The Count of Monte Cristo

Mitt internet har lyst med sin frånvaro i närmre en veckas tid nu, och därför har min blogg blivit lidande. Jag har inte tålamod eller koncentrationen att sitta vid datorn i köket. Att skriva ett blogginlägg med hela familjen hängandes över axeln är inte det lättaste.
Eftersom jag har världens längsta sovmorgon - till 12.45 för att vara exakt - idag så tänkte jag ta tillfället i akt och uppdatera lite.

Jag läste ut The Count of Monte Cristo på Valborgs. När alla andra i min ålder var ute och söp så satt jag hemma i sängen och läste gamla franska böcker och såg på Gilmore Girls med stela fingrar. Bara för att försvara mig själv, jag är faktiskt inte helt asocial. Jag hade faktiskt spenderat kvällen med några kompisar, men sen när de begav sig ner på stan för att leta reda på en fest så orkade jag inte mer och "called it a night".

Jag är lite osäker på vilken Alexandre Dumas som har skrivit The Count of Monte Cristo, är det d.y eller d.ä? Jag tror att det är den äldre, men jag är inte säker. Det är svårt att veta då det inte står på omslaget.

The Count of Monte Cristo handlar om Edmond Dantés, en ung gladlynt man som alla älskar. Han seglar för "affärsrörelsen" Morrell and Sons, han har en ung vacker fästmö. Lyckan ler mot Edmond, men när Morrell erbjuder Edmond platsen som kapten på hans skepp Pharaon så börjar avundsjukan sjuda. Danglars, en annan i besättningen, har själv ambitioner att få bli kapten på skeppet och tänker inte se Edmond ta hans plats. Han allierar sig med Fernand, som är förälskad i Edmonds fästmö Mércedes, och tillsammans så sätter de käpparna i hjulet för Edmond. På dagen för det unga parets bröllop så anklagas Edmond att vara Bonapartist och slängs i fängelse utan en rättvis rättegång. Förhörsledaren, de Villeforte, har egna intressen att bevaka och upptäcker att Edmond vet saker som kan skada honom. Edmond sitter i fängelse i 14 år innan han med hjälp av en medfånge lyckas fly. I fängelset har han fått höra om en mystisk skatt som ska finnas på ön Monte Cristo utanför Italien och han beger sig dit. Det visar sig att det inte bara var en legend och som en rik man återvänder Edmond flera år senare till Paris, under aliaset Greven av Monte Cristo, för att hämnas. Fernand har gift sig med Mércedes och parets son Albert hjälper oanande Edmond att uppnå sina mål.

Är det bara jag, eller överanvände jag namnet Edmond?

Jag förväntade mig ingenting, jag visste inte så mycket om händelserna i boken, men ändå så lyckades jag bli både förvånad och en aning förvirrad. Jag har sett delar av Monte Cristo-filmen från 2002 och de måste verkligen ha överdrivit hejvilt i den. Som jag kommer ihåg det så var Albert egentligen Edmonds son i filmen och det hela slutade med en klimax-scen där Edmond och Fernand fäktades och sköt på varandra och någon blev skadad. Så jag satt och väntade på att den delen skulle komma... förgäves. Det här är ännu ett exempel där regissörer ändrar på hela storyn för att få ett mer romantiskt och laddat slut. Jag blir så irriterad ...

En till sak som jag upptäckte är att min The Count of Monte Cristo verkar vara en förkortad version. Den hänvisar hela tiden till fotnoter i slutet som förklarar "i den långa versionen så...." och det var ännu ett irritationsmoment. Jag är glad för att boken inte var längre, men vad är det för idé att läsa en bok om det är en avskalad version? Jag vill läsa om Danglars öde och inte bara få reda på det kortfattat genom en fotnot.

Boken var ganska mörk. Jag tycker det är synd hur Edmond som var så god och positiv förvandlas till den hämndlystna Monte Cristo. Hela boken genomsyras av hämnd och det är nästan lite otroligt hur han lyckas slå isär tre familjer utan att egentligen göra särskilt mycket. De sätter sig själva i klistret.