29 mars, 2009

Dead Until Dark: Part II

I'm back on track.
Jag har precis läst ut "Dead Until Dark", 292 sidor på bara lite mer än ett dygn. Är ni inte stolt över mig? Det är ungefär lika många sidor som jag läste totalt under hela februari (eller, jag läste ca 900 sidor under februari, men vi kan ju låtsas).

Eftersom jag har skrivit en "Dead Until Dark"-recension för mindre än ett år sedan så orkar jag inte skriva en ny. Jag ska bara prata lite om mina tankar under läsningen.
Här hittar ni den förra.

Först och främst så kopplades min lite besatta hjärna in på Buffy-spåret. Kan man inte egentligen jämföra Bill och Eric med Angel och Spike? Bill är mörk, en gentleman och riktigt omtänksam (men livsfarlig och inte bara gulligull). Eric är blond, bad och vill ha Sookie, fastän hon inte är alltför villig till att börja med. Bill är mer romans och Eric är mer sex.
Ser någon vart jag vill komma? I Buffyverse så är ju Angel mer romans och ja... Spike är mer sex.

När jag började läsa så fick jag en liten chock då jag upptäckte att Sookie och Bills konversation ute i skogen är näst intill ordagrann i tv-serien. De har inte ändrat mycket av den. Dock så har de ändrat på en massa andra saker - som till exempel Tara Thornton som inte dyker upp förrän i slutet på nästa bok - och knappt ens då.

Sist så vill jag bara förbanna "True Blood" lite. Varför har de tagit över mina bilder av karaktärerna? Jag älskar tv-serien, jag medger det, men åh. Nu har jag Alexander Skarsgård som Eric istället för min variant. Jag får upp Jason som han ser ut i tv-serien, Sookie som hon ser ut i tv-serien, Bill, Rene, Sam, Arlene, you name it, som de ser ut i tv-serien.
Och det gör mig ganska ledsen.

En sista synpunkt för de som har läst boken - major spoilervarning annars -: Det slog mig precis hur likt slutet av "Dead Until Dark" är "Twilight". I båda böckerna så sitter de förälskade vampyrerna på sjukhuset och vakar över sina illa tilltyglade, mänskliga "hjärtans damer " som är i stort behov av smärtstillande. Som blivit skadade på grund av sin kärlek till dem, utan att de varit där för att skydda dem... Visst finns det en likhet?

2 kommentarer:

Cia sa...

Jag tycker det finns en himla massa paralleller mellan Dead Until Dark och Twilight faktiskt. Fler än den du pekar på, men självklart är det så! Jag vet inte om det är själva temat i sig som gör att det automatiskt uppstår likheter eller om det är så att Stephenie kikade lite extra på Charlaine när hon hade drömt klart :)

Sarah sa...

När det gäller vissa likheter så tror jag att det är hela upplägget som gör att det händer naturligt och vem vet, likheter kan ju uppträda av en slump.

Ta till exempel "Mio, min Mio" och "Sagan om ringen" som gavs ut samma år :)