Varför har jag nästan bara sett kostymfilmer på senaste tiden? Inte för att det rör mig i ryggen då jag älskar kostymfilm, och så var även fallet med den här.
The Phantom of the Opera är, som alla vet, en berömd musikal efter en berömd bok (Fantomen på Operan av Gaston Leroux) och som 2004 även blev en berömd film.
Själva handlingen utspelar sig i Paris, 1919 och 1870, mestadels 1870. Filmen utspelas på Opera Populaire och kretsar kring den unga vackra balettdansösen Christine Daaé, som visar sig vara en otroligt duktig sångerska och får hoppa in när operans primadonna vägrar uppträda en kväll. Christine har länge tränats av den mystiske "musikens ängel", en mystisk gestalt som visar sig vara operans ökända "spöke", Fantomen på Operan. Han har blivit närmast besatt av Christine, och tänker göra vad som helst för att få henne att bli framgångsrik.. och hans. Men allt ändras när Christines barndomskärlek, Viscount Raoul de Chagny börjar uppvakta henne.
Filmen är regisserad av Joel Schumacher, ett namn jag tycker att jag känner igen... men jag vet inte varifrån. I den kvinnliga huvudrollen som Christine Daaé ser vi Emmy Rossum, och Fantomens mantel axlar Gerard Butler. I de andra rollerna finns bland annat Miranda Richardson, Minnie Driver och Patrick Wilson.
The Phantom of the Opera är en färgglad fest och både ögonen och öronen njuter. Jag har alltid påstått att jag inte tycker om opera, men jag fick se mig besegrad av alla höga toner och känslofyllda arior. De har inte så många repliker i den här filmen, ånej, istället så sjunger de igenom nästan hela handlingen. Men inte blir det sämre för det. Jag har en kompis som tycker att Emmy Rossum ser ut som en ekorre - men jag ser inte ett enda drag av en ekorre i henne. Hon är otroligt vacker och ooh, vilka klänningar. (Ni som känner mig vet vad jag tycker om klänningar). Den klänningälskande delen av mig fick hela sitt behov av vackra dramatiska klänningar uppfyllt. (Måste bara infoga att min favorit är den svartvita hon bär när hon pratar med Raoul innan slutkonserten). Gerard Butler var så... intensiv att jag mitt i filmen upptäckte att jag faktiskt höll på Fantomen, även om han har lite Heathcliff-syndrom.
Betyg: 4/5
Jag har läst boken - eller Maj Bylocks barnversion av boken - för många år sedan och jag kanske inte minns rätt...men jag hade för mig att boken slutade annorlunda?
The Phantom of the Opera är, som alla vet, en berömd musikal efter en berömd bok (Fantomen på Operan av Gaston Leroux) och som 2004 även blev en berömd film.
Själva handlingen utspelar sig i Paris, 1919 och 1870, mestadels 1870. Filmen utspelas på Opera Populaire och kretsar kring den unga vackra balettdansösen Christine Daaé, som visar sig vara en otroligt duktig sångerska och får hoppa in när operans primadonna vägrar uppträda en kväll. Christine har länge tränats av den mystiske "musikens ängel", en mystisk gestalt som visar sig vara operans ökända "spöke", Fantomen på Operan. Han har blivit närmast besatt av Christine, och tänker göra vad som helst för att få henne att bli framgångsrik.. och hans. Men allt ändras när Christines barndomskärlek, Viscount Raoul de Chagny börjar uppvakta henne.
Filmen är regisserad av Joel Schumacher, ett namn jag tycker att jag känner igen... men jag vet inte varifrån. I den kvinnliga huvudrollen som Christine Daaé ser vi Emmy Rossum, och Fantomens mantel axlar Gerard Butler. I de andra rollerna finns bland annat Miranda Richardson, Minnie Driver och Patrick Wilson.
The Phantom of the Opera är en färgglad fest och både ögonen och öronen njuter. Jag har alltid påstått att jag inte tycker om opera, men jag fick se mig besegrad av alla höga toner och känslofyllda arior. De har inte så många repliker i den här filmen, ånej, istället så sjunger de igenom nästan hela handlingen. Men inte blir det sämre för det. Jag har en kompis som tycker att Emmy Rossum ser ut som en ekorre - men jag ser inte ett enda drag av en ekorre i henne. Hon är otroligt vacker och ooh, vilka klänningar. (Ni som känner mig vet vad jag tycker om klänningar). Den klänningälskande delen av mig fick hela sitt behov av vackra dramatiska klänningar uppfyllt. (Måste bara infoga att min favorit är den svartvita hon bär när hon pratar med Raoul innan slutkonserten). Gerard Butler var så... intensiv att jag mitt i filmen upptäckte att jag faktiskt höll på Fantomen, även om han har lite Heathcliff-syndrom.Betyg: 4/5
Jag har läst boken - eller Maj Bylocks barnversion av boken - för många år sedan och jag kanske inte minns rätt...men jag hade för mig att boken slutade annorlunda?
1 kommentar:
Attractive part of content. I simply stumbled upon your website and in
accession capital to claim that I get in fact enjoyed account your weblog posts.
Anyway I'll be subscribing on your feeds and even I success you get right of entry to persistently rapidly.
Also visit my homepage :: natural cellulite treatment
Skicka en kommentar