Tidsresenärens hustru

Jag har hört väldigt många hylla Audrey Niffenegger's debutbok Tidsresenärens hustru (The Time Traveler's Wife) och jag var rädd att jag skulle ha för höga förväntningar och bli besviken. Jag oroade mig i onödan. Jag blev fast redan på första sidorna där man får följa Clare och Henrys första möte, eller första för honom, men inte för henne.

Henry är en bibliotekarie med en mörk hemlighet. Han har en genetisk åkomma som gör att han i pressade tillfällen, utan att kunna styra det själv, reser genom tiden och dyker upp på en annan plats, ett annat år utan en enda tråd på kroppen. Henry får med många knep försöka klara sig i fram-/dåtiden tills han till slut kan återvända till sin egen tid. När Henry är 28 år så möter han Clare, en ung kvinna som verkar känna Henry. Hela Clares barndom så har Henry dykt upp, i olika åldrar och skick, och allt eftersom åren gick så har Clares kärlek för honom växt. NutidsHenry faller för Clare och det dröjer inte länge innan de gifter sig. När han försvinner på sina ofrivilliga tidsresor kan inte Clare göra något annat än att vänta, och hoppas att han kommer att återvända.

Det första jag var rädd för när jag började läsa boken var att den skulle hoppa så mycket i tiden att jag inte hängde med. Den hoppade mycket, men jag var alltid med. De tappade inte bort mig någonstans i mitten utan allt var helt klart. En av de små citaten på framsidan, som jag på senaste tiden tror mig ha hört kallas blurbar, så står det "Det enda problemet med den här boken är att man inte vill lägga den ifrån sig". Sanning. Jag läste hela boken i tre steg, lade bort den två gånger. Jag sögs in och fastnade i tiden.

För en gångs skull så märkte jag faktiskt språket. Jag gillar verkligen hur språket ändras ur Clares synvinkel ju äldre hon blir. När hon var ett litet barn, första gången hon mötte Henry, så är det långt mellan punkt och komma och en massa saker bara rabblas upp. Vad hon har gjort och vad folk sa och vad hon tänkte, allt kommer på en gång. Man kan riktigt höra hur det är ett litet barn som tänker, snabbt.

Den var otroligt bra, jag trodde seriöst inte att den skulle vara så bra... och sorglig. Den var definitivt sorglig, bittersweet. Melankoliskt ljuvlig.