En shopaholics bekännelse: Boken vs. filmen

De där bokrecensionerna, de kommer. Det har bara dröjt på grund av oplanerade sociala händelser, som flyttad match, stöttning av vänner och ett biobesök i grannstaden.
Ikväll så var jag nämligen och såg på komedin "En shopaholics bekännelse" som bygger på boken med samma namn av Sophie Kinsella. Shopaholic-serien är en av mina klara favoriter i chicklitgenren så jag hade ganska höga förväntningar och... nja, de infriades inte.

Filmen i sig var ganska gullig och stundtals riktigt rolig. Jag tror dock inte att jag hade älskat den även om jag inte hade läst böckerna. Nu så störde jag mig på att de hade Hollywoodifierat hela handlingen.

"Location" (förlåt, jag har helt plötsligt glömt bort hur man talar svenska)
Boken: I boken så utspelar sig handlingen i London, Storbritannien.
Filmen: I filmen så utspelar sig handlingen i New York, U.S.A
Kommentar: So far so good, om de nu inte hade förflyttat den från London till New York. Varför gör de alltid så!? (Samma sak med "P.S, I love you!" som förflyttades från Dublin till New York).

Rebecca Bloomwood
Boken: I boken så är Rebecca en sött virrig finansjournalist som låtsas som att hon har koll, när hon egentligen inte vet ett skvatt om ekonomi. Hon älskar att handla och har enorma skulder, som hon försöker smita undan ifrån med diverse dåliga bortförklaringar. Hon delar lägenhet med sin kompis Suze och avskyr sitt jobb.
Filmen: I filmen så är Rebecca en sött virrig trädgårdsjournalist som knappt ens låtsas som att hon har koll. Hon älskar att handla, dock inte i samma "vad som helst som är köpbart duger"-manéer som bokens Rebecca, utan här är det mer märkeskläder i sann Carrie-stil som gäller. Hon har enorma skulder och försöker undvika inkasseraren med diverse dåliga bortförklaringar. Hon delar lägenhet med sin kompis Suze och vill jobba på en mode-tidning.
Kommentar: Jag har ingenting emot Isla Fischer, jag tyckte faktiskt hon gjorde ett ganska bra jobb. Det är mer sättet som Rebecca framställs på som jag stör mig på. Det är lite mer... ironisk humor i boken, eller jag vet inte vad jag ska kalla den. Rebecca är naiv och bubblig, men försöker alltid se ut som att hon passar in och vad jag kommer ihåg så är hon inte särskilt klumpig, utan brukar bara hamna i smått generande situationer. I filmen så är den mer rakt på. Rebecca går in i glasrutor och sticker ut i sina rosa kläder överallt, likt Elle Woods på Harvard. Den bilden fick jag aldrig av Becky i böckerna, eller är det bara jag som har dåligt minne?

Luke Brandon
Boken: I boken så har Luke och Rebecca träffats flera gånger på diverse finansevent och Rebecca ogillar honom verkligen, tycker att han är stel och arrogant. Bokens Luke är ledare för ett stort, framgångsrikt företag och är en av Storbritanniens rikaste män - med eller utan mammas miljoner - och är full av självsäkerhet.
Filmen: I filmen så träffas Luke och Rebecca första gången i en korvkioskkö då Rebecca tränger sig före honom. Han blir hennes chef och "upptäcker" henne. I filmen så framställs han som lite osäker i sin situation ibland, en man som vill stå på egna ben och inte alltid förknippas med sin rika mamma. Han jobbar även han inom tidningsbranschen i filmen.
Kommentar: Jag ser inga nackdelar med Hugh Dancy. Jag älskar brittiska killar och ... ja. Det jag däremot saknar är bokens Luke. Killen som är lite stel, killen som Rebecca bara stöter ihop med överallt och inte jobbar tillsammans med. Den Luke som Rebecca avskyr tills hon inser att han kanske inte är en sådan dålig människa, efter att ungefär hela boken har gått. Bokspoiler följer - mest irriterad blev jag på tv-framträdandet i slutet där Luke är med och stöttar Rebecca, en kontrast till tv-framträdandet i boken där Luke och Rebecca debatterar mot varandra... Dock så var flera av de bra Luke-Rebecca-momenten med, dock lite omgjorda. Min favorit, då Luke lånar ut pengar åt Rebecca så att hon kan köpa en sjal åt sin "sjuka gammelfaster" (a.k.a sig själv).

Suze (och Tarkie)
Boken: I boken så är Suze Beckys rika kompis som gör succé med sina handgjorda ramar. Tarkie, eller Tarquin, är Suzes überrika, konstiga kusin, även min favoritkille i böckerna.
Filmen: I filmen så är Suze Beckys kompis som... ja, inte är annat än hennes bästa kompis. Ett stort plus är att Suze är spelad av Krysten Ritter. Vem? Jo, Rorys roliga collegekompis Lucy (eller är det Olivia?) i "Gilmore Girls" och lika studsiga Gia Goodman i "Veronica Mars". Tarkie är Suzes fästman.
Kommentar: WTF. Varför har de gjort Tarkie till Suzes fästman/man? Varför har de reducerat hela Tarkie-karaktären? Han ska ju vara Beckys irritationsmoment, med bebisspråk, konstig stil och fula kläder. Han ska spela en ganska viktig roll, inte bara få tre minuter screen-time totalt. De kan ju inte bara ta bort Tarkie! Spoiler "Shopaholic & Sister" - fast, Suze och Tarkie gifter sig ju faktiskt, trots nära släktskap, så helst fel var det ju inte....

Derek Smeath
Boken: I boken så skickar han en massa brev och försöker senare få personlig kontakt med Rebecca, men är alltid trevlig, men bestämd, och formulerar vänliga brev till henne.
Filmen: I filmen så skickar han en mass brev och försöker att få personlig kontakt med Rebecca, men det slutar med att han trycker ned henne framför hela ... ja, och stort sett förstör hennes liv.
Kommentar: I filmen så undviker Rebecca all kontakt med honom, medan hon i böckerna skickar en massa brev till honom och erbjuder honom den ena saken efter den andra, bla. en ny brevkniv.

Rebeccas karriär
Boken: I boken så tar Rebeccas karriär fart när hon skriver en artikel om ett företag som lurat hennes föräldrars grannar på pengar, vilket leder till att hon får vara med på tv och ge ekonomitips.
Filmen: I filmen så vill Rebecca jobba med mode egentligen, men hamnar på Lukes ekonomitidning som ett steg in på Artelle, en modetidning ägd av samma "firma". Hennes karriär tar fart när hon skriver lättbegripliga ekonomikrönikor.
Kommentar: Varför modejournalistdrömmar? Varför krönikor? Varför ändra på Rebecca så att hon blir någon slags Carrie eller liknande?

Betyg på filmen? Om det bara hade gällt filmen så hade den väl fått en trea av sex, den var inte tråkig, men väldigt förutsägbar. Nu så kommer ju även boksammanhanget in, så betyget dras ner till en tvåa innan någon hinner säga Rebecca Bloomwood.
Segrare: Boken

Vad tyckte ni? Är jag överdrivet kritisk?