Minnen

Sandor slash Ida väcker gamla minnen hos mig. Minnen av hur hela klassen i sjuan låg ute på skolans gräsmatta, varma av solen och vårrusiga, och läste Sandor slash Ida och diskuterade allt mellan himmel och jord. Vilka lektioner man hade då, varför kan vi inte tillbringa svenska/engelska timmarna så nu för tiden?

Den väcker även lite nyare minnen. Jag läste precis stycket där Ida ska vara och hälsa på Sandor och vips så befann jag mig på ett skakigt tåg, rödögd efter en hel sömnlös natt, blek efter 10 timmars konstant åksjuka. På väg att träffa en helt främmande person, som jag kände genom internet och telefon och hade en massa gemensamt med, men var livrädd för.

"Hon var rädd på tåget för vad som skulle hända på perrongen. Tänk om det skulle kännas fel direkt? Om han skulle vara så mycket töntigare än hon mindes och hon instinktivt skulle känna nej."

I mitt fall så var jag inte rädd att Sandra skulle vara töntig. Jag var rädd att jag skulle vara en besvikelse, eller att vi skulle inse att vi faktiskt inte hade så mycket gemensamt. Jag var faktiskt orolig för att hon skulle tycka att jag var ful, hur ologiskt det nu verkar då jag inte bryr mig det minsta om vad Sandra tycker om mitt utseende. Det är inte det viktigaste.

Jag stod hur som helst där i tåggången och funderade på att springa in i min kupé och gömma mig. Att smygåka vidare och låtsas som att jag somnat och glömt att kliva av. Så nervös var jag. Jag fick tvinga mig själv att kliva av tåget, och när Sandra var på väg mot mig på perrongen så höll jag på att vända och springa åt andra hållet. Du har nog ingen aning om hur rädd jag var för dig?

Som tur var så gick det ganska bra. Eller hur, Sandra? ... Fast det var kanske bara jag som tyckte det. Jag gick omkring som en zombie och var inte särskilt social. Jag somnade båda gångerna vi åkte buss, och nästan i deras bil. Jag var jättetaffat och kunde knappt köpa en egen bussbiljett. Det är mina defekter och de följer med på köpet. Jag är osocial då jag är trött, jag är tafatt och jag somnar direkt jag sätter mig i en bil.

Det var bara synd att jag inte fick se Bocken... Jag befann mig visst i fel stad.