Diving In av Kate Cann

En kompis rekommenderade Diving In till mig när vi stod i skolbiblioteket i måndags, och eftersom jag blev överlycklig över vetskapen att någon annan faktiskt läser så lånade jag den. Hon sa att den var full av "sexuell stämning mellan två ungdomar" och att bokens kille var "extremt het". Åhå, tänkte jag och drog genast paralleller till Twilight.

Diving In är första boken i en ungdomstrilogi av Kate Cann. Serien handlar om Colette som är 16 år och bor tillsammans med sina föräldrar och sin lillasyster i en liten stad. Colette, eller Coll som hon kallas, spenderar största delen av sin fritid på hälsocentret, speciellt vid poolen. Hemma sitter hon mest i fantasiernas värld, för vem orkar stå ut med hennes stora högljudda feminist mamma? Fantasierna handlar mest om den otroligt snygga killen som brukar vara vid poolen och simma samtidigt som henne. Om hon bara var lite modigare så skulle hon prata med honom, men nu är situationen som den är. Han är otroligt läcker, och helt utanför hennes liga. Men en dag så sker det oväntade, Art - som killen heter - börjar prata med henne och innan Colette vet vad som har hänt så har de varit på en dejt och är officiellt tillsammans. Kommer det omaka paret att klara det när två olika världar slås samman?

Det var ingen bra sammanfattning av handlingen, men det får duga. För ärligt talat så hade boken inte särskilt mycket handling. Den kretsade mest runt Coll och Arts dejter och hur de hånglade med varandra på olika puber och på vägen hem.

I början av boken, under de 30 första sidorna ungefär, så tyckte jag att Art var lite Edwardig. Han var lång, slank - men muskulös - och snygg, samtidigt som han hade en aura av mystik kring sig. Jag myste. Tänk om jag hade hittat nästa Edward!

Jag hade fel. Art var verkligen inte lik Edward, bortsett från vissa kroppsliga likheter. Jag förstår inte hur min kompis, som förresten är ena halvan av världens mest perfekta par - ett par som gör mig illamående av avund -, kan tycka så mycket om Art. Han är så fruktansvärt arrogant. Coll beundrar honom för att han är så "säker" och "aldrig är vilsen i en situation". Jag avskyr honom för att han tror att han är jordens mittpunkt och alltid tror att han styr. Art har en sorts "var lugn, jag är för cool och snygg för att behöva oroa mig för någonting, du kan ta av dig trosorna på en gång, jag behöver inte anstränga mig för att få dig i säng"- attityd som stör mig. Jag förstår faktiskt inte vad Coll ser i honom, mer än hans yttre och det faktum att hon inte trodde att hon kunde få en sådan kille.

Jag sympatiserade med Coll. Jag tyckte att hon hade bra moral och åsikter och jag älskade en episod då hon bokstavligen talat sopade banan med två fulla män som försökte våldta hennes kompis. Hon är en duktig simmerska , har hjärna OCH kan självförsvar, hur coolt är inte det? Jag förstår inte hur en sådan som Coll kan falla för en sådan som Art, när Coll helt klart är feminist - fastän hon inte vill medge det - och Art helt klart har en förnedrande syn på kvinnor... eller... så långt går han väl inte, men någonting med Arts "air" får mig att accossiera (stavning!) "män är det starka könet"-åsikten med honom. Jag kände igen mig själv i Coll tills dubbelsäng incidenten dök upp. Utan att avslöja allt för mycket - det här händer i slutet - så kan jag säga att Coll är på en "resa" med Art och inser att det bara finns en dubbelsäng och att paret - ve och fasa - ska sova tillsammans! Oh, vad hemskt. Hon är ju verkligen all rätt att flippa. Okej, det var mer till saken. Han trodde att de skulle ha sex, men big deal. Det är väl bara att säga "Jag vill inte ha sex med dig just nu, det var fel av dig att tro att jag ville det, nu lägger vi oss ner i dubbelsängen och sover tillsammans" istället för att få ett utbrott för att Art vill sova i samma säng som henne. Jag (jag upprepar; jag) har sovit i samma säng som killar utan att det betyder att det förnedrar mig som tjej. Man kan sova tillsammans utan några som helst baktankar.

Boken utspelar sig i England, men det nämns aldrig. Jag tog förgivet att det utspelade sig i USA tills Arts pappa fick ett samtal från "the States" och Coll och hennes kompis hade ett samtal om Queen Elizabeth.

Jag tycker att Colettes mamma har lite dubbelmoral. Hon gnäller på Art och kallar honom en snobb för att han "heter Arthur, men tvingar alla att kalla honom den töntiga förkortningen Art" när hennes egen dotter heter Colette och tvingar alla att kalla henne Coll, vilket är en förkortning av hennes namn. Snobb?

Ni som tror att jag har gnällt klart har fel. Jag har mer att klaga på, men det betyder inte att boken var värdelös. Det var en okej ungdomsbok om man är intresserad av yta utan djup (vilket är ganska intressant då bok två heter In the Deep). I vilket fall som helst så blir jag förvånad av hur mycket de dricker! Coll är sexton år och Art är sjutton år, men ändå så får de beställa alkohol på alla puber och ändå så låter deras föräldrar dem dricka. Colls mamma nästan tvingar henne att ta några, notra några, vinglas tillsammans med hennes medelålders vänner, och när Coll är på middag hos Art så dricker de sig fulla mitt framför hans föräldrar och deras vänner. Smaklöst. Det som jag mest reagerar på är dock att de dricker på en vanlig skoldag! De har en dejt på en torsdag (!) och skola nästa dag, men ändå så dricker de sig fulla. Ehm?

Sist, men inte minst, så måste jag få klaga på hur snabbt allting går för dem. Första gången de pratar med varandra så är de ensamma i poolen och simtränar tillsammans vilket leder till en kaffe och en halvtimmes samtal efteråt. Andra gången de umgås så simtränar de och går sedan ut på middag, vilket leder till hångel och ett konstaterande att de är tillsammans. Hallå? Ehm. Ehm. Harkel harkel. Jag blir nervös. De känner inte varandra! Coll vet att Art gillar att simma, har sett en film som hon tycker om, går på en fin privatskola och har en styvmamma som heter Fran. That's it. Det blir inte bättre av att Art antyder att han vill ha sex (och försöker ha det) med Coll efter tredje gången de är med varandra... NÅGONSIN! Jag får åksjuka av farten på deras förhållande. Skulle du säga att du var tillsammans med en kille andra gången du träffar honom? Om man hånglar med någon man har känt i två dagar så är man inte tillsammans, då strular man. Snälla Kate Cann, lär dig etikregler för ungdomar.