Den trettonde historien av Diane Setterfield

Nu när hösten har kommit så har jag snöat in på lite mörkare, gotiska böcker med en gnutta mer mystik. För ärligt talat, de är höstböcker. På samma sätt som jag inte klarar av att läsa en av böckerna i "The Vampire Chronicles" på sommaren så finns det vissa böcker i min bokhylla som jag sparar till vinterhalvåret. "Rebecca" har stått hela våren och sommaren och bara väntat på att det ska bli höst. Mitt nyinköpta ex av "The Secret History" ser väldigt lockande ut och jag har äntligen fått ta upp "Dracula", som har fått det att klia i mina fingrar av läslust. Chick-lithyllan kan känna sig övergiven.

Den första boken i min höstläsning blev ingen annan än "Den trettonde historien" av Diane Setterfield, en bok som jag har varit nyfiken på länge. Genom baksidetexten så lägger boken en stor press på sig själv genom att säga sig vara "...en hyllning till den viktorianska 1800-talsromanen och jämförelser med Jane Eyre och Svindlande höjder ligger nära till hands.".

Där både höjs och sänks mina förväntningar. "Jane Eyre" är en av mina absoluta favoritböcker, medan "Svindlande höjder" inte precis är lika älskad i mina ögon, snarare tvärtom.

"Den trettonde historien" handlar om Margaret Lea, dotter till en antikbokhandlare och fritidsbiograf, som hela sitt liv har varit omgiven av böcker och läslust. Hon har växt upp i sin fars bokhandel, en plats som är mer som ett hem än det kalla sorgfyllda huset där familjen bor. En dag får Margaret ett brev från den bästsäljande författarinnan Vida Winter. Miss Winter har alltid varit hemlighetsfull om sin uppväxt, men nu vill hon att Margaret ska skriva en biografi över hennes liv. Vida Winter vill avslöja sanningen om sitt liv.

Margaret reser till Yorkshire för att höra författarinnans berättelse och dras snart in i den mörka bild som Vida målar upp. Hon berättar om den sönderfallande högättade familjen Angelfield. Om den våldsamma sonen Charlie och den viljestarka rödhåriga dottern Isabelle och hennes tvillingdöttrar, Adeline och Emmeline. Margaret börjar forska i den familjehistoria som berättas för henne och ju närmre hon kommer hemligheten destu mörkare blir skuggorna som gömmer sig i familjen Angelfields liv. Samtidigt har Margaret en egen hemlighet att slåss mot.

Boken är uppdelad i tre delar. Början, Mitten och Slutet. I början under - ironiskt nog - delen Början så var jag helt uppslukad. Jag var fast och sög i mig varenda liten stavelse om Margarets kärlek till böcker, den lätt helgade stämning som vilar över hennes far bokhandel, den växande mystiken kring Vida Winters förfrågan. Jag tänkte att jag hade hittat den nya "Jane Eyre".

Sedan kom Mitten och helt plötsligt så släppte boken tag om mig. Här hade jag suttit och hållt andan för att jag så gärna ville veta Vidas historia och när hon väl började berätta den så svalnade mitt intresse. Det blev lite för mycket "Svindlande höjder" för att jag skulle bli nöjd. Lite för mycket krossad familj. Lite för mycket kärlek och hat. Isabelle var lite för lik Cathy för att jag skulle kunna få någon ro och Adeline och Emmeline var lite för destruktiva.

När Slutet till slut kom så hade jag nästan givit upp. Det hade blivit lite för mörkt och mystiskt för min del och jag blev nästan äcklad av förhållandena på Angelfield. Men så kom ljuset i mörkret. Än en gång så blev jag fast och när mysteriet med tvillingarna, Vidas identitet och allt det andra nystades upp så satt jag som trollbunden. Jag ville veta. Och om jag blev överraskad?

Oftast så kommer man till en del i boken då man vet vart det lutar. Fastän man inte vet exakt vad som kommer hända, eller vad som kommer att komma fram, så vet man åt vilket håll det kommer att gå. Man vet ungefär vad som kommer att visa sig. Så var det inte i "Den trettonde historien" för jag hade absolut ingen aning om vad som skulle hända. Under bokens gång så försökte jag lista ut mysteriet på egen hand - för att ha någonting som höll mig kvar vid boken. Jag lyckades inte nysta upp någonting. Jag hittade inte ens en trådände att börja på.

Läs boken och vid mitten så kan ni skriva ner vad ni tror kommer att komma fram. Jag slår vad om att ni har fel. Jag hade i alla fall fel fel fel.

(En sak som är ganska rolig är att jag googlade "wikipedia den trettonde historien" för att se om det fanns en wikipediasida så att jag kunde kolla upp lite fakta om boken. Jag har helt glömt bort hur gammal Margaret är och ville kolla upp det och wikipedia, dock engelska, brukar ha väldigt utförliga referat av böcker och filmers handlingar. Den första träffen jag får upp är en wikipedia-sida om Grönland (?) och den andra träffen... är min blogg. Jag visste inte ens att jag hade skrivit om "Den trettonde historien" tidigare. Sedan skulle jag leta upp en bild och en av de första bilderna som kommer upp är... från min blogg. )