Under mellanstadiet hade jag en period då jag tyckte att jag var otroligt tuff, så jag började lyssna på "tuff" musik; Good Charlotte, Avril Lavigne, Linkin Park... och Evanescence. Tack gode gud så har jag slutat lyssna på de tre förstnämnda, men Evanescence har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Evanescence och Within Temptation får folk att haja till när jag räknar upp dem bland diverse icke-matchande genrer. Varför måste man vara låst till en genre? Det måste väl gå att hoppa lite och inte få en etikett. (Isåfall skulle min vara indie-akustisk-alternative rock-metal/goth-lugnafinahjärtskärandeballaderálaMySkinmedNatalieMerchant)
Jag har precis återupptäckt min absoluta favoritlåt. Anywhere med Evanescence. Förut så tyckte jag mest att låten var fin, men iförrgår när jag hörde den igen (eller rättare sagt, såg på en Queen of the Damned fan-video där låten var med (nu blir det dubbelparentes, men jag längtar efter världens mest omgjorda bokfilmatisering, Queen of the Damned. Enligt mig så är filmen fristående och har ingenting med böckerna att göra)) så var den underbar. Den slog an på samma sträng som Twilight och jag blev helt obsessed. Den väcker känslor hos mig som jag inte riktigt kan tolka. Jag kopplar ihop den med en helt fantastisk kärlekshistoria, som jag ännu inte har kommit på. Om jag kunde skriva ner de tankeintryck jag får av sådana här låtar då skulle jag vara rikare än J.K Rowling.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har kommit på vad den här låten får mig att tänka på!
Den där scenen i slutet av Queen of the Damned-filmen när Lestat har gjort Jesse till en vampyr och de är och hälsar på David och sen går de tillsammans ut i natten <3
(En scen som verkligen inte är med i boken)
ÅH! Evanescence är underbara! Fullkomligt underbara!
Skicka en kommentar