Låtlista: Namn

Jag hakar på Ex Libris Cia's låtlista. Det är en typ av bokfemma, fast med musik, där man ska lista tre låtar utifrån ett givet tema. Den första listans tema är "Namn" och det är ganska uppenbart vad det handlar om. Jag är riktigt dålig på att komma på låtar så här, så jag tog iTunes till hjälp och gick igenom mina 1000 låtar. Tyvärr så är det bara en bråkdel av mina favoritlåtar - plus att hälften av all musik på mitt iTunes bara är skräp.

Jolene av Dolly Parton. - Jag kan inte direkt säga att jag är en Dolly-tjej, men jag älskar Jolene och har alltid gjort det. Min mormor är ett riktigt Dolly Parton fan och brukade spela hennes skivor då jag var liten och den enda låten jag riktigt fastnade för var Jolene. Inte gör det saken sämre att Jolene låter nästan som mitt inre ideal-jag. Jag älskar rött hår och skulle nästan offra mitt liv för att få ha långt lockigt mörk rött hår. Jag har ofta önskat att jag hade mörkgröna ögon och är lite avundsjuk på att Jolene fått både och! (Ja, varför tror ni att jag har Lily Evans som favorit bland alla HP-karaktärer?)

"Your beauty is beyond compare,
With flaming locks of auburn hair,
With ivory skin and eyes of emerald green.

Your smile is like a breath of spring,
Your voice is soft like summer rain,
And I cannot compete with you, Jolene."



(Det är ingen bild utan bara sången. Jag orkade inte leta upp en bättre video för Dolly Parton pratade i några minuter på alla live-videor jag hittade)

Nova Lee av Tiger Lou - Om ni ber mig räkna upp mina fem favoritlåtar så kommer ni inte få fem utan mer troligt femtiofem, men av dessa så kommer helt klart Nova Lee vara en av de första jag nämner. (Mest troligt den första, eller... efter Hallelujah förstås). Det är ingen idé att ni söker på youtube för att få höra den... för den finns inte där. Jag har ingen aning om hur man får tag på den eftersom den inte finns på vissa nedladdningsprogram heller. Jag är bara en lycklig själ som har fått den genom en blandad skiva som en vän bränt till mig.

"Oh, my precious Nova Lee
This is it and we have to believe
Nothing can come between
Me and you and the night
Tonight"


Samson av Regina Spektor - Love, love, love. Jag ville sätta in ett videoklipp med den här sången också, men jag hittade ingen som passade. För det finns visst två versioner av Samson. Versionen som jag har som är så otroligt bra att mitt hjärta åker upp i halsgropen när jag lyssnar på den och versionen som finns över allt annars. För den version av Samson som spelas på radio, den versionen som finns på CD-skivorna och den som är i videon... Det är inte den versionen jag har. Samson är den bibliska kärlekshistorien ur Delilahs vinkel.

"You are my sweetest downfall
I loved you first, I loved you first
Beneath the sheets of paper lies my truth
I have to go, I have to go
Your hair was long when we first met

Samson went back to bed
Not much hair left on his head
He ate a slice of wonder bread and went right back to bed
And history books forgot about us and the bible didnt mention us
The bible didnt mention us, not even once"

Bubblare:
Sweet Marie av Timo Räisänen och What Sarah Said av Death Cab for Cutie.

Me and Mr Darcy av Alexandra Potter

Nu är det äntligen dags för mig att skriva några rader om böckerna som jag läste för... ja, för några veckor sedan. Det är egentligen dumt att skjuta upp det så här, men jag hade ju tyvärr inget val. Nu kommer jag säkert ha glömt allt jag hade tänkt kommentera, men jag får göra mitt bästa.

"Me and Mr Darcy" blev utvald till min flygplans bok och jag var helt säker på att den skulle vara utläst innan vi ens var halvvägs till Bangkok, men se så fel jag hade. Jag läste ca 100 sidor bara på flygresan mellan Kallax och Arlanda, men när vi väl satt på det där stora planet med den 10 timmar långa flygresan framför oss... så hade jag ingen läsro. Först var jag för nervös, sedan var min stolgranne för intressant, sedan tittade jag på film och varje gång jag tittade ner i boken så läste jag om samma mening 10 gånger. När jag väl fick lite flyt i läsningen ... då började Sex and the City och boken glömdes bort. Så under hela 10 timmar så fick jag bara läst 75 sidor, vilket är roligt då jag tidigare under dagen hade läst 100 sidor på EN timme.

"Me and Mr Darcy" handlar om Emily Albright, ett 30-årigt bokhandelsbiträde i New York som aldrig har haft ett riktigt förhållande. Hur kan man hitta en tolerabel kille när man jämför alla med en av de manligaste av de manliga fiktiva personerna någonsin, Mr Darcy? Emily har varit förälskad i Mr Darcy sedan 12 års åldern och skulle ge mycket för att få spendera bara en dag med sin drömprins, men... Det är ju omöjligt.

För att undkomma sin väninnas tjat om att hon måste hitta på någonting så bokar Emily en resa till Storbritannien över nyår, en temaresa som följer i Jane Austens fotspår. Tyvärr så visar det sig att hon är hälften så gamla som sina medresenärer, som alla är pensionärer - utom en. Den enda manliga deltagaren är journalisten Spike som skriver ett reportage om vad kvinnor ser i Mr Darcy... och Emily tycker att han är en skitstövel från första början. Spike är den O-Darcyigaste människan på jorden!

Under ett besök på ett gods så stöter Emily på en man i 1800-tals kläder som säger sig vara Mr Darcy. Han spelar rollen riktigt bra så Emily bestämmer sig för att spela med och låtsas att han faktiskt är den han utger sig att vara, men när det kommer fram att det inte finns några skådespelare på godset så blir hon osäker. Kan det vara så att hon har träffat den äkta Mr Darcy?

Det var några saker som fick mig att haja till när jag läste.

Den första är att Emily under hela boken beskriver sig själv som en "boktok", hur hon har haft läsning som favoritsysselsättning sedan femårsåldern och hur fullt med böcker hon har och så vidare. Så jag kände att vi hade ett band, hon var som jag - hon till och med läste samma böcker! "The Time Traveler's Wife" nämndes i början och det är ju en av mina favoritböcker, plus att Emily också är ett hängivet Austen fan. Kanske läser jag bara ovanligt snabbt - men jag skulle inte tro det då de flesta andra bokbloggare verkar läsa i ungefär samma hastighet eller snabbare - men läser inte Emily ovanligt sakta för att vara så van och hängiven läsare? Hon börjar med "Pride and Prejudice" på planet från New York och på var och varannan sida så beskrivs det hur hon tar upp och läser, men ändå så är hon bara på stycket där Mr Darcy säger att Elizabeth inte är tillräckligt vacker några dagar senare? Det är ju bara ... 50 (om ens det) sidor in i boken! (En annan sak jag funderade på var varför hon packar ner 8 böcker om hon inte ens hinner läsa ut en?)

Det andra som fick mig att haja till var Mr Darcy, eller ska vi kalla honom "Mr Darcy" eftersom denna bokens Fitzwilliam är en dålig klon av orginalet. Mr Darcy som inte tyckte att Elizabeth Bennet var vacker nog första gången han träffade henne och han tyckte att många i Hertfordshire-sällskapet var vulgära, skulle han när han får se en okänd kvinna, som klär sig på ett tvivelaktigt sätt, är förvirrad och flera gånger skrattar åt honom och säger att han inte är Mr Darcy, skulle han bli förälskad i henne? I "Me and Mr Darcy" så pratar han mer, är nästan inte stolt alls och reagerar inte på någon av de tokigheter som Emily gör - saker som skulle varit oacceptabelt beteende på 1800-talet. Det enda han reagerar på är när hon säger att hon arbetar... och han blir förskräckt av att upptäcka att hon är arbetsklass. Då reagerar han, men inte när hon har på sig byxor, inte när hon är full, inte när hon säger att han är en skådespelare, inte när hon pratar om framtida saker, inte när hon rider som en man, inte när hon inte vet etikregler och inte när hon har på sig en väldigt avslöjande klänning. Det nonchalerar "Mr Darcy", men Mr Darcy skulle aldrig tolerera det.

Att jag gnäller behöver inte betyda att jag inte tycker om en bok. Så är det i det här fallet. Jag gnäller, men gillar. Det är en typisk chick lit; lättsmält och mysig med en hjältinna som trampar fel, säger helt fel saker och har problem med män. Ett annat plus var att den innehöll en hel del referenser till andra verk. Kate & Leopold-filmen nämns flera gånger, passande då den handlar om nästan samma sak som boken. Det var perfekt flygturläsning, men jag blev ändå lite besviken. En bok som heter "Me and Mr Darcy" borde verkligen handla om Mr Darcy - och en positiv bild av honom.

PS! Bokaffären som Emily jobbar i måste vara himlen på jorden. Liten, lugn, böcker utvalda efter principen "bättre att sälja bra litteratur än säljande böcker". Ingen topplistelitteratur här inte. Plus att den där soffan där kunderna får slå sig ner och läsa de första kapitlen i böckerna de är intresserade av... Det låter som en bra idé. Jag ska tipsa alla bokhandlar om den.

The Dark Knight

Jag har mått mycket bättre idag och imorgon så ska jag återuppta mitt bloggande hade jag tänkt mig, men det här inlägget kan bara inte vänta.

Jag kommer precis från bion. Jag vet inte vad jag tänkte när jag gick och satt mig i biosalongen på den första dagen utan monsterhakkörteln, men ikväll så gick jag och en kompis och såg "The Dark Knight" och den var fantastisk.

# 1 : The Joker toppar härmed min lista över mest psycho "villain" i hjältefilmer. Som sagt, alla mina listor är baserade på saker jag kommer ihåg så de kanske inte är faktaenliga, men ändå. Han puttade ner Sylar (som jag hade en intim dröm om igår, vilket ledde till att jag blev äcklad på mig själv - eftersom jag tycker att han är väldigt... ehm, just ja, psycho.) från första platsen och tog över allting. Ändå så kan man inte låta bli att tycka i alla fall lite om honom. När Jokern trippar ut från sjukhuset i full sjuksköterskeuniform och hoppar till av glädje vart och varannat steg så blir det faktiskt ganska sött... och sjukt.

# 2: Batman får gärna rädda mig. Nu blir det tal om mina listor igen. Batman hamnar på andra plats på listan "Hjältar som gärna får rädda mig". (Behöver ni gissa vem ettan är? - fanfar - Peter Petrelli of course). Jag älskar Bruce Wayne. Bruce är manligare än både Clark och Peter (Parker alltså) och det faktum att Christian Bale spelar honom gör inte saken sämre. Det blev många suckar från mitt håll.

# 3: Heath var otrolig. Jag och H (min kompis) var rädda att vi skulle börja gråta under bion, sörjande fan girls som vi är, men han var så otrolig att vi inte ens tänkte på att det var honom. Det gick inte att se ett spår av Heath i Jokern! När han var uppe på skärmen så VAR han Jokern.

# 4: Trots att jag avskyravskyravskyr Gary Oldman i Harry Potter-filmerna så älskarälskarälskar jag honom i Batman. Det bevisar vad jag alltid har sagt, fast folk inte tror mig. Jag har ingenting emot Gary, jag avgudar Gary, men han är fel person att spela Sirius - speciellt eftersom Sirius är ca 33 år och inte har några tatueringar - eller mustasch.

Godnatt!

Friday Night Dinner

Eftersom jag knappt orkar hålla huvudet uppe tillräckligt länge för att skriva ett inlägg så tänkte jag ge er lite annan underhållning. Två av mina favoriter bland the Gilmores många samtalsämnen på fredagsmiddagarna. Det första handlar om städ och är från säsong fyra och det andra klippet är från säsong ett och handlar om... Gud.

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson

Som jag tidigare nämnt så deltog jag i somras i en utlottning på Akademibokhandeln. 25 lyckliga personer blev utvalda och fick varsitt exemplar av Åsa Larssons nya deckare "Till dess din vrede upphör" redan en månad innan den släpptes. Kruxet var bara att man skulle skicka in en kort recension av boken senast 31 augusti... och jag började med boken lite väl sent. Så på kvällen den sista augusti, mellan stresspackning och sista minuten förberedelser, så satt jag och knåpade ihop en recension till Akademibokhandeln. Den blev väl ... sådär. Nu i efterhand så skär det lite falskt i mina öron, speciellt den där meningen om Lapplands fantastiska landskap som gör det hela "mer oemotståndligt". Det säger jag, tjejen som har lovat sig själv att aldrig mera sätta sin fot i Kiruna - eller ens komma inom 10 mils radie från Kiruna.
Jag har varit där en gång och det var den mest deprimerande vistelsen någonsin. Det var mitt i juli och hemma så var det strålande sol, men i Kiruna så var det molnigt grått och FEM plusgrader. Ni läste rätt, FEM grader celsius.

Här får ni min Akademibokhandeln-recension:

Åsa Larsson är en av de få svenska deckarförfattare som jag klarar av att läsa. Hennes karaktärer är levande, med egna spöken att tampas med utanför fallet, och fastän hon spenderar tid på att ge oss en inblick i karaktärernas sociala problem så tar det inte över, som i så många andra fall. Jag undviker oftast deckargenren för att inte behöva läsa om fler poliser som vänstrar med kollegan, om deras sönderfallande relationer som inte hjälps av att de jobbar dygnet runt för att gripa mördaren. Jag vill inte läsa om poliskonstaplar och journalister som, förutom att jaga efter ledtrådar i ett mystiskt fall, måste se till att barnen har det bra och bråka med sin partner om vems tur det är att hämta barnen på dagis. Därför gillar jag Åsa Larsson. Den kvinnliga polisen, Anna-Maria Mella, är fembarnsmor och har ett hektiskt schema på hemmaplan - utan att det tar upp för mycket tid och stjäl fokus från fallet.

"Till dess din vrede upphör" innehåller även ett koncept som är väldigt medryckande och gör att man fastnar i storyn och bara måste veta hur det går. Förutom de vanliga styckena från "huvudkaraktärernas" perspektiv och de människor mordet berör, så spelar även offret sin roll i jakten på mördaren. Wilma står där i utkanten och betraktar människorna som spelpjäser som flyttas runt på en spelplan. Den lätt övernaturliga stämningen som vilar över boken spär på spänningen.
Av de svenska kvinnliga deckarförfattarna så är Åsa Larsson den allra bästa. Bokens första kapitel både äcklar en och fångar en. Att höra på hur den alltför unga, nykära flickan berättar om händelserna fram till sin död och hur hon kämpar för sitt liv i det kalla vattnet är minst sagt obehagligt och ger mig rysningar i efterhand.

"Till dess din vrede upphör" är en spännande deckare där allting inte är som det ser ut att vara och som upptar en till hundra procent. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag har funnit en svensk deckare som jag faktiskt tycker om. Som jag inte ledsnar på efter några kapitel. Ett mordfall som känns nytt och den lappländska naturen gör det bara ännu mer oemotståndligt.

Virusinfektion med irriterade körtlar

Ni kan ta det lugnt, jag är hemma. Jag har inte fastnat i Kina utan hemresan gick helt enligt planerna. Vad som däremot inte gick enligt planerna är min hälsa. Jag har drabbats av en virusinfektion och mår ... (för att använda ett civiliserat språk) inte så bra. Det började samma dag som vi landade i Sverige med halsont från helvetet. Varje gång jag svalde så brände det till i halsen och det slutade med att nästan drog mig ifrån att äta eller dricka någonting. Sedan så gick det bara utför. Så här sitter jag nu, femte dagen med en febertemperatur uppe vid 39-gränsen, med mördarhalsen och lock i öronen... och ni har inte hört det bästa än. Tydligen så har den här virusinfluensan slagi till extra hårt mot någon körtel under hakan, som har svällt upp till fem gånger dess storlek och bara växer och växer. Så just nu så har jag världens största dubbelhaka, uppsvälld och värkande.

För att göra det hela ännu värre så orkar jag absolut ingenting. Det är just så att jag orkar ligga ner och se på film och om jag har tur så somnar jag inte ifrån filmen. Jag kan inte läsa, inte sitta vid datorn - förutom korta stunder som denna då allting känns klarare för en stund. Jag ligger i stort sätt ner hela dagen och gör ingenting. Det känns jätteensamt också då jag inte vågar låta mina vänner komma hit ifall jag smittar dem och jag kan inte prata med dem i telefonen då min igenslemmade värkande hals hindrar mig från att prata i längre meningar.

Så någongång under de följande dagarna så ska jag försöka samla tillräckligt med energi för att skriva alla de inlägg som jag hade på lager. Det kommer nog komma som en stor bomb, helt plötsligt så tar bloggtorkan slut och 10-15 nya inlägg kommer på en gång.

Hasta la vista, baby

Nu, rättare sagt imorgon efter en lång natt av Gilmore Girls-tittande (för att komma in i rätt tidzon), så åker jag till Kina så bloggen kommer att vara ganska öde de kommande två veckorna. Jag kommer tillbaka igen lördag den 13 september och hinner kanske skriva ett litet inlägg då. Annars så får ni vänta till söndagen för att höra min redogörelse.


Vi ses igen om två veckor.

Så att ni har något att titta på medan jag är borta....

Eftersom "Dagens Gilmore-dos" kommer att utgå de kommande elva-tolv dagarna så har jag valt några klipp och gjort ett enda stort GG-inlägg. Enjoy. Nu har ni något att se på medan jag är borta. Några av mina favoritscener. (Det är så dumt att vissa av mina favoritscener går inte att hitta på youtube, som scenen då Sookie jagar Jackson runt staden eller när Kirk tror att han är Jesus och håller ett långt tal om välsignelse och tro).



Slutet på Jess och Rorys förhållande - seriens absolut sorgligaste break up. Från "Those are strings, Pinocchio".




Första scenen i Gilmore Girls, någonsin. Från Pilot-avsnittet. (Notera att Stars Hollow inte är det Stars Hollow som man får se i alla andra avsnitt)



Från "The Swan Song", säsong tre, när Jess har fått en mystisk blåtira och alla tror att han har varit i slagsmål med Dean... medan den skyldiga egentligen är något mycket mindre med fjädrar. "It's a vicious vicious bird!"



Paris försöker hitta Stars Hollows smutsiga hemlighet... och ger sig på Luke. Från "Richard in Stars Hollow", tredje säsongen.



Lorelais magiska luktsinne! Från något av de första avsnitten i säsong fyra, när Lorelai besöker Rorys studentrum och känner lukten av Emily... som faktiskt varit där och tagit mått, trots att de inte vet det.

Nerpackade böcker; Den slutgiltiga versionen

Jag och mamma har haft en långdragen fight under kvällen och eftermiddagen över hur många böcker jag kan ta med mig till Kina. Jag tyckte att 7 böcker lätt skulle få plats, medan hon tyckte att max 3 var ett rimligt antal då jag "faktiskt kan låna böcker från mina klasskamrater". Till slut så nådde vi en kompromiss och 5 böcker får äran att resa tillsammans med mig till Asien... plus de där pocketen jag planerar att köpa på Pocketshop på Arlanda, långt ifrån mammas vakande ögon.

Jag planerar att läsa "Me and Mr Darcy" på flygresan till Thailand och har "Sugar Rush" som back-up ifall den andra inte tilltalar mig, eller ifall den tar slut. Sedan så har även "Den trettonde historien", "Fördjupade studier i katastroffysik" och "The Eyre Affaire" fått komma med. "Historikern" var den sista boken som blev utsorterad, eftersom jag helst vill läsa "Dracula" innan jag läser boken som har fått (ök)namnet "The Dracula Code".

Att recensera eller att inte recensera, det är frågan.

Jag har ju precis läst ut "Till dess din vrede upphör" av Åsa Larsson och borde egentligen följa traditionen och lägga ut en recension på den snarast. Kruxet är; får jag verkligen göra det? Jag tror inte precis det finns någon lag som säger att jag kommer att få betala böter om jag skriver vad jag tycker om boken - men eftersom jag fick den genom utlottning och den inte släpps förrän 9 september - så känns det lite dumt. Om de hade sagt "här, du får den här för att recensera den på valfri plats - till exempel din blogg" så hade det känts OK, men nu så är det ju meningen att jag ska skicka in en recension åt Akademibokhandeln. Då känns det lite dumt att recensera den på bloggen innan den släpps...

Jag har nog bara oerhört petigt samvete. Nu måste jag gå tillbaka till packningen. Vi får se vad mitt samvete bestämmer sig för...