Me and Mr Darcy av Alexandra Potter

Nu är det äntligen dags för mig att skriva några rader om böckerna som jag läste för... ja, för några veckor sedan. Det är egentligen dumt att skjuta upp det så här, men jag hade ju tyvärr inget val. Nu kommer jag säkert ha glömt allt jag hade tänkt kommentera, men jag får göra mitt bästa.

"Me and Mr Darcy" blev utvald till min flygplans bok och jag var helt säker på att den skulle vara utläst innan vi ens var halvvägs till Bangkok, men se så fel jag hade. Jag läste ca 100 sidor bara på flygresan mellan Kallax och Arlanda, men när vi väl satt på det där stora planet med den 10 timmar långa flygresan framför oss... så hade jag ingen läsro. Först var jag för nervös, sedan var min stolgranne för intressant, sedan tittade jag på film och varje gång jag tittade ner i boken så läste jag om samma mening 10 gånger. När jag väl fick lite flyt i läsningen ... då började Sex and the City och boken glömdes bort. Så under hela 10 timmar så fick jag bara läst 75 sidor, vilket är roligt då jag tidigare under dagen hade läst 100 sidor på EN timme.

"Me and Mr Darcy" handlar om Emily Albright, ett 30-årigt bokhandelsbiträde i New York som aldrig har haft ett riktigt förhållande. Hur kan man hitta en tolerabel kille när man jämför alla med en av de manligaste av de manliga fiktiva personerna någonsin, Mr Darcy? Emily har varit förälskad i Mr Darcy sedan 12 års åldern och skulle ge mycket för att få spendera bara en dag med sin drömprins, men... Det är ju omöjligt.

För att undkomma sin väninnas tjat om att hon måste hitta på någonting så bokar Emily en resa till Storbritannien över nyår, en temaresa som följer i Jane Austens fotspår. Tyvärr så visar det sig att hon är hälften så gamla som sina medresenärer, som alla är pensionärer - utom en. Den enda manliga deltagaren är journalisten Spike som skriver ett reportage om vad kvinnor ser i Mr Darcy... och Emily tycker att han är en skitstövel från första början. Spike är den O-Darcyigaste människan på jorden!

Under ett besök på ett gods så stöter Emily på en man i 1800-tals kläder som säger sig vara Mr Darcy. Han spelar rollen riktigt bra så Emily bestämmer sig för att spela med och låtsas att han faktiskt är den han utger sig att vara, men när det kommer fram att det inte finns några skådespelare på godset så blir hon osäker. Kan det vara så att hon har träffat den äkta Mr Darcy?

Det var några saker som fick mig att haja till när jag läste.

Den första är att Emily under hela boken beskriver sig själv som en "boktok", hur hon har haft läsning som favoritsysselsättning sedan femårsåldern och hur fullt med böcker hon har och så vidare. Så jag kände att vi hade ett band, hon var som jag - hon till och med läste samma böcker! "The Time Traveler's Wife" nämndes i början och det är ju en av mina favoritböcker, plus att Emily också är ett hängivet Austen fan. Kanske läser jag bara ovanligt snabbt - men jag skulle inte tro det då de flesta andra bokbloggare verkar läsa i ungefär samma hastighet eller snabbare - men läser inte Emily ovanligt sakta för att vara så van och hängiven läsare? Hon börjar med "Pride and Prejudice" på planet från New York och på var och varannan sida så beskrivs det hur hon tar upp och läser, men ändå så är hon bara på stycket där Mr Darcy säger att Elizabeth inte är tillräckligt vacker några dagar senare? Det är ju bara ... 50 (om ens det) sidor in i boken! (En annan sak jag funderade på var varför hon packar ner 8 böcker om hon inte ens hinner läsa ut en?)

Det andra som fick mig att haja till var Mr Darcy, eller ska vi kalla honom "Mr Darcy" eftersom denna bokens Fitzwilliam är en dålig klon av orginalet. Mr Darcy som inte tyckte att Elizabeth Bennet var vacker nog första gången han träffade henne och han tyckte att många i Hertfordshire-sällskapet var vulgära, skulle han när han får se en okänd kvinna, som klär sig på ett tvivelaktigt sätt, är förvirrad och flera gånger skrattar åt honom och säger att han inte är Mr Darcy, skulle han bli förälskad i henne? I "Me and Mr Darcy" så pratar han mer, är nästan inte stolt alls och reagerar inte på någon av de tokigheter som Emily gör - saker som skulle varit oacceptabelt beteende på 1800-talet. Det enda han reagerar på är när hon säger att hon arbetar... och han blir förskräckt av att upptäcka att hon är arbetsklass. Då reagerar han, men inte när hon har på sig byxor, inte när hon är full, inte när hon säger att han är en skådespelare, inte när hon pratar om framtida saker, inte när hon rider som en man, inte när hon inte vet etikregler och inte när hon har på sig en väldigt avslöjande klänning. Det nonchalerar "Mr Darcy", men Mr Darcy skulle aldrig tolerera det.

Att jag gnäller behöver inte betyda att jag inte tycker om en bok. Så är det i det här fallet. Jag gnäller, men gillar. Det är en typisk chick lit; lättsmält och mysig med en hjältinna som trampar fel, säger helt fel saker och har problem med män. Ett annat plus var att den innehöll en hel del referenser till andra verk. Kate & Leopold-filmen nämns flera gånger, passande då den handlar om nästan samma sak som boken. Det var perfekt flygturläsning, men jag blev ändå lite besviken. En bok som heter "Me and Mr Darcy" borde verkligen handla om Mr Darcy - och en positiv bild av honom.

PS! Bokaffären som Emily jobbar i måste vara himlen på jorden. Liten, lugn, böcker utvalda efter principen "bättre att sälja bra litteratur än säljande böcker". Ingen topplistelitteratur här inte. Plus att den där soffan där kunderna får slå sig ner och läsa de första kapitlen i böckerna de är intresserade av... Det låter som en bra idé. Jag ska tipsa alla bokhandlar om den.