Under morgonen har jag läst Washington D.C av Meg Cabot, en bok som min lillasyster fick i födelsedagspresent av mig förra året. Det brukar oftast bli så. Jag köper henne en bok som hon inte läser, och sedan så läser jag den. Den här har hon faktiskt läst, och det kan vi tacka Meg Cabot för. Jag tror att enda orsaken att hon ens tittade på boken var för att hon tycker om "En prinsessas dagbok" - som är efter Meg Cabots böcker.
Washington D.C är faktiskt ganska lik En prinsessas dagbok. Missförstådd flicka som tillhör skolans utstötta blir över en dag världskänd och jagad av journalister. I Samanthas fall så beror inte det på att hennes pappa är prins i ett litet europeiskt land, utan hon räddar USAs presidents liv, och plötsligt står hon i centrum och är skolans populäraste tjej. Förutom de maktgalna, kändiskåta cheerleades på skolan så försöker Samanthas äldre syster Lucy - som är en maktgalen, kändiskåt cheerleader - göra om henne till en kopia av sig själv... Till råga på allt så verkar presidentens son vara förälskad i Samantha, som är hopplöst förälskad i sin systers pojkvän Jack.
Den var som de flesta andra böcker som riktar sig till, ja..., min systers åldersgrupp. Den innehåller en opopulär tjej, några bitchiga typer, en söt kille, det alltid lika närvarande "never been kissed"-temat. Varför är ungdomsböckernas hjältinnor alltid okyssta? Det har jag länge undrat över. Nog för att det finns undantag, men jag har läst många böcker med det temat - jakten på de tre Kna. Kärleken, Killen, Kyssen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar