det så får vi också en förklaring. Jag skulle också vilja leva i den världen! Jag grät mig till sömns den sommaren jag hade fyllt 11 år för att jag inte fick något brev till Hogwarts. Jag drömmer ju om att få gå på Yale, men Yale kan se sig utklassad av Hogwarts. Om jag skulle få välja en skola jag skulle vilja gå på så skulle mitt enda alternativ vara Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry.

Sedan är det karaktärerna. Det finns få karaktärer jag inte älskar, och de få jag avskyr skulle göra böckerna mycket sämre om de inte fanns med. Ta till exempel Bellatrix Lestrange. Det finns ingen karaktär i hela bokserien (möjligTvis Umbridge) som jag skulle vilja ändra så mycket som henne, men om Bellatrix skulle vara någonting annat än en psykotisk hänsynslös grym dödsätare så skulle serien missta en viktig karaktär.
Jag älskar att alla karaktärer har så starka personlighetsdrag. En del är nästan endimensionella, men det är en del av charmen. Du kan lita på att Hermione kommer att vara en besserwisser - inte helt olik mig, att Ron kommer att säga något som sårar någon annan - utan att själv inse vad han har gjort, att Snape kommer att säga något dräpande och försöka göra livet surt för Harry, att Dumbledore har svaret till allting. Det skapar en trygghet.

Första läsningen av Harry Potter är ingenting emot vad omläsningen ger. Helt plötsligt så ser man små tecken som man aldrig har tänkt på förut. Den triumferande glimten i Dumbledores ögon när Harry berättar att Voldemort tog blod från hans arm, Lupins plötsliga rörelser och bleknande ansikte varje gång som Harry nämner Sirius, James eller Lily i hans närhet. Snapes choch när han under Occlumens-lektionerna får se Harrys "Lily-i-Erised-spegeln"-minne.

Sedan är det saken som gör att Harry Potter-serien är en av mina favoritböcker, saken som gör att jag återvänder till serien om och om och om igen. Saken som Dumbledore säger är Harrys starkaste vapen, saken som Voldemort saknar.
Kärlek.

Det är vänskapen, som får alla att ställa upp för varandra och kämpa, solidariteten, familjebanden, den aldrig bleknande kärleken. Det som gör att de goda enas och kämpar mot Voldemort. Det Voldemort hatar mest av allt och gör allt för att förstöra. Min kärlek till böckerna. J.Ks kärlek till sina böcker. Den kärlek till Hogwarts som gör att slottet själv gör uppror när Voldemort attackerar det. Solidariteten som få alla att skydda Harry, att kämpa för Harry, i min favoritdel i hela serien. (Vad är det, de åtta sista kapitlen i Deathly Hallows.)

Det finns en del i Harry Potter som jag och den enda av mina nära vänner, som hittills har läst "Harry Potter and the Deathly Hallows" och inte heter Sandra, är oense om. Jag tycker att "scenen" där hela Ravenclaw, Hufflepuff och Gryffindor ställer sig upp mot Slytherin och visar att de står på Harrys sida i den här striden är underbart rörande (jag älskar storslagna gester och solidaritet, remember?), medan min kompis tycker att de är överdrivet och löjligt. Välj själva.

”’Give me Harry Potter’ said Voldemort’s voice, ’and none shall be harmed. Give me Harry Potter, and I shall leave the school untouched. Give me Harry Potter, and you will be rewarded. You have until midnight.’
The silence swallowed them all again. Every head turned, every eye in the place seemed to have found Harry, to hold him frozen in the glare of thousands of invisible beams. Then a figure rose from the Slytherin table and he recognised Pansy Parkinson as she raised a shaking arm and screamed, ‘But he’s there! Potter’s there! Someone grab him!’
Before Harry could speak, there was a massive movement. The Gryffindors in front of him had risen and stood facing, not Harry, but the Slytherins. Then the Hufflepuffs stood, and, almost at the same moment, the Ravenclaws, all of them with their backs to Harry, all of them looking towards Pansy instead, and Harry, awe-struck and overwhelmed, saw wands emerging everywhere, pulled from beneath cloaks and from under sleeves.”

Jag skulle kunna fortsätta i en evighet, men jag tycker att det här får räcka.
Jag älskar Harry Potter. Punkt.

Breaking Dawn-vaka

Nu är den äntligen här. "Breaking Dawn", boken som kommer att lägga domen för Stephenie Meyer. Edward dör - extremt dåligt slut. Bella och Edward går skilda vägar - dåligt slut. Jacob dör - inte lika dåligt slut.

Det är konstigt. För jag har inte haft samma febriga längtan efter "Breaking Dawn" som jag hade förra året till exempel, då "Harry Potter and the Deathly Hallows" släpptes. Det kanske inte är så konstigt egentligen. För jag hade ju bara längtat efter HP-upplösningen sedan andra klass, medan jag läste "Twilight" för första gången i September förra året. Att sista och avgörande boken kommer innan ett år har gått bygger inte upp samma förväntan, inte samma panik. Jag känner mig inte ens ledsen för att det snart är slut, för jag har inte kunnat inse att det kommer att vara slut. Min hjärna har inte kunnat ta in det riktigt.

Så, tills jag får mitt exemplar av boken på tisdag så kommer den här bloggen att vara ödeödeöde. Jag tänker inte läsa en tidning eller gå in på internet förrän boken är utläst. Nog för att det nog inte är samma spoilers-risk som det var med HP&DH men....
Det skadar aldrig att vara säker!

Trevlig läsning!

Oh, oh. NOOO!

Nooooooooooooooooooo!
Hörde ni mitt avgrundsvrål av psykisk smärta? Ljudet av min värld som rasar samman? Den smärtsamma sanningen att Hollywood till slut har drivit mig till vansinne och förstört min läs-glädje, -tillfredställelse, -kärlek och drömmar för alltid?
Jag har aldrig varit så här ledsen, tror jag. Det är nästan värre än när jag var tvungen att lämna bort min hundvalp. Det är värre än att inse att Harry Potter var slut efter "Harry Potter and the Deathly Hallows". Det var much much much värre än att inse att Rory till slut måste lämna Lorelai, att hon inte alltid kan bo i sitt flickrum.

Robert Pattinson gjorde intrång i mitt huvud och har lämnat ett destrusktivt spår efter sig. Han har gjort så stor skada att jag inte vet vad jag ska göra utan bara kan blunda och be att den inte är permanent. Robert har ersatt min Edward.

Ni kanske inte förstår vad det betyder för mig. För er kanske det bara betyder en axelryckning och ett "och?". Det är ju bara en skådespelare.
Men för mig så är det allt. Edward Cullen är den mest perfekta ouppnåliga litterära karaktären någonsin. Den vackraste, mest tilldragande varelsen vars väg någonsin har korsat min... Han är till och med så perfekt att min hjärna inte kan skapa tillräckligt skarpa detaljer för att göra honom rättvis och har lämnat honom lite blurrig.

Nu är min mentala bild utbytt mot Robert Pattinsons mycket mer mänskliga bild som absolut inte gör Edward rättvisa. Jag avskyr ju Robert! Jag avskydde honom från första gången han kom upp på bioskärmen som Cedric Diggory och nu avskyr jag honom bara ännu mer. Dö Robert, dö.

Han kunde inte valt en bättre tidpunkt? Tre dagar innan "Breaking Dawn". Grattis Sara, ditt liv är härmed förstört. Fast hoppet är ännu inte borta. Jag fick ut Alan Rickman och jag svär att jag inte ska vila förrän Robert Pattinson är utkickad för gott...

Mmmm.... Edward.

Jag har precis hittat det perfekta botet tilll PPD (Post Potter Depression), nämligen Edward Cullen. Det är omöjligt att fokusera på sin längtan efter trollkarlsvärlden när man har 600 sidor fulla av Edwards vita muskulösa Adonis-kropp, hans sammetsröst, hans överraskande humör, hans kärleksförklaringar, hans små gester som är så söta att jag får sockerkoma och svimmar, hans många försök att skydda Bella från att bli skadad, hans inre kamp, hans omväxlande gnistrande ögon, hans underbara andedräkt. (Det där sista låter mycket bättre på engelska). Har jag glömt något? Bronshåret? Hans bländande leende? Det där morrandet han gör när någon försöker skada Bella?

Jag har upptäckt en sak. Det är omöjligt att läsa "Twilight" in public. Jag satt på altanen idag och läste den, bara för att hela tiden bli avbruten av nyfikna människor som frågar; "Varför ler du så där?", "Är det en rolig bok?", "Vad läser du om?", "Är det något snuskigt, för du rodnar ju?". Så därför har jag bestämt mig att "Breaking Dawn" kommer att läsas uppe på min balkong, med sovrumsdörren stängd.

Dagens "fånigaste" ögonblick var när jag lyckligt suckade och log så att kinderna värkte bara av att läsa hans fullständiga namn. Edward Cullen. Ryyys. Det kryper längs ryggraden av vällust.
Dock så förstördes ögonblicket av en nyfiken fråga.

HP: Topp 5 manliga karaktärer

Jag var tvungen att fuska. Jag kunde inte välja. Hur ska jag kunna ställa Fred och George Weasley mot sin far? Hur kan man välja bara en av marodörerna, när de är bäst som grupp? Därför så är det två ihopbuntande platser.

Topp 5 manliga favoriter i Harry Potter

De tre marodörerna; Sirius Black, James Potter & Remus Lupin. Jag lämnade med flit Peter Pettigrew utanför, inte för att jag avskyr honom lika mycket som andra karaktärer - det är trots allt mänskligt det han gjorde, men det betyder inte att jag kan förlåta honom för det och ha överseende. Det är på grund av honom som James och Lily dog, och i utsträckning även Sirius och Remus. Dessa tre bästa vänner har med det lilla de nämns fångat mig. Jag bryr mig inte om att Sirius och James var lite av bråkstakar på skolan, jag bryr mig inte om att de retade Snape. Det var otroligtotroligt dåligt gjort, men Snape är inte den oskyldigaste heller. Deras vänskap är ... så underbar och så otroligt sorglig. Det gör ont att läsa vissa kapitel, som "Cat, Rat and Dog" och kapitlet som kommer efter det i "Harry Potter and the Prisoner of Azkaban" eller "Behind the Veil" i "Harry Potter and the Order of Phoenix" när Lupin ensam står kvar tillsammans med James identiskt like son och ser hur den siste av hans marodörvänner försvinner ur hans liv.

"'Professor Severus Snape, master of this school, commands you to yield the information you conceal!' Snape said, hitting the map with his wand.
As though an invisible hand was writing upon it, words appeared on the smooth surface of the map.
'Mr Moony presents his compliments to Professor Snape, and begs him to keep his abnormally larg nose out of other people's business.'
Snape froze. Harry stared, dumbstruck, at the message. But the map didn't stop there. More writing was appearing behind the first.
'Mr Prongs agrees with Mr Moony, and would like to add that Professor Snape is an ugly git.'
It would have been very funny if the situation hadn't been so serious. And there was more...
'Mr Padfoot would like to register his astonishment that an idiot like that every became a Professor.'
Harry closed his eyes in horror."

- "Snape's Grudge" ur "Harry Potter and the Prisoner of Azkaban"

"'Did you like question ten Moony?' asked Sirius as the emerged into the entrance hall.
'Loved it,' said Lupin briskly. '"Give the five signs that identify the werewolf." Excellent question.'
'D' you think you managed to get all the signs?' said James in tones of mock concern.
'Think I did,' said Lupin seriously.
"One: He's sitting on my chair. Two: He's wearing my clothes. Three: His name's Remus Lupin..."

- "Snape's Worst Memory" ur "Harry Potter and the Order of the Phoenix"

"'SIRIUS!' he bellowed. 'SIRIUS!'
'He can't come back, Harry.' said Lupin, his voice breaking as he struggled to contain Harry. 'He can't come back, because he's d-'
'HE - IS - NOT - DEAD!' roared Harry. 'SIRIUS!'
.....
'Here,' said Lupin quietly, and pointing his wand at Neville's legs he said 'Finite'. The spell lifted. Neville's legs fell back to the floor and remained still. Lupin's face was pale. 'Let's - let's find the others. Where are they all, Neville?'
Lupin turned away from the archway as he spoke. It sounded as though every word was causing him pain."

- "The Only One He Ever Feared" ur "Harry Potter and the Order of the Phoenix"

De manliga Weasleysarna; Arthur Weasley, Bill Weasley, Charlie Weasley, Percy Weasley, Fred Weasley, George Weasley & Ron Weasley.
Hur svårt är det inte att välja sin favorit-Weasley? Jag älskar dem allihop, till och med pompöse Percy som vänder ryggen åt sin familj i ”Harry Potter and the Order of the Phoenix” för att stiga i graderna på ministeriet, bara för att komma tillbaka just innan stormen i ”Harry Potter and the Deathly Hallows”. Jag älskar Bill, den äldste sonen med det dinglande huggtandsörhänget, som känns som den perfekte storebrodern. Rons kommentar om att Bill alltid varit schysst mot honom understryker det. Fastän Charlie knappt är med någonting i böckerna så har han lyckats nästla sig in i mitt hjärta lika mycket som sina bröder. Sedan har vi ju de som har fått flest spaltmeter av alla, tvillingarna och Ron. Hur kan man inte tycka om tvillingarna? Deras kamp mot Umbridge är höjdpunkten i ”Harry Potter and the Order of the Phoenix” och de har alltid varit ljusglimtar. Ron är min favorit i HP-trion. Han är otaktfull och tänker inte alltid sig för. Han är den mänskligaste by far. Sedan har vi ju fadern i familjen, Arthur Weasley, mannen som kunde fått en befodran, men som stannar kvar på sin plats på ministeriet för att han älskar mugglarsaker. Han bryr sig inte om makt eller pengar, till skillnad från vissa andra.

"'Ron,' said Hermione in a dignified voice, dipping the point of her quill into her ink pot, 'you are the most insensitive wart I have ever had the misfortune to meet.'"

- "The Eye of the Snake" ur "Harry Potter and the Order of the Phoenix"

"'You two,' she went on, gazing down at Fred and George , 'are about to learn what happens to wrong-doers in my school.'
'You know what?' said Fred. 'I don't think we are.'
He turned to his twin.
'George,' said Fred, 'I think we've outgrown full-time education.'
'Yeah, I've been feeling that way myself,' said George lightly.
'Time to test our talents in the real world, d' you reckon?' asked Fred.
'Definitely,' said George.
And before Umbridge could say a word, they raised their wands and said together: 'Accio brooms!'"

- "Careers Advice" ur "Harry Potter and the Order of the Phoenix"

"There was a scuffling and a great thump: someone else had clambered out of the tunnel, overbalanced slightly and fallen. He pulled himself up on the nearest chair, looked around through lopsided horn-rimmed glasses and said, 'Am I too late? Has it started? I only just found out, so I-I-'
Percy spluttered into silence. Evidently he had not expected to run into most of his family.
[...]
Percy and the other Weasleys were sill staring at one another, frozen.
[...]
'I was a fool!' Percy roared, so loudly that Lupin nearly dropped his photograph. 'I was an idiot, I was a pompous prat, I was a - a -'
'Ministry-loving, family-disowning, power-hungry moron,' said Fred.
Percy swallowed.
'Yes, I was!'
'Well, you can't say fairer than that,' said Fred, holding out his hand to Percy."

- "The Sacking of Severus Snape" ur "Harry Potter and the Deathly Hallows"

"Harry could not see Fred's body, because his family surrounded him. George was kneeling at his head; Mrs Weasley was lying across Fred's chest, her body shaking, Mr Weasley stroking her hair while tears cascaded down his cheeks.
Without a word to Harry, Ron and Hermione walked away. Harry saw Hermione approach Ginny, whose face was swollen and blotchy, and hug her. Ron joined Bill, Fleur and Percy, who flung an arm around Ron's shoulders."

- "The Prince's Tale" ur "Harry Potter and the Deathly Hallows"


Professor Severus Snape. Mannen som älskade Lily Evans och ägnande resten av sitt liv att vaka över hennes son efter hennes död. Mannen som bönade och bad Voldemort att skona henne, för att sedan drunkna i skulden över vad han gjort. Snape är inget helgon, men med det ovanstående i åtanke så kan man förstå varför han är så otrevlig mot Harry. Harry var anledningen till att Lily dog. Harry som är son till kvinnan han alltid älskat och mannen som fick henne, hans fiende. Harry som är en exakt kopia av denna man, förutom de stora gröna ögonen som påminner honom så om vad han gjorde till Lily. Det är inte konstigt om Snape inte tycker om Harry, men han gör ändå allting för att skydda honom. Och, let's face it, utan Snape så skulle böckerna varit betydligt sämre.

"Snape's eyes were boring into Harry's. It was exactly like trying to stare down a hippogriff. Harry tried hard not to blink."

"'You have no idea of the remorse Professor Snape felt when he realised how Lord Voldemort had interpreted the prophecy, Harry. I believe it to be the greatest regret of his life and the reason that he returned -'
'But he's a very good Occlumens, isn't he, sir?' said Harry, whose voice was shaking with the effort of keeping it steady. 'And isn't Voldemort convinced that Snape's on his side, even now? Professor ... how can you be sure Snape's on our side?'
Dumbledore did not speak for a moment; he looked as though he was trying to make up his mind about something. At last he said, 'I am sure. I trust Severus Snape completely.'"

- "The Seer Overheard" ur "Harry Potter and the Half-Blood Prince"

"After a moment or two, Snape raised his face, and he looked like a man who hade lived a hundred of years in misery since leaving the wild hilltop.
'I thought... you were going... to keep her... safe...'
' She and James put their faith in the wrong person,' said Dumbledore. 'Rather like you, Severus. Weren't you hoping that Lord Voldemort would spare her?'
Snape's breathing was shallow.
'Her boy survives,' said Dumbledore.
With a tiny jerk of the head, Snape seemed to flick off an irksome fly.
'Her son lives. He has her eyes, precisely her eyes. You remember the shape and colour of Lily Evans's eyes, I am sure?'
'DON'T!' bellowed Snape. 'Gone... Dead...'
'Is this remorse, Severus?'
'I wish... I wish I were dead...'"

- "The Prince's Tale" ur "Harry Potter and the Deathly Hallows.


Professor Albus Dumbledore. The Great One. Den speciellaste karaktären i hela bokserien, utan tvekan. Ett geni, men ett halvgalet geni. Den enda Voldemort någonsin var rädd för. Albus har inte haft ett lätt liv, det vet vi nu. Skuldtyngd redan från unga år, kär i sin fd. vän - mannen som skulle bli århundradets näst ondaste trollkarl - Grindelwald. Albus som har mist så många till "the dark force" (kunde inte låta bli). Jag älskar honom för hans mildhet. Hans sätt att alltid prata som om han står på en äng en solig sommardag och pratar med en vän, när han egentligen står framför Wizengamot och möts av otrevligheter. Jag älskar honom för hans empati och för att han alltid förstår. Jag älskar honom för hans obottliga kunnande. Det finns endast en som Albus.

"'It does not do to dwell on dreams and forget to live, remember that.'"

"The truth is a beautiful and terrible thing, and should therefore be treated with great caution."

"It is our choices Harry, that show what we truly are, far more than our abilities."

"At that moment, Harry fully understood for the first time why people said Dumbledore was the only wizard Voldemort had ever feared. The look upon Dumbledore's face as he stared down at the unconscious form of Mad-Eye Moody was more terrible than Harry could have ever imagined. There was no benign smile upon Dumbledore's face, no twinkle in the eyes behind the spectacles. There was cold fury in every line of the ancient face; a sense of power radiated from Dumbledore as though he were giving off burning heat."

- "Veritaserum" ur "Harry Potter and the Goblet of Fire"

"'You do not seek to kill me, Dumbledore?' called Voldemort, his scarlet eyes narrowed over the top of the shield. 'Above such brutality, are you?'
'We both know there are other ways of destroying a man, Tom.' Dumbledore said calmly. 'Merely taking your life would not satisfy me, I admit – '
'There is nothing worse than death, Dumbledore!' snarled Voldemort.
'You are quite wrong,' said Dumbledore, still closing in upon Voldemort and speaking as lightly as though they were discussing the matter over drinks. Harry felt scared to see him walking along, undefended, shieldless. He wanted to cry out a warning, but his headless guard kept shunting him backward toward the wall, blocking his every attempt to get out from behind it. 'Indeed your failure to understand that there are things much worse than death has always been your greatest weakness –'"

- "The Only One He Ever Feared" ur "Harry Potter and the Order of the Phoenix"

Neville Longbottom. Jag har sagt det i mitt tidigare inlägg och jag säger det igen. Det finns få karaktärer som jag blivit stoltare över, få karaktärer som har utvecklats så och få karaktärer som har rest sig från marken och litat att ens ben ska hålla, som Neville har gjort under seriens gång. Neville har gått från den lilla klumpiga glömska magi-dyslektiska pojken till en fullfjädrad Voldemort-motståndare med ryggrad och självförtroende. Än en gång, Nevilles "I join you when hell freezes over!" är bland det bästa i DH.

"'There are all kinds of courage,' said Dumbledore, smiling. 'It takes a great deal of bravery to stand up to our enemies, but just as much to stand up to our friends. I therefore award ten points to Mr Neville Longbottom.'"

- "The Man With Two Faces" ur "Harry Potter and the Philosopher's Stone"

"'Again?' said Mrs. Longbottom, sounding slightly weary. 'Very well, Alice dear, very well – Neville, take it, whatever it is…'
But Neville had already stretched out his hand, into which his mother dropped an empty Droobles Blowing Gum wrapper.
'Very nice, dear,' said Neville's grandmother in a falsely cheery voice, patting his mother on the shoulder. But Neville said quietly, 'Thanks, Mum.' "

- "Christmas on the Closed Ward" ur "Harry Potter and the Order of the Phoenix"

"'...But we were still fighting, doing underground stuff, right up until a couple of weeks ago. That's when they decided there was only one way to stop me, I suppose, and they went for Gran.'
'They what?' said Harry, Ron and Hermione together.
.....
'Gran's on the run. She sent me a letter.' he clapped a hand on the breast pocket of his robes, 'telling me she was proud of me, that I'm my parents' son, and to keep it up.'
'Cool,' said Ron.
'Yeah.' said Neville happily. 'Only thing was, once they realised they had no hold over me, they decided Hogwarts could do without me after all. I don't know wheter they were planning to kill me or send me to Azkaban. either way, I knew it was time to disappear.'"

- "The Lost Diadem" ur "Harry Potter and the Deathly Hallows"


Jag ber om ursäkt för överanvändning av citat, men jag drogs bara med.

HP: Topp 5 kvinnliga karaktärer

Jag läste ut "Harry Potter and the Deathly Hallows" natten mellan fredag och lördag. Exakt klockan fyra på morgonen så vann till slut de goda mot de onda och allt blev frid och fröjd... i böckerna, ja. För mig som satt ensam kvar, utslängd från trollkarlsvärlden, med det lilla smakprov som vi mugglare fått, rasade allt samman. Jag lovar, den här slängen av PPD var värre än den jag hade förra sommaren då jag läste ut "HP and the Deathly Hallows" för första gången. Jag känner mig bara så... tom. Jag vill börja om på "Harry Potter and the Philosopher's Stone" och bara läsa om serien om och om och om igen. Jag vill att det ska finnas mer! De får inte ta ifrån mig allting så här, men ändå så vill jag att det ska få ett slut, jag vill inte att det ska komma fler onda mäktiga trollkarlar. Jag vill att det goda ska ha segrat en gång för alla, men inte till det här priset. Det känns bara så trist utan HP.

För att dröja mig kvar i HP-världen så har jag ägnat mig åt att göra en liten lista, eller flera små listor, över olika saker. Här kommer den första, nämligen "Top 5 kvinnliga favoritkaraktärer", alltså de kvinnliga karaktärer jag tycker mest om.

Topp 5 kvinnliga HP-karaktärer utan innebördesordning

Lily Potter (neé Evans). Både min och Sandras favorit är en kvinna som dog redan innan första kapitlet, men som ändå har fått en stor plats i mitt hjärta. Hur kan man inte älska den självständiga, modiga, smarta, kvicka och lojala kvinna som med sitt mörkröda hår och gnistrande gröna ögon stod upp för sina vänner redan på Hogwarts. Den mugglarfödda Lily som blev en av de största häxorna i sin generation. En av Fenixordens bästa. Modern som osjälviskt offrade sig själv för sitt barn och genom att ge sitt liv räddade Harry och i och med det hela trollkarlssamhället. Den levande Lily återfinns bara i några få kapitel, som minnen. I "Snape's Worst Memory" ser vi Lily när hon stoppar sin framtida man från att mobba hennes bästa vän. I "Bathilda's Secret" ser vi ur Voldemorts POV hur Lily gjorde allt för att rädda Harry och i "The Prince's Tale" ser vi Lily och Severus krångliga relation. Fastän hon inte förekommer särskilt ofta så finns det ofta små spår av henne genom texten om man håller ögonen öppna.

"He forced the door open, cast aside the chair and boxes hastily piled against it with one lazy wave of his wand... and there she stood, the child in her arms. At the sight of him, she dropped her son inte the cot behind her and threw her arms wide, as if this would help, as if in shielding him from sight she hoped to be chosen instead....
'Not Harry, not Harry, please not Harry!'
'Stand aside, you silly girl... stand aside, now...'
'Not Harry, please no, take me, kill me instead -'"

"'I was. I would have done. I never meant to call you Mudblood, it just - '
'Slipped out?' There was no pity in Lily's voice. 'It's too late. I've made excuses for you for years. None of my friends can understand why I even talk to you. You and your precious little Death Eaters friends - you see, you don't even deny it! You don't even deny that's what you're all aiming to be! You can't wait to join You-Know-Who, can you?'
He opened his mouth, but closed it without speaking.
'I can't pretend any more. You've chosen your way, I've chosen mine.'
'No - listen, I didn't mean - '
' - to call me Mudblood? But you call everyone of my birth Mudblood, Severus. Why should I be any different?'"


Ginevra "Ginny" Weasley. Jag har alltid älskat Ginny. Från och med andra boken när hon börjar på Hogwarts så har jag fattat tycke för den något överbeskyddade rödhåriga Ginny, fastän man inte får se så mycket av henne. I andra boken så syns inte den riktiga Ginny eftersom hon är blyg och tyst i Harrys sällskap, men man glimtar henne då hon säger åt Draco i korridoren. Det är inte förrän i femte boken som Ginny verkligen kliver fram. Orädd, snabb att ge svar på tal, rolig, självständig och stark. Likheterna med Lily är ganska många. När Harry och Ginny till slut blir tillsammans i "Harry Potter and the Half-Blood Prince" så blev jag överlycklig. Äntligen. Om jag skulle få vara en HP-karaktär, då skulle jag vilja vara Ginny.

""Leave him alone, he didn't want all that!" said Ginny. It was the first time she had spoken in front of Harry. She was glaring at Malfoy."

""Yeah, size is no guarantee of power," said George. "Look at Ginny."
"What d' you mean?" said Harry.
You've never been on the receiving end of one of her Bat-Bogey Hexes, have you?" "

"Mrs Weasley was struggling with Ginny. Around them stood Lupin, Fred, George, Bill and Fleur.
'You're under-age!' Mrs Weasley shouted at her daughter as Harry approached. 'I won't permit it! The boys, yes, but you, you've got to go home!'
'I won't!'
Ginny's hair flew as she pulled her arm out of her mother's grip.
'I'm in Dumbledore's Army -'
'- a teenager's gang!'
'A teenager's gang that's about to take him on, which no one else has dared to do!' said Fred.
'She's sixteen!' shouted Mrs Weasley. 'She's not old enough! What you two were thinking, bringing her with you -'
Fred and George looked slightly ashamed of themselves.
'Mum's right, Ginny' said Bill gently. 'You can't do this. Everyone under-age will have to leave, it's only right.'
'I can't go home!' Ginny shouted, angry tears sparkling in her eyes. 'My whole family's here, I can't stand waiting there alone and not knowing and -'"

Loony Luna Lovegood. Finns det någon charmigare människa på hela Hogwarts än Luna Lovegood? Jag tror inte det. Drömmande, lite frånvarande, Luna som sätter andra i en obekväm sits med sina onyanserade sanningar som "It almost feels like having friends" och sin tro på magiska varelser som inte finns, som "Crumple-Horned Snorkack". Jag ville så gärna att Luna skulle bli tillsammans med Dean Thomas efter "HP and the Deathly Hallows". När han räcker ut handen till henne när DA ska utposteras under "The Battle of Hogwarts" och säger åt henne att komma är bland det sötaste i den boken.

"Luna did not seem perturbed by Ron's rudeness; on the contrary, she simply watched him for a while as though he were a mildly interesting television program."

"'They're evacuating the younger kids and everyone's meeting in the Great Hall to get organised,' Harry said. 'We're fighting.'
There was a great roar and a surge towards the foot of the stairs; he was pressed back against the wall as they ran past him, the mingled members of the Order of the Phoenix, Dumbledore's Army and Harry's old Quidditch team, all with their wands drawn, heading up into the main castle.
'Come on, Luna,' Dean called as he passed, holding out his free hand, she took it and followed him back up the stairs."

Professor Minerva McGonagall. Den stränga läraren i Transfiguration som även är Gryffindors föreståndarinna är bland det bästa på Hogwarts. Hennes lojalitet till Albus Dumbledore, hennes rättvisa och hennes humör är i toppklass. Jag älskar hennes strid med Dolores Umbridge i "HP and the Order of the Phoenix", den där auran av total avsky som hon utstrålar varenda gång hon och Umbridge i samma rum spär på motståndsandan otroligt. Sedan, i "HP and the Deathly Hallows" när hon visar hur mycket hon litar på Harry och hur stolt hon är över honom får mig bara att älska henne mer. I slutet, när alla tror att Harry är död, så blev jag mer berörd av hennes rop av smärta än vad Ron, Ginny och Hermiones gjorde. Hennes försök att ta sig an Voldemort i slutet är ännu bättre.

"'Potter,' she said in ringing tones, 'I will assist you to become an Auror if it is the last thing I do! If I have to coach you nightly, I will make sure you achieve the required results!'
'The Minister for Magic will never employ Harry Potter!' said Umbridge, her voice rising furiously.
'There may well be a new Minister for Magic by the time Potter is ready to join!' shouted Professor McGonagall.
'Aha!' shrieked Professor Umbridge, pointing a stubby finger at McGonagall. 'Yes! Yes, yes, yes! Of course! That's what you want, isn't it, Minerva McGonagall? You want Cornelius Fudge replace by Albus Dumbledore! You think you'll be where I am, don't you: Senior Undersecretary to the Minister and Headmistress to boot!'
'You are raving,' said Professor McGonagall, superbly disdainful."

"Our Headmaster is taking a short break' said Professor McGonagall, pointing at the Snape-shaped hole in the window."

Molly Weasley (neé Prewett). Jag har aldrig tänkt på hur mycket smärta Mrs Weasley har fått gå igenom i det förra trollkarlskriget. Jag har aldrig tänkt på att hon faktiskt förlorade båda sina bröder, tvillingarna Gideon och Fabian Prewett (som Fred och George är döpt efter), till Voldemort. Mrs Weasley är stommen i sin familj. Det är hon som håller ihop den och man märker hur mycket hon älskar sina barn. Mollywobbles största rädsla är att någonting ska hända hennes familj, och i "HP and the Deathly Hallows" när Fred dör - sorgligaste ögonblicket någonsin - så bryter först Molly ihop, för att sedan förvandlas till stålkvinnan. En av höjdpunkterna i HP-serien är när alla tror att Harry är död och kämpar som galningar för honom och duellerar för att döda mot Voldemort och hans dödsätare. När Bellatrix är centimeter från att döda Ginny ser Molly rött och hoppar själv in i en duell med sin galna kusin. Där ser vi modern som gör allt för att skydda sin familj, likaväl som Lily gjorde allt för att skydda Harry.

"... and Harry's attention was diverted as a Killing Curse shot so close to Ginny that she missed death by an inch -
He changed course, running at Bellatrix rather than Voldemort, but before he had gone a few steps he was knocked sideways.
'NOT MY DAUGHTER, YOU BITCH!'
Mrs Weasley threw off her cloak as she ran, freeing her arms. Bellatrix spun on the spot, roaring with laughter at the sight of her new challenger.
'OUT OF MY WAY!' shouted Mrs Weasley to the three girls, and with a swipe of her wand she began to duel. Harry watched with terror and elation as Molly Weasley's wand slashed and twirled, and Bellatrix Lestrange's smile faltered, and became a snarl. Jets of light flew from both wands, the floor around the witches' feet became hot and cracked; both women were fighting to kill.
......
'What will happen to your children when I've killed you?' taunted Bellatrix, as mad as her master, capering as Molly's curses danced around her. 'When Mummy's gone the same way as Freddie?'
'You - will - never - touch - our - children - again!' screamed Mrs Weasley.'

Avsky mot Fenixorden-filmen.

Ni som trodde att HP-månaden var slut, ni trodde fel.

Igår kväll så såg jag "Harry Potter och Fenixorden" för första gången. Jag har inte känt mig tillräcklig stark för att se den förrän igår, då jag gick på jakt efter en hyrfilm och min tillfälliga HP-koma vilseledde mig till att hyra den. Till er som inte har sett den, gör det inte!

Jag hade rätt. Jag gjorde rätt i att strunta att se den. Jag gjorde rätt som talade illa om den utan att ha sett den (något som jag hatar då andra gör). Jag blev så... besviken.
Innan ens tjugo minuter hade hunnit gåav filmen så hade jag skickat 20 sms innehållande klagomål till Sandra, som redan hade sett filmen och varnat mig för den.

Jag förstår inte hur HP-filmerna har kunnat bli så populära bland folk som inte läst HP då ingenting förklaras närmre eller hänger samman särskilt väl. Det är en av sakerna jag stör mig på, att de har klippt bort så otroligt mycket av böckerna. Ska jag nämna några andra saker? Jag tar det från början.

- Lekparksscenen. Varför retar Dudley och hans vänner Harry när det i boken klart och tydligt står att Harry vill att Dudley ska reta honom, bara för att han ska få ta ut sin ilska på någon. Så klart så vågar ju inte Dudley reta Harry i boken eftersom Big D är livrädd för trollkarlar och magi. Varför skulle Harry dra fram sin trollstav inför en hel hop med mugglare då bara det skulle sätta honom i en knepig sits på ministeriet?

- Dementorscenen. Var i boken står det att dementorerna kan flyga? Det undrade jag redan när jag såg den tredje filmen. Varför flyger dementorerna? I böckerna så står det ju att de glider fram, vid markhöjd. Inte ens när de kommer till Quidditchplanen i "HP and the Prisoner of Azkaban" så står det någonting om att de flyger. Förresten, är det bara jag som tycker att dementorerna ser lite... uppiffade ut? Nytt Azkaban-mode? Det jag mest stör mig på i den här scenen är hur dramatiskt allt ska vara, med Harry som tappar trollstaven och flyger flera meter bort från den...

- Mrs Figg. I filmen så är Mrs Figg en söt liten tant som pratar vänligt med Harry, lite skakad över dementorattacken, men ändå håller sig lugn. I boken så är Mrs Figg högljudd, rosenrasande över Mundungus Fletchers ansvarslösa försvinnande och väldigt brysk, och absolut inte söt.

- Familjen Dursley. I filmen så framställs Dursleys som inkompententa och ointelligenta. Vernon snaskar glass och är inte alls otrevlig utan säger bara "jag visste att du skulle driva honom till vansinne" och Petunia ojar sig bara över Dudley och sedan åker de iväg med honom till sjukhuset. Det är inte alls samma klimax som i filmen när Harry för första gången pratar magi med Dursleys, förklarar sig och blir chockad då Petunia vet vad dementorer är. En av mina favoritstunder i boken är när (mitt bland Dudleys uppkastningar, Vernons hot om att kasta ut Harry och insusande ugglor) faktiskt visar tecken på syskonkärlek mot Lily. De korta raderna då Petunia blir chockad och oroad när hon får veta att mannen som mördade hennes syster är tillbaka, är ett av de där guldkornen som innehåller så mycket mer än vad som skymtar vid första anblicken. Det är vad jag kallar "den tredje dimensionen" i HP-böckerna. Lupins bleknande ansikte och hastiga rörelser varje gång någon råkas nämna Sirius eller James i "HP and the Prisoner of Azkaban", alla Snapes små tecken på att han är kär i Lily igenom böckerna. Allt sådant. Det är vad filmerna saknar.

Jag hoppar till två av de viktigaste punkterna för att komma någon vart...

- Albus Dumbledore. Har regissören, manusförfatteren och Michael Gambon ens läst Harry Potter? Har de isåfall upptäckt karaktären Albus Dumbledore? Det är svårt att veta då den Dumbledore som finns i böckerna inte har några som helst likheter med sitt film-jag, utöver några repliker förstås. I böckerna så är Dumbledore alltid lugn och höjer bara vid ett fåtal tillfällen rösten. Han talar oftast vänlig och har ett litet finurligt glitter i ögonen. Han låter alltid som att han samtalar om någonting lättsamt och trevligt, fastän han pratar med människor som är emot honom - förutom vid de tillfällen då han är riktigt arg, som t.ex. då dödsätare är på mordhumör eller då någon hotar Harry. Var finns han i filmen? Filmens Dumbledore är tvärtom. Han är tvär och brysk och talar oftast med en befallande röst, som att han väntar sig att alla ska lyda honom. Det är "Freaky Friday" över det hela. Dumbledore beter sig som Figgs och Figgs beter sig som Dumbledore.
I scenen då Umbridge skadeglatt tänker sparka ut Professor Trelawney och Dumbledore kommer just i tid för att "rädda" henne så var det två saker som jag reagerade på. Dumbledore skulle ha varit lättsam där också och pratat vänligt med Umbridge, och inte halv-skrikigt åt henne. Två. Jag vågar knappt skriva det. Repliken "Har ni inga hemläxor att göra?" är någonting som Dumbledore aldrig aldrig aldrig skulle säga till de nyfikna eleverna.

- Snape's Worst Memory. VAD HAR DE GJORT MED LILY! De har ju förstört hela meningen med minnet. Tänker de ta bort hela "Snape har alltid älskat Lily"-ploten eller vad? Meningen var ju att Lily skulle försöka rädda honom, han ska kalla henne för Mudblood, hon ska bli arg och storma iväg. Vi ska tro att det är hans värsta minne för att han blev retad, medan det egentligen är för att Lily vägrade tala med honom efter att han kallat henne för Mudblood. Samma sak när han ger Harry lektioner i Occlumens. När han ser minnet av Harry som står framför Erised-spegeln och ser Lily i den, så ska han komma i obalans och inte, som i filmen, håna Harry med ett "so sweet". Jag undrar hur de ska få ihop det här i sista filmen. OM de tar bort hela "Prince's Tale" så har de förstört hela serien.