20 januari, 2008

Watermelon

Nu har jag berövats min Marian Keyes-oskuld på ett högst tillfredställande vis. Även fast jag äger Anybody Out There valde jag att börja min bekantskap med Marian genom hennes första bok, Watermelon - jag är svåra tvångstankar när det gäller att läsa böcker som är sammankopplade på något sätt i okronologisk ordning.

Watermelon handlar om Claire Webster (née Walsh), 29 år lever i det perfekta äktenskapet med en underbar man och en mysig lägenhet mitt i London. James är den ultimata killen, varm, beskyddande och ställer alltid upp för henne. Allt är perfekt... enda tills paret Webster får sitt första barn. Direkt efter förlossningen berättar James att han tänker lämna Claire för en annan kvinna, och utan att ens ha sett sin dotter lämnar James sjukhuset och Claires liv. För att hantera livskrisen så flyr Claire hem till Dublin, till sitt barndomshem där hennes föräldrar och smått excentriska systrar finns för att stödja henne. Allt eftersom tiden går återhämtar sig Claire och börjar inse att livet utan James inte är så hemskt nu när hon har Kate... och gudomlige Adam, hennes systers studiekompis, som verkar intresserad av henne. Så när James till slut pallrar sig tillbaka in i hennes liv har hon förändrats, mer än vad han någonsin kunnat tro.

Jag fastnade för Watermelon, direkt, det sa klick. Jag började läsa den och på två minuter så låg Interview with the Vampire bortglömd på sängbordet, och den har legat där ensam och samlat damm enda sedan torsdag eftermiddag. Stackarn. Watermelon ser mer svåröverkomlig ut än vad de flesta andra chick lit-böcker gör (kan bero på att den har 600 sidor), men när jag väl började läsa så läste jag i timmar. Igår läste jag 300 sidor i sträck utan en tanke på tiden.

Jag tyckte synd om Claire, jag ville hjälpa Claire. Jag kände för henne och stod likt en galen sportmamma och hejade på henne vid sidlinjen. ("Du klarar det!" "Spöa honom!" "Neej, se upp!").

Nästa Keyes-bok jag ska ge mig i kast med är Rachel's Holiday, och vi får se vilken Walshsyster jag tycker mest om efter den.

Inga kommentarer: