Lästrion: Böcker som har förändrat mitt liv

Om ni läser igenom det här inlägget och plötsligt får en stark känsla av déja vú, bli inte oroliga! Det är nämligen så att ni säkert har läst det här inlägget fyra-fem gånger tidigare. Det är bara att leta igenom min blogg och läsa gamla bokfemmor så får ni svaret på er déja vú. Jag har säkert sagt samma sak tio gånger, men eftersom lätt blir nostalgisk så kan vi ta det igen.

Vilka tre böcker som på något sätt förändrat ditt liv?

"[Pojknamn] vill ha en syster" av ?
Jag minns inte vad pojken hette, men om ni tar med mig till bilderboks avdelningen på ett bibliotek så kan jag leta fram den åt er då jag kommer ihåg exakt hur den såg ut. Det här var nämligen boken jag satt och bläddrade i då jag upptäckte att jag kunde läsa. Låt mig berätta en liten historia. När jag var liten så älskade jag att bläddra i böcker, tidningar, album etc. redan som liten ettåring. Jag älskade böcker och ju äldre jag blev destu mer intresserad blev jag av dem, men när jag började skolan så kunde jag fortfarande inte läsa. (Däremot kunde jag skriva flytande. Jag satt och ljudade bokstäverna, så en del enkla ord blev ganska felstavade. Ex. Hj istället för Hej.). Så en kväll så satt jag hemma uppe i min säng och bläddrade i en bok och plötsligt så tittar jag ner... och KAN LÄSA vad det står. Jag var så glad att jag började gråta... och ringde till mormor och morfar för att meddela den glada nyheten.

"Bröderna Lejonhjärta" av Astrid Lindgren. Det var den första boken jag läste, någonsin, som inte var en bilderbok. Mamma försökte stoppa mig från att låna den för att hon trodde att den skulle vara för svår för mig, men nej då. Jag älskade den och jag tror att redan då så föddes den lilla fantasy-nörden som älskar stora slag, känslofyllda scener där några få står upp mot de onda och hjältar som offrar allting för att rädda sina vänner.

"Harry Potter och de vises sten" av J.K Rowling. Känner ni hur ni insveps i déja vú? För nu ska jag hålla mitt hyllningstal till Harry Potter, igen. Utan Harry Potter skulle mitt liv varit allt bra tråkigt. Jag skulle inte ha upplevt alla roliga stunder på den kära hemsidan hogwarts.nu, jag skulle inte ha känt Sandra, jag skulle säkert inte ha varit lika intresserad av läsning, jag skulle inte ha läst lika mycket fantasy. Jag skulle helt enkelt haft det väldigt tråkigt. Harry Potter är anledningen till att min läsning trappades upp. Innan dess så läste jag bara Kitty- och Sune-böcker, men efter det så började jag läsa annat. Jag skulle aldrig ha läst "Sagan om ringen" om det inte hade varit för Joanne Rowling... eller, kanske i längre fram i tiden, men jag vill inte ens tänka på vad jag skulle ha blivit utan Harry Potter.