Här sitter jag. Med rödsprängda ögon av storleken råtta, med kinder som fortfarande är våta och med ett väldigt nött (i mina mått mätt) exemplar av Allt för min syster (My Sister's Keeper) av Jodi Picoult. Jag känner mig inte som en hel människa om jag inte får läsa den minst en gång per år och jag tror alltid att jag ska klara av att läsa den utan att gråta så att ögonen är oanvändbara för timmar, men hur många gåner jag än läser den så kommer den ändå att vara lika sorglig och hjärtskärande, och jag kommer gråta lika mycket varje gång.
Hela handlingen skriker "ta fram pappersnäsdukarna!" och man förstår redan från början att det här inte är en rosa-fluffig bok - ingen bok som lockar till skratt.
Trettonåriga Anna Fitzgerald har alltid funnits där för sin syster Kate - bokstavligt talat. För Anna är en så kallad designer baby, en perfekt genetisk matchning till systern, som lider av en ovanlig typ av leukemi. Hon var bara några minuter gammal när hon för första gången donerade friskt blod till sin syster. Det är kanske inte så konstigt att Anna hela livet känt sig som en reservdel till Kate.
Men nu har Anna fått nog. Kate har blivit sämre och om inte Anna donerar sin ena njure till henne kommer Kate att dö. Trots att Anna älskar sin syster vill hon inte längre att besluten ska fattas över hennes huvud. Hon uppsöker en advokat och stämmer sina föräldrar för att få rätten att bestämma över sin egen kropp...
(Jag var tvungen att ta baksidetexten, för jag klarar inte av att hålla mig kort när det gäller den här boken. Jag har försökt i recensioner till skolan, försökt att förklara vad den handlar om till kompisar - och det slutar alltid med att de inte behöver läsa boken... för jag har redan berättat allt.)
Boken är skriven ur 7 olika synvinklar;
Sara Fitzgerald, ex-advokat, har alltid haft Kates bästa för ögonen och ser knappt sina andra barn. Brian Fitzgerald, pappan, amatörastronomen och brandmannen som räddar liv på jobbet - men klarar inte av att rädda sin dotters. Jesse Fitzgerald, den bortglömda sonen som gått över till den mörka sidan - droger, sprit och pyromani. Kate Fitzgerlad, som inte är rädd för döden. Anna Fitzgerlad, osäker på vad hon egentligen vill och hur hon ska klara sig utan sin syster, men ändå less på att bara betraktas som Kates reservdel. Campbell Alexander, Annas advokat som döljer anledningen till att han har en servicehund för omgivningen och sist av allt, Julia Romano, godman och Campbells ungdomskärlek.
Jag hoppas att ni aldrig blir tvungen att försöka välja ett citat från Allt för min syster. Jag har provat och tro mig, det är hopplöst. Du kan slå upp en slumpad sida och hitta hur många citat som helst och innan du vet ordet av så har du citerat en halv bok - ungefär.
Varenda gång jag hör Death Cab for Cutie's låt What Sarah Said så tänker jag på familjen Fitzgerald.
"As each descending peak on the LCD
Took you a little farther away from me"
"Amongst the vending machines and year-old magazines
In a place where we only say goodbye
It stung like a violent wind that our memories depend
On a faulty camera in our minds"
Fast nu kom jag bort från ämnet. Som ni kanske har märkt så försöker jag så tyst som möjligt glida bort från det viktiga i det här inlägget. Vad tycker jag om boken? Anledningen är att jag inte kommer på några ord att beskriva varför jag älskar den här boken. Varför jag har läst om den minst 10 gånger sedan sjätte klass. Varför jag, som kan vissa citat direkt ur hjärtat, fortfarande blir lika chockad av twisten i slutet. Oj, den har jag inte nämnt, men handlingen byter fil i slutet och kör åt ett helt annat håll och lämnar läsaren med öppen mun.
Det är en bok som mitt bland all smärta och alla tårarna (i alla fall i mitt fall) lämnar dig med en känsla av värme. Mitt bland alla svårigheter så finns kärleken, och det är den boken egentligen handlar om. Kärleken mellan syskonen Fitzgerald, kärleken till ditt barn, den aldrig slocknande - men undanträngda - första kärleken.
Boken ska även bli film, men jag har stoora problem med den ryktade rollbesättningen. Cameron Diaz som Sara, Elle och Dakota Fanning som Anna och Kate och Alec Baldwin som Campbell. Jag skulle inte ens ha någon av dem i tankarna om jag fick casta.
3 kommentarer:
Åh, jag har också skrattat, gråtit, älskat och hatat den här boken. Den är så bra, jag tycker inte om slutet men jag tycker om att det är så överraskande.
Jodi Picoult skriver så bra och det gör du också. Har själv försökt mig på en recension av den här på min blogg men det blev mindre lyckat.
Seriöst, Cameron Diaz? Det är inget fel på henne så sätt, om man bortser från att hon ABSOLUT inte passar in i den här boken. Snälla, gör så att denna underbara historia inte blir någon B-film som kommer ut på DVD direkt och sedan blir bortglömd under någons säng.
Tack så mycket! :)
Filmen har premiär 26/6 i USA, så den borde ha sverigepremiär någongång på hösten. Jag har aldrig sett Cameron Diaz i en film som inte är en komedi, så jag är också skeptisk.
Filmen har premiär om 35 dagar. Can't wait. Och jag måste säga att du är jätteduktig på att recensera den här boken, för mig är det helt omöjligt. Den är FÖR underbar!
Skicka en kommentar