En hög fangirls hyllning

Jag hittade det här i ett dokument på min dator. Jag har inget minne av att ha skrivit det, men det låter precis som någonting som jag har kunnat skriva under en period av Milo Ventimiglia-rus. Förmodligen så skrev jag det här efter att jag hade sett första säsongsfinalen av Heroes... Det måste ha varit då. För då var jag hög, riktigt hög. Inte knarkhög utan "åh, vad det här är bra!"-hög. Då skulle jag säkert kommit på idéen att skriva en hyllning.

Det är pyttepyttelite spoilervarning. Kanske om ni inte har sett Gilmore Girls och är sugen att göra det. Och jag antar att jag spoilar en hel del från första säsongen i Heroes i slutet.

----------------------------------------------------------------------------

”This probably won't work
Cause you're kind of a jerk
And for sure
You're way too cool for me ”

Vad är det som är så lockande med Jess Mariano egentligen? Är det den tuffa bad boy-attityden som vi alla vet bara är ett ytligt skydd då han är hur söt som helst mot Rory? Är det boknörderiet och att han alltid ses med en bok i handen (fastän jag får panikkänslor av att se honom vika ihop pocket i bakfickan). Är det de fina bruna ögonen som ibland blir sådär mjuka och som riktigt skjuter blixtar då han blir arg? Eller är det att vi innerst inne vill vara den där tjejen som får den alltid så fåordige killen att öppna sig?
Några gyllene Jess-ögonblick i andra och tredje säsongen är när han verkligen försöker att komma överens med Lorelai för Rorys skull, när han och Rory har picknick, när han guidar Rory runt i New York och deras avsked, när man ser att han riktigt bryr sig om Rory efter att Dean har gjort slut med henne. Allt det visar en annan människa bakom den otrevlige och strulige tuffingen. Jag börjar alltid gråta då han har gett sig av för att Luke inte låter honom bo kvar då han inte kan ta examen från high school och då han inte vågar berätta det för Rory och se hennes besvikelse utan bara ringer till henne då hon graduate och sitter tyst i luren. DET är sött.

Jess återkomst i fjärde säsongens slut är nästan ännu bättre. När han jagar Rory genom hela Stars Hollow bara för att säga att han älskar henne för att sedan åka iväg, bara för att återkomma i säsongsavslutningen för att be henne att följa med honom. Aw.
Den mognare långhårigare Jess (som mer och mer börjar påminna om Peter Petrelli) har mångamååånga gånger fått mig att önska att Rory bara ska dumpa Logan och bli tillsammans med Jess igen. I min värld så träffas Rory och Jess igen, när hon bevakar Barack Obamas presidentkampanj i Philadelphia, och kärlek uppstår än en gång. Han väntar tills hon kommer tillbaka, skriver lite fler böcker och ger ut dem. Hon får jobb på New York Times och tillsammans så flyttar de till New York. End of Story.
(Fast. Isåfall blir det lite konstigt eftersom Rorys mamma är gift med Jess morbror. Det blir ju inte riktigt incest, men de kan få svårt att förklara det för sina barn.)

På tal om incest så kommer vi till min absoluta gullegris, Peter Petrelli. Det finns ingen tv-karaktär någonsin, inte ens i ”Gilmore Girls”, som jag känner så mycket för som Peter. Han är så otroligt söt! (Både på utsidan och insidan). Den där sorgsna blicken och det långa håret som alltid hänger ner i ögonen – och det där leendet som fångar mitt hjärta. Det känns som att jag bara vill krama honom när han ler sådär för han ser så plågad – men ändå så stark – ut. Ingen förstår honom. Nathan försöker få honom att framstå som galen, Simone litar på honom – men har svårt för att tro på vad han säger – och hans mamma låtsas som ingenting. Inte ens Mohinder tror på honom, men jag gör det. I do, I do, I do. Syskonkärleken mellan Peter och Nathan är så otroligt gullig! Hur han litar på Nathan och hur Nathan gör allting för att skydda sin lillebror. Den där kyssen som Nathan ger honom på kinden när Peter ligger, till synes döende, på sjukhuset och Nathan måste ge sig av, får mig alltid och gråta… och de framviskade orden ”I love you, little brother”. Snyft.

Var kommer incesten in? Jo, jag har alltid velat para ihop Peter Petrelli med Claire Bennet, vilka vi alla vet är omöjligt och incestuöst. Första gången de träffar varandra, i skolkorridoren innan Sylar kommer, så ser man vilken kemi de har. När han tror att han ska rädda Jackie och försöker fråga Claire om henne och inte inser att flickan han ska rädda står bredvid honom, då är de som sötast. Eller när Claire springer in i honom när Sylar jagar henne och Peter säger åt henne att springa och själv står kvar och ser hur Sylar närmar sig i korridoren. Har jag nämnt hur modig och söt han är?

Det här inlägget skulle kunna fortsätta i all evighet med att räkna upp ALLA bra Peter-scener, men eftersom jag har nästintill tvingat Sandra att se Heroes med mig när vi ska se ”Twilight” på bio så vill jag inte förstöra någonting för henne. Inte för att jag vill förstöra det för någon annan heller, men jag kan skriva en fortsättning senare. Med spoilervarning.

”I can't believe that life's so complex
When I just want to sit here and watch you undress
This is love, this is love
That I'm feeling ”

(första citatet; Fool for Love av Steefy, andra citatet; This is Love av PJ Harvey)