Bokfemman v.5

Den här veckans bokfemma handlar om filmatiseringar, ett ämne som jag har verkligen svårt för. De som någon gång trillade in på min bloggspot.se blogg vet hur jag känner inför vissa kommande filmatiseringar - mest Twilight. Jag tycker att det är närmast kriminellt att filma böcker som inte varit utgivna i minst 10 år. Hur ska någon kunna läsa en bok och skapa sig en egen bild av den om man grabbar tag i första bästa bok och gör en film av den? Jag fick först upp ögonen för det här problemet när jag först hörde folk som sa "Äh, Harry Potter. Jag behöver inte läsa böckerna, jag har ju sett filmerna.." eller "Ron är såå feg" (för att filmerna gör honom så mycket fegare) eller "Harry Potter är för barn, det ser man ju på filmerna".
Plus att istället för att få en egen bild av karaktärerna så ser man skådespelarna framför mig.

Dock så finns det filmatiseringar som jag tycker om, och aldrig skulle vilja vara utan.
Mina "krav" för att en film ska få vara med är att jag ska ha läst boken och sett filmen. Inget fusk med att ta filmer, vars "bok-jag" aldrig har befunnits sig i min bokhylla.

Veckans tema är filmatiseringar. Nämn dina fem favoriter av filmatiseringar av böcker.

Stand by me, baserad på novellen The Body av Stephen King. The Body är det enda jag någonsin har läst av King, och det lär inte ändras på ett tag. Jag hatar skräckböcker och har utvecklat en kronisk rädsla för King. Tillbaka till filmen. Filmen är så söt att jag inte vet vad jag ska göra när jag ser den. Jag myser. Försvunnen barndom, vänskap. River Phoenix. Mys.

Pride and Prejudice (tv-serien eller filmen), baserad på Jane Austens bok med samma namn. Hopkok av allt jag älskar. Klassiker, kostymfilm, viktorianskt (eller justpreviktorianskt) England, en kärlekshistoria och ståtliga aristokratmän med söt accent. Kan det bli bättre? Jag tog med både BBC's sex delars tv-serie från 1995 med Colin Firth och filmen från 2005 med Keira Knightley, för allt beror på humör. Serien är förstås mysigare - men sen är den 5 och en halv timme också och det är ingenting man ser såvida man inte har god tid på sig. Då är det bättre med en "kort resumé" á la filmen.

Tuck Everlasting, efter boken med samma namn av Natalie Babbitt. Ännu en söt kärlekshistoria, utspelad på de vita söndagsklänningarnas tid... eller, i min värld är de alltid vita. Alexis Bledel från Gilmore Girls spelar Winnie Foster - som i boken endast är 10 år, men har fått bli något äldre i filmen. Jag gråter lika mycket till den nu som för 4 år sedan.

Ciderhusreglerna, baserad på boken med samma namn av John Irving. Jag älskar filmen Ciderhusreglerna, men den förstörde min upplevelse av boken Ciderhusreglerna. Eftersom jag redan hade sett filmen 4-5 gånger när jag läste boken så hade jag en tydlig bild av hur allt skulle förflyta... Saken är bara det att Lasse Hallström ändrade ganska mycket. Det här är ett jättebra exempel på varför man bör vänta med filmatiseringar. Jag uppskattade inte boken lika mycket som jag kanske skulle ha gjort om jag inte hade sett filmen. För mig kommer filmen alltid vara minst dubbelt så bra.

Sist, men inte minst, så måste jag få ta med The Lord of the Rings-trilogin, efter J.R.R Tolkiens trilogi med samma namn.Den är ingenting emot böckerna, men det är ändå den enda filmatiseringen av en av mina avgudade "jag-växte-upp-med-er"-böcker som jag faktiskt tycker om, eller... Jag älskar dem. De är kanske inte 100 % korrekta - och borde egentligen aldrig få ställas mot böckerna. För böckerna överskuggar dem varenda gång, men de är ändå bra.