Varför är inte jag och min syster as fabulous?

Det här blir ett av många inlägg som inte har någonting alls med böcker att göra - men jag har ett nytt systerpar som jag älskar. Eller nytt och nytt... Jag kommer inte ens på ett systerpar som jag tycker om.

Den äldre systern är skådespelerska och den yngre är skådespelerska och sångerska.

Den äldre systern är med i en tv-serie som jag tycker om och den yngre systern ser lite ut som Katy Perry - fast denna syster är ännu sötare.

Den äldre systern har extremt bra kemi med David Boreanaz - nästan bättre än SMG och David.

Vet ni vilka jag pratar om?

Självklart är det Emily och Zooey Deschanel. Jag dyrkar nästan marken där dr Brennan (Emily) och Booth går och "Bones" har blivit en daglig drog. Samtidigt så går She & Hims (Zooeys duo tillsammans med M. Ward) låtar på repeat på mitt spotify-konto.

Juli: kvinnliga pianister och manlig alternativ rock

(a.k.a "Varför var jag så jävla dum att jag inte bokade biljetter till Muse-konserten bara för att den är på min födelsedag och krockar med Högskoleprovet?")

Månadens spelningslista kan delas upp i två kategorier: kvinnor som spelar piano och lite halvdeppiga jag-vet-inte-vad-det-är-för-genre-så-jag-kallar-det-alternativ-rock-grupper. (Jag kallar ALLTING för alternativ rock). För övrigt så kan jag säga att jag jobbar på en publik Spotifyspellista, men jag har ännu inte vågat testa eftersom jag är rädd för att göra fel och senast jag försökte så resulterade det i att en av mina spelningslistor försvann. Som tur var så fanns det bara tre låtar i den, så det var tur det!

A French Love (Naked Version) - Anna Ternheim: Lugnt, fint, lågmält piano i bakgrunden, franskt. Om det är någon som kan översätta refrängen så vill jag gärna veta vad hon sjunger!

"Qui ne m'aime pas
Qui n'a pas besoin de moi
Qui ne m'aime pas
Qui n'a pas besoin de moi"

Tomorrow Is Today - Marit Bergman: Ännu en svensk, kvinnlig, pianospelande stortalang som visst också är gudomlig live. Ännu en av dessa glada, spralliga, lyckorusinspirerande låtarna som jag älskar så mycket. Stäppet under I Will Always Be Your Soldier och This Is the Year, men ändå fantastisk.

4th of July (live) - Aimee Mann: Inte en pianist denna gång, utan en kvinnlig basist (?). Jag hyllar Spotify för att de äntligen har lagt till lite Aimee Mann! Jag tyckte att denna låt passade, juli och allt.

Where I Stood - Missy Higgins: En låt som jag upptäckte tack vare radion på Spotify. Fin, lagom deppig, fint (kort) pianosolo i mitten.

High And Dry - Radiohead*: Tänk hur det hade varit om jag hade varit född 10 år tidigare och hade haft mina tonår under 90-talet? Strunta i modet då (de kortkorta, fyrkantiga kjolarna och platåskorna kan jag vara utan) - men tänk om jag hade kunnat se Buffy på riktigt. Alltså följt det på tv. Och tänk på alla brittiska band! Radiohead var ett av dem. Jag känner att jag har alltför dålig koll på Radiohead, trots att jag har ett tiotal låtar på min spellista.
(Genre enligt wikipedia: Alternative rock - där ser man)

Where the White Boys Dance - The Killers: Jag och The Killers fungerar väldigt bra ihop. De är lagomt "oväsen"-iga. Det är mycket ljud samtidigt utan att jag får ont i huvudet, ett litet handikapp som gör att jag inte tål vissa musik genrer.
(Genre enligt Wikipedia: bla. Alternative Rock)

Summer in the City - Regina Spektor: Det finns Regina Spektor-låtar som jag inte riktigt klickar med (varför? ingen aning), men den här är en av de låtarna som jag verkligen älskar. Det är Samson och Aquarius-klass. Fint, pianoakompanjerat, sött.

Possession (Piano Version) - Sarah McLachlan: När det kommer ännu en singer-songwriter så måste jag väl erkänna. Jag har en speciell förkärlek för singer-songwriters. Nu var det sagt. Mitt och Sarah McLachlans förhållande kan spåras flera år tillbaka i tiden (2004 om jag inte minns fel), men trots det så har jag aldrig hört den här versionen av Possession - en version som är mycket bättre än orginalet. Hm, undra om det är pianot som är orsaken?

Supermassive Black Hole - Muse: Det brittiska bandet som har fångat mitt, "Dean"s och Stephenie Meyers hjärta. Enligt iTunes så började jag att lyssna på dem 2007. (FYI).

The Funeral - Band of Horses: Fick det här tipset av en Anna Ternheim-älskande vän som har exakt samma musiksmak som mig (förutom att hon tycker om Slipknot, vilket jag inte gör). Den här låten kan nästan sammanfatta min musiksmak på egen hand.

Meds - Placebo ft Alison Mosshart: Jag tycker om Placebo - fast detta är ingen ny Every you, Every Me eller Running Up That Hill. Låtraden "I was confused by the Powers that be" får genast min hjärna att tänka på "Angel" där de mystiska - och förvirrande - the Powers That Be figurerar.

I Want It All - Queen: Borde vara mitt personliga theme som spelas varenda gång jag går in på CDON eller Amazon.

* Egentligen så tänkte jag ha med This Mess We're In med PJ Harvey också - men sedan så kom jag på att det egentligen är Radiohead ft. PJ Harvey, så den kunde tyvärr inte komma med på grund av min "endast en låt per artist/grupp"-policy. Den får vänta till nästa månad. Plus att jag tror att den redan har varit med två-tre gånger.

Sedan: Jag sitter här och gråter. Varför? Jo, för att jag är överväldigad av youtube-videor som visar Muse live och för att jag är så otroligt arg på mig själv som inte bokade biljetter till deras Sverigebesök. De är så otroligt bra live - jag tycker nästan att livealbumet är bättre än orginalversionerna - och jag vill ju så gärna se dem.

Se bara på det här. Min favoritlåt, Time Is Running Out, live från Wembley Stadium 2007. Gåshud.

Sagan om Isfolket # 3 och 4

Jag har satt upp en lagom dos av "Sagan om Isfolket". Hädanefter så ska jag läsa böckerna 2 och 2 (eller 4 och 4) och blanda med annan litteratur mellan varje dos. Allt för att jag inte ska bli alltför irriterad på mjäkiga kvinnor, irriterande prästfruar och diverse avundsjuka hustrur som alla verkar avsky Isfolk-kvinnorna. Kanske för att de nästan alltid är picture perfect.

Jag klagade på stavningen i min recension av de två första böckerna, men sedan så fick jag förklarat för mig att Margit Sandemo är norsksvensk och därför blandar ihop språken ibland. Det är därför det alltför ofta står jeg istället för jag - men det är ju förståligt. Fast de kunde ändå inte haft en korrekturläsare? Eller det kanske bara är större förlag (och böcker med högre kvalitet) som har tid och pengar för sådant?

Tredje delen, "Avgrunden", utspelar sig under 1600-talets början och handlar mest om Sol Angelicas frigörelse och letande efter andra häxor och trollkarlar. Efter hennes tjugonde födelsedag så ger hon sig av till Danmark, där Dag numera studerar. Till synes en oskyldig resa, men Sol har andra avsikter. Hon är fast besluten att hitta den hemliga svartkonstgruppen som Hanna berättade historier om när Sol var ett barn. En svartkonstgrupp som kanske kan lära henne nya saker, som kan hjälpa henne att nå Blåkulla och Satan själv. Samtidigt som Sol Angelica orädd traskar in i den ena svåra situationen efter den andra (den flickan borde lära sig lite diskretion, särskilt under häxbränningstider) så är Liv fast i en obekväm äktenskapligsituation hemma i Norge.

Fjärde delen, "Längtan", utspelar sig 20 år fram i tiden då Siljes barnbarn har börjat bli stora och få egna problem. Yrja Mattiasdotter, en obetydlig, klumpig bondflicka som jobbar på Lindallén är upp över öronen förälskad i den ståtlige Tarald Meiden. Tyvärr så har han bara ögonen för Sunniva, hans fagra släkting. Alla vet vad som händer om Isfolkets hemska arv bryter ut och att det är större chans att ett barn med arvet föds om båda föräldrarna är av Isfolket, men trots det så vägrar de avsluta sin romans. Yrja får stå hjälplöst bredvid och titta på när den katastrofala romansen mellan mannen hon älskar och hans sköna kusin går allt längre... kanske för långt.

Under de tre första böckerna i serien så har jag stört mig på Sol Angelica varenda gång hon dyker upp. Jag har svurit åt hennes många nycker, åt hennes själviska utsvävningar, åt hennes humör och åt hennes odiskreta trollkonster. Jag har sagt "vad var det jag sa!" hur många gånger som helst - oftast i en situation där hon eller någon annan blir överraskad då Sol Angelica blir anklagad för att vara häxa.

Men det konstiga är att jag saknar henne i den fjärde boken. Hon var en frisk fläkt bland alla dessa veliga, alldagliga kvinnor. Jag insåg att trots alla hennes dåliga sidor så var hon ändå intressantast. Hon räddade alltid sig själv, var totalt orädd och tog vad hon ville.

Min lista över personer i Isfolket-släkten som jag faktiskt tycker om har vuxit med några namn, men är oroväckande kort med tanke på hur de förökar sig. Jag gillar Tengel, (numera) Sol Angelica, Cecilie (som är som en reinkarnation av Sol - minus svartkonsten) och Tarjei.

Resten är antingen irriterande eller obemärkta, dvs. jag tänker inte så mycket på dem. De bara finns där.

Vilka i släkten är värst då? Jo, det finns två stycken som jag absolut inte tål.

Nummer ett: Silje.

Varför?: Hon är naiv (och blir bara naivare för varje bok som går) och så älskvärd att jag får ont i tänderna. Hon vill rädda allt och alla och i andra boken så offrar hon nästan sin familj för att rädda en häst. Hon lyssnar aldrig på vad folk säger åt henne att inte göra, men ingen blir någonsin arg på henne. Istället så älskar de henne ännu mer. Dessutom så beter hon sig riktigt irrationellt i sista boken. Om hon inte hade varit så "åh-jag-är-så-godhjärtad-och-älskar-allt-och-alla" så tror jag faktiskt att hon är bitter. Siljes tankar kretsar nästan bara kring Sunnivas menlöshet, Yrjas fulhet (jag kommer till det) och Taralds klena karaktär. Värst var det ändå när Silje säger till den femåriga Cecilie att hon ser ut som sin faster Sol, men att Sol var mycket vackrare. Vem säger något sådant till ett barn?!

Nummer två: Sunniva.

Varför?: För att hon är så gnällig att jag inte skulle stå ut tre minuter i hennes närhet. Hon är så liten, vacker och spröd och alldeles ensam i världen utan någon som bryr sig om henne, enligt henne själv. Egentligen så har hon en massa kusiner, mostrar och morbröder med respektive, morföräldrar plus Charlotte Meiden och hennes man. En hel grupp av människor som alla bryr sig om henne, fjäskar för henne och tar hand om henne för Sunniva är ju så "spröd". Så delikat. Egentligen så är Sunniva en självisk, envis flicka som bara tänker på sig själv. Därför så ropade jag triumferat "Haha! De sa ju det! Na na na na..." när en viss katastrof inträffade i "Längtan". Nej, jag är inte hjärtlös... eller... det kanske jag är.

Spoiler: Som tur är så kommer jag inte behöva stå ut med någon av dem längre då både Silje och Sunniva dog i "Längtan"... och det var Sunnivas dödsögonblick som fick fram skadeglädjen hos mig.

Jag tycker heller inte om hur Yrja beskrivs. Varenda gång som Yrja är med i ett avsnitt så pratas det om hennes fulhet, klumpighet eller konstigt formade ben. Speciellt Silje verkar vara riktigt fixerad vid det. Det är som att Yrjas existerar för att vara ful. Som att det är hennes främsta karaktärsdrag. Att vara oattraktiv. De tar alltid tillfället i akt att påpeka det.

Trots att jag stör mig på så mycket så har serien en drogliknande verkan på mig. Jag måste fortsätta läsa. Jag tror att jag är lite beroende - och kan bortse från irritationen för att få reda på vem nästa utstötta kvinna kommer att bli och vem som kommer att falla för en farlig man nästa gång.

Intresseklubben noterar:

Jag har börjat casta vissa personer i huvudet... eller rättare sagt en person; Sol Angelica spelas i mitt huvud av Monica Bellucci, trots att hon är mycket äldre än Sol. Ärligt talat så tycker jag att Bellucci passar perfekt som den vilda, svarthåriga, gulögda, yppiga barm-Sol.

Dock så har jag inte castat någon annan karaktär än. Någon som kan tipsa mig om fyra-fem olika rödhåriga, blåögda skådespelerskor?

Logan Echolls & Logan Huntzberger

När jag började se första säsongen av "Veronica Mars" så skrev jag i ett inlägg att Logan Echolls är min nya "bortskämd, rik bad boy som tycker om att festa"-Logan och att han var mycket bättre än Logan Huntzberger och att de hade mer gemensamt än bara namnet.

Därför så blev jag riktigt förvånad när det kommer fram att Logan Echolls har en okänd släkting och det visar sig vara... Logan Huntzberger. (Han heter såklart inte det i serien, men ni förstår...). Det känns lite konstigt - och på något vänster så känns det även ganska... skoj.

Och Harmony Chase, är det möjligtvis en kombination av Sunnydale High's queen bees Harmony Kendall och Cordelia Chase? Eller är det bara jag som analyserar för mycket och letar efter kopplingar som inte existerar?

Sorg

Jag har precis börjat att se på tredje säsongen av "Veronica Mars" och ja, det är fortfarande sevärt, men jag kan inte säga att jag tycker att dessa tre första avsnitt har varit lika bra som tidigare säsonger. Antal gråtögonblick hittills: noll.

Weevil är annorlunda. Logan beter sig som en idiot (fast det har han väl alltid gjort, men då var det sötare och oftast så fanns det en orsak bakom). Det är inte samma känsla över college "Veronica Mars". Jag föredrar helt klart high school-"Veronica Mars" och Neptune High framför Hearst College.
Förutom det så vet jag redan en hel del av vad som kommer att hända - plus att denna säsong inte har något stort MORD utan bara (eller bara och bara) en hel massa våldtäkter. Japp, det är våldtäkter efter samma mönster som i andra säsongens "The Rapes of Graff".
På något sätt så har det inte samma ... känsla. Det är även annorlunda då det inte längre är 09ers vs. Non-09ers utan feminister vs. mansgrisar.
Jag saknar den gamla trygga maktpyramiden.

Jag vill ha min dos av Van Clemmons, Madison Sinclair, Lamb (som hittills bara haft dykt upp under 30 sekunder) och kvalitétid med familjen Mars. Hittills så har inte heller Lilly Kane nämnts en enda gång. Det känns tomt. Trots att Lilly varit död sedan pilotavsnittet (eller egentligen ca ett år innan pilotavsnittet) så har hon varit en sådan stor del av serien att det nästan känns som att hon har varit levande. Och var är Wallace?! Det är så otroligt lite Wallace-tid.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer in i serien igen och att college-VM kommer att bli lika bra som high school-VM.

Fantasy och SF-lista

Jag hittade denna lista hos Boktimmen.

Fetstila de titlar du har läst
Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren
Kursivera de titlar du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera med rött
* framför boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ framför boken betyder att du äger den
x framför de du påbörjat men inte avslutat den

1. +J R R Tolkien - Sagan om ringen
2. +David Eddings - Sagan om Belgarion
3. +David Eddings - Sagan om Mallorea
4. Douglas Adams - Liftarens guide till galaxen
5. Robert Jordan - Sagan om drakens återkomst
6. Katharine Kerr - Sagan om det magiska landet Deverry
7. +Philip Pullman - Den mörka materian (jag äger alla böckerna, men har bara läst den första)
8. Neil Gaiman - American gods
9. +Audrey Niffenegger - Tidsresenärens hustru
10.+ Stephenie Meyer - Twilight
11. + Charlaine Harris - Serien om Sookie Stackhouse (har läst och äger de sex första böckerna)
12. China Mieville - Un Lun Dun
13. +C.S Lewis - Narnia-böckerna
14. *Ellen Kushner - The Privilegie of the Sword
15. Johanne Hildebrandt - Sagan om Valhalla
16. Jean M Auel - Grottbjörnens folk (för jag vill veta om de verkligen är så dåliga som jag tror att de är)
17. H.G Wells - The invisible man
18. + J.K Rowling - Harry Potter-serien
19. Naomi Novik - Temeraire-serien
20. Robin Hobb - Fjärrskådar-serien
21. + Margit Sandemo - Sagan om Isfolket (mamma äger de 40 första böckerna och jag har läst de fyra första)
22. Terry Brooks - Shannaras ättlingar
23. Tad Williams - Minne, sorg och törne
24.+ Ursula LeGuin - Övärlden (Äger och har läst två böcker)
25. + Neil Gaiman - Neverwhere (en av mina ultimata favoriter!)
26. George R R Martin - A Song of Ice and Fire
27. Steven Erikson - The Malazan Book of the Fallen
28. + Diana Gabaladon - Främlingen
29. + Bram Stoker - Dracula
30. Richard Morgan - Altered Carbon
31. William Gibson - Neuromancer
32. Scott Lynch - Gentlemannarövarna-serien
33. +Susanna Clarke - Jonathan Strange and Mr Norell
34. +John Ajvide Lindqvist – Låt den rätte komma in (ska läsa, när jag kommit över min skräck)
35. Patricia A McKillip - Ombria in Shadow
36. Christoffer Paolini - Eragon (jag har läst den, men det finns få böcker som jag avskyr så mycket som denna serie, så det finns inte ens chans att jag kommer att läsa om den)
37. Raymond E Feist - Imperiets dotter
38. Julie Bertagna - Exodus
39. Roger Zelazny - Enhörningens tecken
40. Mårten Sandén - Den femte systern
41. Terry Pratchett & Neil Gaiman - Goda Omen
42. Michael Ende - Den oändliga historien
43. Patricia Briggs - Moon called
44. Julia Sandström - På ödets vingar
45. Cory Doctorov - Little Brother
46. Isaac Asimov - Stiftelsetriologin
47. *Joe Abercrombie - The blade itself
48. Poppy Z Brite - Lost Souls
49. *Alan Campbell - Deepgate Codex
50. + Jasper Fforde - Thursday Next (äger och har läst "The Eyre Affair", ser fram emot framtida läsningar)
51. * Jonathan Maberry - Patient Zero: A Joe Ledger Novel
52. *K.J. Parker - The Fencer Trilogy
53. * SM Peters - Whitechapel Gods
54. * Elizabeth Moon - Sagan om Paksenarrion
55. Stephen King - Pestens tid
56. Jim Butcher - The Dresden Files
57. Niklas Krog - Triologin om frihetskriget
58. Dan Simmons - The Terror
59. *Ann VanderMeer och Jeff VanderMeer - Fast ships, black sails
60. * Michael Chabon - The Yiddish Policemen's Union
61. Jonathan Barnes - Somnambulist (vilket även är namnet på ett riktigt bra "Angel"-avsnitt)
62. Laurell K Hamilton - Anitha Blake, vampire hunter-serien
63. * Saga Borg - Jarastavens vandring
64. *Mary Gentle - Grunts
65. David Gemmel - Legender från Drenai
66. Ray Bradbury - Farenheit 451
67. Anthony Burgess - A Clockwork Orange
68. Lewis Carroll - Alice i Underlandet (denna plus "Alice i spegellandet" i barnversion)
69. Philip K Dick - Do androids dream of electric sheep?
70. William Golding - Flugornas Herre
71. Frank L Herbert - Dune
72. PD James - Children of men
73. Stephen King - The Shining
74. Richard Matheson - I Am Legend
75. Cormac McCarthy - The Road
76. + Terry Pratchett - Discworld serien (stolt ägare av två böcker, läst ca 3-4 andra utöver de jag äger)
77. Ann Radcliffe - The Mysteries of Udolpho
78. * Jose Saramago - Blindheten
79. Mary Shelley - Frankenstein
80. + Robert Louis Stevenson - The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde
81. HG Wells - Tidsmaskinen
82. TH White -The sword in the stone
83. John Wyndham - Day of the Triffids
84. Cornelia Funke - Bläckhjärta
85. J.M. Barrie - Peter Pan
86. * Charles de Lint - Onion girl
87. *Emma Bull - War of the oaks
88. Paul Auster - I de sista tingens land
89. JG Ballard - The Drowned World
90. Margaret Atwood - Den blinde mördaren
91. Arthur C Clarke - 2001: A space odyssey
92. Douglas Coupland - Girlfriend in a coma
93. Franz Kafka - Processen
94. Stanislaw Lem - Solaris
95. Doris Lessing - The Memoirs of a survivor
96. Walter M Miller Jr - Canticle for Leibowitz
97. Haruki Murakami - Fågeln som vrider upp världen
98. George Orwell - 1984
99. Christopher Priest - The Prestige
100. *Alastair Reynolds - Revelation space

Buffy vs Edward (Twilight Remix)

Jag har precis sett världen roligaste videoklipp. Det är en "what if"-video. Tänk om familjen Cullen hade flyttat till Sunnydale istället för Forks. Tänk om Buffy skulle varit Edwards Bella.
Enligt beskrivningen så är det här en feministisk syn på några av Edwards mer "kvinnokränkande" drag. Jag vet egentligen inte vad jag ska tycka. Jag står utanför hela "Twilight är nedvärderande"-debatten, mest eftersom jag inte tycker att man kan analysera allting. Jag ska ha rätt att tycka om en bok utan att behöva bryta ned den till småbitar och tyda budskapet.
Fast, jag måste medge, det bästa i denna feministiska version var att Edward, som är så perfekt och kan få vilken tjej som helst i Twilightverse, inte har en endaste liten chans att få Buffy. (En annan rolig sak är att 90 % av alla Buffys avvisande repliker är riktade till Spike).



Jag hittade videon genom Lazy's Library, tack så hemskt mycket!
Se den!

Hjälp!

Jag är i akut behov av hjälp. Jag har lyckats trycka på en knapp så att de här irriterande flaggorna har dykt upp i Word (jag avskyr dem, for the record) och nu så får jag inte bort dem. Hur får man det att bli som vanligt igen, utan flaggliknande bakåtvända p:n och punkter mellan orden istället för mellanrum?

Sagan om Isfolket #1 och 2

Jag har tagit på mig en ganska stor uppgift, vatten över huvudet. Jag hade tänkt läsa hela "Sagan om Isfolket" under sommaren, men eftersom det är över 40 böcker - som som tur är inte tar särskilt lång tid att läsa - så kommer de isåfall att tränga ut en stor del av de böcker som jag hade tänkt läsa under sommarlovet. Plus, jag tror inte att jag överlever en sommar tillsammans med bara otroligt vackra (farliga) kvinnor och deras vilda, manliga män och de otroligt pinsamma och underhållande kärleksscenerna som utspelas mellan dessa.

Första delen, "Trollbunden", utspelar sig 1581 och handlar om Silje vars hela familj har dött i pesten. Den undersköna 16-åringen virrar omkring i Trondheim i jakt på mat och ett ställe att sova och får flera gånger ta till våld för att hålla berusade män borta. En natt så hittar hon en tvåårig flicka sittande vid sin mors döda kropp och har inte hjärta nog att lämna henne kvar. Flickan och barnet tar sig ut ur staden för att värma sig vid likbålet, men på vägen dit så hittar Silje ÄNNU ett barn, en nyfödd pojke som lagts ut i skogen för att dö. Stackars Silje (som dessutom hatar hushållsarbete) har nu två okända barn att ta hand om samtidigt som hon knappt kan ta hand om sig själv. Det är då de möter en okänd man med vilt utseende som säger att han kan hjälpa dem om Silje bara gör honom en liten tjänst och räddar en man från döden.

Mannen håller sitt ord och sakta så börjar Silje bli attraherad till den djuriske mannen, men vem är han egentligen?

Andra delen, "Häxjakten", utspelar sig någon gång i början på 1590-talet och det är än en gång Silje som är i fokus. Silje har gift sig och hennes familj har växt. De två hittebarnen (Sol och Dag) bor fortfarande med henne och ser henne som deras mamma. Efter att byn som de bor i blir bränd till marken och befolkningen blir bränd för häxkonster (masspsykos?) så flyr Siljes familj ut från fjällen. De har ingen mat, är jagade och har ingenstans att bo - tills de träffar en rik adelsdam som låter dem arbeta på hennes gods. Därifrån så spolas tiden snabbt fram till Sols tonår, då hon som vacker fjortonåring väcker uppseende och hela tiden håller på att dra fel sorts uppmärksamhet till sig. I en tid där man kan bli bränd som häxa bara för att man har rött hår, har kollat på grannens kor eller är populär bland männen så är uppmärksamhet ingenting som man bör sträva efter...

Jag tyckte att jag lyckades ganska bra med att förklara handlingen utan att ge bort någonting, eller hur?

Jag har aldrig läst någonting så underhållande. Jag säger då bara en sak: stavningen! Jag har svårt att tro att böckerna är korrekturlästa eller att översättaren ens har lagt ner mycket tid på varje bok (vilket inte är så konstigt då det gavs ut 14 böcker mellan början av 1982 och slutet av 1983). Ibland så stavas karaktärernas namn fel, oftast Tengels som då och då får heta Tangel. Det norska jeg står kvar på flera ställen istället för jag och samma sak är det med og. På ett ställe så är insett så felstavat att jag inte kunde hålla mig för skratt. Innsättt någon?

Översättaren (eller är det författaren som har skrivit dem både på svenska och norska?) verkar även ha problem med sje-ljud. Kanskje och igjen är vanliga felstavningar.

Det är lite "Sookie Stackhouse series" över det hela. Lite "Främlingen" (Diana Gabaldons, inte Camus). Mer den senare än den första. Böckerna är fulla av sexscener som får mig att skratta högt och delar där huvudpersonernas attration och lust för varandra beskrivs, delar som får mig att önska att jag kunde gömma mig från allmänheten, från boken och från orden. Så pinsamt är det.

Det finns några saker som får mitt blod att sjuda av irritation:

1. Sols bebisspråk i första boken. Jag hatar barnspråk i skrift! Vid ett tillfälle så utbrister Sol "Sille og Sol dansal junt junt så häl!" och mina händer börjar direkt att klia. Jag förstår att hon är två år och inte direkt lättförstådd, men kan man inte skriva "Silje och Sol dansar runt runt, så här! ropade Sol på sitt svårtydda barnspråk" eller någonting liknande.

2. Siljes dumhet. Om någon säger till Silje att hon absolut inte får gå ner till husen där nere för att det är farligt - då går hon dit och sedan så ojar hon sig över hur otrevligt det är. Nähä? Samma sak med hennes graviditeter. De säger åt henne att hon inte kommer att överleva en till förlossning då hon inte har rätt kropp för att föda. Vad gör Silje då? Jo, hon önskar sig ett till barn och gör sitt yttersta för att ingen ska få reda på att hon är gravid... Och ingen blir någonsin arg på henne! Ingen, bara jag.

3. Allas idioti i "Häxjakten". Yay, det är häxjakt och de bränner män och kvinnor på bål för ingenting. Då är det ju verkligen rätt tid att påpeka för alla hur mycket annorlunda ens familj är. Jaha, din man kan hela folk bara genom att lägga händerna på dem och ge dem mystiska salvor? Nej då, det är ju inte alls ett tecken för häxkonster det inte. Vad säger du? Brukar Sol gå ut i skogen och utföra ockulta ritualer? Nej, inte är det något konstigt med det.

Trots allt så tror jag att jag måste ta och läsa tredje boken nu, på en gång. Jag kan läsa dem tre och tre och sedan ta en paus och läsa någonting med lite mer tuggmotstånd.

Gissa ungen II

Jag hade tidigare ett inlägg om den blonda tjejen i "Addams Family Values" och vem hon växte upp till, och nu är det dags igen. Denna gång så är det den lilla killen i "Rädda Willy 2" som jag letar efter. Vet ni vem Elvis (a.k.a killen som jag alltid störde mig på) växte upp till?
Ni kan få en ledtråd: Han har en hel del tatueringar.
(Tyvärr är klippet på franska, men kolla in lillkillen!)



Vem kan det vara? Svaret finns här, hämtat från pilotavsnittet till en tv-serie där dessa två "huvudkaraktärer" har alldeles för lite tid tillsammans. Mer W/V-scener till folket!