När vi för någon vecka sedan fick tillbaka vår uppsats om litteraturhistorien så var min full med små röda markeringar. Varför? Jo, för jag hade kallat alla författarna vid förnamn.
Eller: Jag hade börjat att skriva om dem med både förnamn och efternamn, men efter ett tag - då jag gav mina egna tankar och åsikter - så gick jag hela tiden över till endast förnamnet.
Det får man visst absolut inte göra när det är tal om författare. "Om du vill förkorta deras namn så ska du använda efternamnet, annars låter det som att du är bekant med dem" (troligtvis direkt citat från min lärare, jag minns inte exakt ordval).
Jag har aldrig tänkt på det, men jag har en benägenhet att prata om författare som om de skulle vara bekanta till mig. Ta bara den senaste recensionen. Marian Keyes förvandlas till Marian. Andra författare går det ännu längre med. Jag har alltid pratat om kära Joanne Kathleen Rowling som JK, aldrig som Rowling. Stephenie Meyer har på senaste tiden förvandlats till Steph. Neil Gaiman är Neil. Jane Austen är Jane. Och den regeln gäller de flesta författarna.
(Den enda av mina "favoriter" som står utanför det här är nog J.R.R Tolkien som alltid har varit och alltid kommer att vara Tolkien för mig).
Och jag har just insett att det här inlägget inte kommer att få någon slutkläm. Jag ställer oftast en fråga eller har ett syfte med inläggen, men det här var bara lite utav en bikt.
Ha en trevlig kväll!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lösning på problemet: Skriv ett brev till olika levande författare där du ber att få ett intyg så du kan dua dem och reta din elaka lärare. Med lite tur kan minst en se det roliga i det...
Haha, ja!
Jag ska genast ta och författa ett brev till J.K Rowling och fråga om det är okej för henne att jag refererar till henne som JK.
Skicka en kommentar