Once more, and once more, and once more

Jag är extremt trött, glad och känner konstigt nog för att brista ut i sång. Orsaken? Jo, jag har varit vaken till fyra i morse och sett på "Once More With Feeling"... tre gånger. Man blir seriöst beroende av det avsnittet!
Jag vet inte om det är mig det är fel på, men sjätte säsongen har förvandlats till en enda stor gråtfest. Jag har hittills gråtit minst i sex minuter till varje avsnitt. (Värst var ändå de två första avsnitten, jag tror inte ens att mina tårkanaler tog en paus).

Jag måste bara få bjuda på två av mina favoritlåtar. Walk Through the Fire, sjungen av ... ja, i stort sett alla. Min favoritdel är nog ändå den då Scooby-gänget beslutar sig att hjälpa Buffy trots allt och går fram genom Sunnydale, sjungandes, eller när Spike först irriterat sjunger "I hope she fries. I'm free if that bitch dies" för att i nästa sekund ändra sig, "I'd better help her out!".



Sedan nummer två: I've Got a Theory/Bunnies/If Were Together sjungen av Scooby-gänget, Buffy och Giles. Jag älskar textraden "It's do or die" och Buffys svar "Hey, I've died twice".