Jag har blivit så less på mina "recensioner". Det känns som att jag varken kan uttrycka mina åsikter eller ens återberätta handlingen kortfattat. Vad har hänt?
Varför kan jag inte sätta ord på mina känslor när det gäller böcker? Jag vet vad jag känner, men jag kan inte förklara känslorna. Det är som att orden glider undan. Vad ska man kalla den där varma känslan som griper tag i mig och får mina tårkanaler att fyllas av lycka när jag läser vissa böcker (... de som har läst min blogg tidigare vågar sig nog på en gissning vilka böcker jag menar...) och hur skiljer den sig från att "verkligen gilla en bok". En del av böckerna som jag får "gripa-tag-i-hjärtat-känslan" när jag läser skulle jag aldrig stämpla som "bra böcker". En del av dem har så konstlat språk att det är ett under att översättningen godkändes. Ändå så älskar jag dem av hela mitt litterära hjärta.
Jag har ingen aning om vad jag ville säga med detta inlägg. Det är väl en del av min bloggs återkommande existensdepression. Den får skärpa sig, och jag måste verkligen skärpa mig med min läsning och mitt recensionsskrivande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Exakt sådär brukar jag också känna ibland... :)
Jag tror att mitt existensdepression-snitt har legat påungefär ett inlägg i månaden sedan jag skapade bloggen :)
Jag har haft "En boktoks tankar" sedan början av Oktober, och det är ju snart 9 månader sedan. Jag har aldrig haft en blogg tidigare som jag inte har blivit less på efter två veckor! Så det är väl normalt med lite depression :)
Skicka en kommentar