Heath

Jag har fortfarande svårt att fatta att det verkligen har hänt. Det känns så surrealistiskt på något sätt. Man tänker inte på dem som verkliga människor när man ser dem i olika roller på film, men nu... Nu mer än någonsin så förstår man att de är människor. Jag måste ha levt i någon fantasivärld á la Neverland där mina favoritskådespelare aldrig blir äldre. Där mina favoriter är odödliga. Det här för med sig en hel rad andra skrämmande tankar... Tänk om någon av mina favoritförfattare skulle omkomma? Tänk om JK hade dött och aldrig hunnit skriva klart Harry Potter-böckerna? (Nu är jag otroligt självisk som inte först tänker på hennes familj, men...)

Stackars Michelle, och stackars Matilda Rose! Att ta ett dödsbud är nog hårt, men i ett främmande land? Jag känner för dem... och hans familj. Hans pappa, Kim, uttalade sig i australiensiska tv idag.

”Vi, Heaths familj, bekräftar den väldigt tragiska, olägliga och oavsiktliga bortgången av vår djupt älskade son, bror och kärleksfulla far till Matilda. Han hittades fridfullt sovandes av sin hushållerska i sin New York-lägenhet klockan 15.30, lokal tid.

Vi skulle vilja tacka våra vänner och alla runt om i världen för deras kondoleanser och snälla tankar under den här svåra tiden. Heath har berört så många människor på så många olika plan under sitt korta liv, men få hade förmånen att verkligen känna honom.

Han stod med båda fötterna på jorden, var generös, godhjärtad, levnadsglad och en osjälvisk individ som var otroligt inspirerande för många. Var vänliga att respektera vår familjs behov av att i lugn och ro sörja och vänja oss vid tanken på att han är borta.”

Sedan hittade jag det här Ellen DeGeneres Show-klippet på Youtube, och man kan inte låta bli att skratta åt Heaths bobfärd. Man ska minnas det vackra...