Den andra systern Boleyn av Philppa Gregory

Om man inte vet historien om kung Henry VIII av England och hans fruar så kommer man i alla fall vara upplyst om en av dem efter att ha läst detta inlägg. Jag kan inte säga att jag spoilar boken då den bygger på en historisk händelse, men om man absolut inte vill veta vad som hände med Anne Boleyn i förväg (om man planerar att läsa "Den andra systern Boleyn", se filmen "The Other Boleyn Girl" eller se tv-serien "The Tudors") så kan ni hoppa över den här recensionen helt. För här talar vi om detaljgnällning.

Henry VIIIs fruars öden är lätta att hålla reda på med hjälp av den fiffiga ramsan: "Divorced, beheaded, died, divorced, beheaded, survived". Anne Boleyn, den andra i ramsan, råkar vara en av mina favoritkunligheter genom historien. (Ganska intressant egentligen, då både Maria Stuart och Marie Antoinette tillhör denna skara av kungligheter - och de mötte samma öde som Anne).
Orsaken till att jag inte tyckt om "Den andra systern Boleyn" är dels på grund av hur författaren framställer Anne och dels på grund av att hon tagit vissa friheter med historien.

"Den andra systern Boleyn" handlar egentligen inte om Anne, utan om hennes syster Mary. I boken så är Mary den yngre systern, medan vissa historiker påstår att Mary var den äldsta av alla syskonen Boleyn. I vilket fall som helst, Mary gifter sig vid tolvårsålder med en adelsman och tillbringar de följande åren vid hovet. I början så är allt lugnt och frid, men sedan så inträffar två saker som sätter igång saker. Marys äldre syster Anne återvänder från den franska hovet och gör livet vid hovet intressantare... och kung Henry får upp ögonen för Mary. Hennes ärogiriga familj försöker utnyttja Marys gunst hos kungen för att få högre ställning och med deras hjälp så är Mary snart kungens älskarinna och föder hans barn, men medan Mary återhämtar sig efter förlossningen så får Henry upp ögonen för en annan - nämligen Anne - och börjar uppvakta henne. Anne har däremot inga planer på att bli kungens älskarinna, hon har högre mål. Hon vill ta drottning Katarinas plats på tronen och ingenting får stå i hennes väg. Inte ens Mary.

Det är historia, det är huset Tudors England, kostymlit och drama, precis som jag vill ha det, men ändå så förvandlas boken till ett stort irritationsmoment.
Var den dåligt skriven? Nej. Jag skulle faktiskt ha tyckt ganska bra om den om den inte hade varit baserad på en verklig historia. För som Anne-fan så är denna bok... ja, näst intill syndig.

Mary beskrivs som en ängel. Hon är snäll, hon är omtänksam, hon får dåligt samvete för att hon har en affär med Henry och tycker synd om sin man och drottning Katarina. Hon älskar sina barn, trots att en av dem är en dotter - alltså i stort sett värdelös. Hon vill inte vara med i hovets intriger och är i stort sett oskuldsfull - trots allt hon gör. Hon är ju bara en god dotter och lyder sin depraverade familj. Hon är ljushårig och blåögd och tänker aldrig på sig själv.

Anne däremot är djävulen själv. Hon är vulgär, tänker bara på sig själv och sin strävan efter att bli så mäktig som möjligt. Hon njuter av att krossa andra människors liv, men visar upp en annan bild för alla andra. Hon är genomfalsk och manipulativ och vänder sig mot alla som inte gör som hon säger eller tänker som henne. Hon är våldsam och svartsjuk - och varje gång det går bra för någon annan än henne så försöker hon förpesta livet för den andra.
Förstår ni varför jag har någonting emot den här boken?

Det här säger jag inte bara för att jag får min glorifierade bild av Anne krossad. Jag vet att Anne Boleyn inte var ett helgon, men jag har verkligen svårt att tro att hon var så där hemsk. All historia som jag har läst tidigare, dokumentärer som jag har sett på Discovery eller History Channel - eller på skolan - har aldrig nämnt att Anne bara hade dåliga sidor. Det jag har hört om henne är en mix av bra och dåligt. Anne fick beröm för att vara älskvärd, vänlig och generös mot vänner och familj och för sin charm. Däremot så har jag alltid stött på informationen att Anne hade ett hett temperament, inte tålde stress bra och att hon var arrogant mot dem som stod i hennes väg. I boken så är alla "goda" sidor bara en falsk mask.

Det finns några andra historiska fel som jag stör mig på i boken:

• I "Den andra systern Boleyn" så är släkten Boleyn "nyrika" och skryter med sitt släktskap med familjen Howard för att framhäva sig själv. Flickornas pappa Thomas är inte särskilt framstående i början av boken. I verkligheten så var släkten Boleyn en framgångsrik ätt med kungliga rötter och Thomas Boleyn var en av de mest hyllade ambassadörerna i Europa.


• I boken så säger Mary att hon och Anne växte upp vid det franska hovet. Fel fel fel! Ja, systrarna Boleyn var båda två en tid vid det franska hovet, men de fick sin utbildning i Nederländerna och Anne tjänstgjorde en tid som hovdam vid det österrikiska hovet. Det nämns inte i boken...


• I "Den andra systern Boleyn" så står George Boleyn nära båda sina systrar - och fastän Anne och Mary avskyr varandra innerst inne så står de ändå varann nära. I verkligheten (och det finns bevis på detta) så stod George och Anne jättenära varann, medan Mary inte hade mycket kontakt med någon av dem.


• I boken så är George Boleyn homosexuell i hemlighet, vilket det inte finns ett enda bevis för i verkligheten. Inte ens ett påstående.

Sedan så avskyr jag hur Philippa Gregory tar helt vanliga händelser och vrider om dem så att Anne framstår i sämsta ljus. Ta till exempel den helt vanliga händelsen med Marys son Henrys utbildning. Henry är nio år, och Anne som har tagit över Henrys myndighetsskap från Mary av ren själviskhet, bestämmer att han ska komma till hovet och börja sin utbildning, helt emot Marys önskan att sonen ska få vara ett barn ett tag till. Ehm. Förlåt mig, Mary, men gifte du dig inte vid tolv års ålder? Hade du inte då spenderat flera år utomlands vid diverse hov och studerat? Ja. Varför ska din son då behandlas som ett barn i en tid där en nioåring får börja ta del i de vuxnas liv? Och det är naturligt att Anne skulle sörja och bestämma över Henrys utbildning. På 1500-talet så sände man sina barn till mäktiga släktingar som såg till att de utbildades - och vem är mäktigast i släkten Boleyn: Anne.

Jag verkligen avskyr att Mary har alla sunda värderingar som ingen annan på den tiden hade. Mary älskar sin dotter lika mycket som sin son, nästan mer, i en tid där döttrar inte var goda till någonting annat än att bli bortgifta. Anne ägnar ingen tid åt lilla Elizabeth utan är bara besviken för att hon inte var en son. Hm. Jag trodde att Anne faktiskt älskade Elizabeth. Det är vad jag har fått för mig, men jag hade antagligen fel. Anne är ju inte kapabel att älska någon annan än sig själv. Hon är ju inte som Mary.

Det som fick droppen att rinna över mitt tålamods bägare var slutet på boken. Anne Boleyn dömdes till döden för att ha varit otrogen, nyttjat häxkonst - och haft ett incestiöst förhållande med sin bror. Det finns bevis på att många av Annes fiender, de som bestämde domen, tyckte att anklagelserna var löjliga, men de tog till vara på dem för att få bort henne. I boken så är inte anklagelserna löjliga alls. I boken så har Anne och George Boleyn ett incestiöst förhållande. En anklagelse som i verkligheten var så osannolik att igen trodde på den, men som ändå gick ut över henne.

Varför tycker jag om Anne Boleyn?

Jo, för att hon var en stark kvinna i en tid där kvinnor bara skulle vara vackra och lydiga. Hon klättrade på egen hand upp till en maktposition som hon inte borde ha kunnat nå, då kungar på den tiden oftast gifte sig med utländska prinsessor för att stärka allianser. Hon var intelligent, bestämd och lät ingen trampa ner henne. Och hon dog av de löjligaste anledningarna någonsin. För att hon födde en dotter och sedan fick missfall efter missfall (inte konstigt, tänk vilken stress hon måste varit under) och för att hon inte blundade då Henry VIII var otrogen mot henne, såsom Katarina av Aragonien hade gjort. Hon dog helt enkelt för att Henry ville gifta om sig.

Får man se den Anne i boken? Nej.

Förut så ville jag se "The Other Boleyn Girl", filmatiseringen av boken, men efter att ha läst den så tror jag nog att jag avstår. Inte minst efter att ha sett det här klippet på youtube, från Annes avrättning. Den var nog förstörd i boken, men här har de ändrat på en massa. Scenens fokus verkar vara på Mary, som får ett brev av Kung Henry. Felet? Mary befann sig i andra sidan landet när Anne avrättades. Fel två? Varför gråter Anne? Varför är hon närmast hysterisk?
Okej, jag skulle vara hysterisk om jag skulle bli avrättad, men ändå! En av anledningarna till att jag är så fascinerad av Anne Boleyn är att hon var så otroligt lugn. Allt jag har läst om henne och hennes död så beskrivs det hur hon var rakryggad, samlad och lugn. Såsom hon är i det andra klippet från "The Tudors". Jag tror att jag får ta och se "The Tudors" istället. Av det lilla jag har sett av Natalie Dormers Anne Boleyn så verkar det som att hon är mycket bättre än Natalie Portmans Anne.






Ser ni skillnaden mellan de två olika Anne?
(Fast en sak är fel i båda klippen: Vad jag har förstått så hade Anne en privat avrättning, inte framför allmogen.)