Lejoninnans sång

Fastän jag redan höll på att slalom-läsa tre böcker så kunde jag inte hålla mig borta från biblioteket. En solig dag så drabbades jag av en akut längtan efter min favorit fantasyserie som barn - Lejoninnans sång av Tamora Pierce. Serien består av fyra böcker; Alanna - det första äventyret, I gudinnans hand, Kvinnan som rider som en man och Gudinnans förkämpe, och jag tror att det även finns en sequel serie som heter någonting med Vildmark... men jag har inte läst den för jag tycker att Alanna borde få leva ett problemfritt liv efter allt hon fått utstå.

I första boken får vi möta Alanna av Trebond, en adelsdotter från en förlänning uppe i norra Tortall, som drömmer om att bli riddare. Hennes tvillingbror Thom vill ingenting hellre än att bli en framgångsrik magiker. Så när Thom ska skickas till det kungliga slottet i huvudstaden Corus för att bli riddare så tar Alanna hans plats. Tack vare deras fars virrighet och Alannas lyckade förklädnad som pojke så går kuppen i lås. Alan av Trebond har antagits vid hovet och börjat sin träning till riddare. Det är svårt att dölja sin identitet och allt eftersom Alanna får vänner så sätter skuldkänslorna in... Kommer de att godta henne när hon avslöjar sin riktiga identitet? Bland hennes vänner finns den godhjärtade kloka Sir Myles, George - tjuvarnas konung - och självaste prins Jonathan. Allt verkar vara bra tills en viss Hertig Roger av Conté, prinsen kusin och enda tronarvingen efter Jonathan gör entré vid hovet. Är det bara Alanna som ser igenom Rogers leende fasad och ser han begär efter kronan? Och inte gör det saken bättre att Roger råkar vara en av kontinentens mäktigaste magiker...

Med hjälp av list och sina egna magiska kunskaper så försöker Alanna klara sig igenom sina år som riddarlärling, och hålla Jonathans rygg fri från hans kusin.

Jag älskade den här serien när jag var liten! Jag läste de två första böckerna för första gången i tvåan och sedan dess har jag läst om dem många gånger. De är inte riktigt lika bra nu som de var för åtta år sedan, men jag älskar dem fortfarande. De är en viktig del av min barndoms läsning.

Jag var förälskad i George när jag var liten, och jag ville vara Alanna för även om hon har det tufft så har hon världens bästa vänner. Det roliga med böckerna är att fastän jag har läst dem minst 15 gånger och kan vissa stycken utantill så gråter jag alltid vid exakt samma ställen! Hela slutet av Gudinnans förkämpe är en enda stor gråtfest för mig. Högst rekommenderade barnböcker.

Jag skulle dock inte rekommendera dem till en vuxen som aldrig förr har läst dem. Jag vet inte om det är översättningen, men det är en hel del språkliga missar. Jag har tänkt införskaffa dem på engelska... tror jag. Dels för att de inte finns på svenska och dels för att jag tror att många av de språkliga misstagen försvinner på orginalspråket. Fast, på något sätt så känns det lite slöseri med pengar att lägga 236 kr på böcker som jag redan har läst flera gånger...

En orsak till att jag skyller på översättaren är att det på flera ställen står fel namn. När Jonathan drabbas av svettfeber och Alanna försöker bota honom så står det att "Det var kokhett i rummet. Kläderna klibbade mot kroppen. Både Coram och Jonathan tog av sig sina skjortor...". Det kanske inte ska stå Jonathan där? Det verkar lite konstigt... Min gissning är att det ska stå Timon, den tredje personen av manlig kön i rummet.

Raoul får på flera ställen heta Ralon - som är en annan page, men jag tror ändå inte att det är honom de menar - och så står det ibland Duke Baird istället för Hertig Baird. Så de är lite slarvöversatta.

Jag försökte mig på att skriva lite episk fantasy när jag gick i fyran-femman. Det gick inte så bra. Språket var kasst - förvånande? - och allt var stulet från Lejoninnans sång; En ung flicka med ett namn som börjar på A och slutar på A vill bli riddare. Hon tränar för att bli det (dock utan att dölja sin verkliga identitet). Hon har en svart magisk katt med likanda gröna ögon som hon själv - Alanna råkar ha en "speciell" katt med violetta ögon... och gissa vilken färg på ögonen Alanna har? Min riddartjej hade magiska gåvor, gröna för att matcha sina ögon.. Någon som vågar sig på en gissning vilken färg Alannas gåva är? Violett.

Jag insåg efter ett tag att jag helt av hade kopierat Lejoninnans sång och lade ner hela projektet.

(Det fanns faktiskt en prinsessa som hette Amarantha i mitt utkast, ett tidigt exempel på min förkärlek till amaranter.)