The Murder of Roger Ackroyd av Agatha Christie

Agatha Christie lyckas alltid lura mig. Hittills så har jag aldrig en enda gång varit nära svaret innan Poirot avslöjar allting. Så var det även denna gång, med "The Murder of Roger Ackroyd" ("Dolken från Tunis" på svenska - hur de nu har fått den till det!).

Invånarna i den lilla staden King's Abbott har alltid älskat skvaller - och gissa om de får mycket att skvallra om när två dödsfall mysteriskt inträffar knappt en dag efter varandra. Det första är Mrs Ferrars, en rik änka, som hittas död i sitt hem efter en överdos. Ett år tidigare dog hennes man av alkoholförgiftning, men det ryktas i samhället om att det var Mrs Ferrars som förgiftade honom... och nu så är hon också död. Dr Sheppard, samhällets läkare, blir samma kväll bjuden på middag hos en gammal vän, Roger Ackroyd, som stod på nära fot med Mrs Ferrars. Det visar sig att han har information om Mr & Mrs Ferrars död som ingen annan har. Innan Mrs Ferrars dog så skickade hon ett brev till Mr Ackroyd där hon erkände vad hon hade gjort - och att hon sedan sin makes död blivit utpressad - men innan Mr Ackroyd hinner avsluta brevet så smyger sig någon in i hans arbetsrum och mördar honom.

Alla har ett motiv. Alla har någonting att dölja. Tur för poliserna i samhället att Hercule Poirot har slagit sig ned i the Larches efter sin pension.

Det som jag tycker är så roligt med Agatha Christie är att jag aldrig kan lista ut vem mördaren är! Jag läste "Tio små negerpojkar" (som nu har ett mer politiskt korrekt namn) och höll på att slita mitt hår av frustation. Jag gjorde listor över vem som gjorde vad när morden begicks, över vem som hade alibi, över vem som betedde sig konstigt - men det slutade alltid på samma sätt. Den jag pekade ut som mördaren blev nästa mordoffer.

Så var det denna gång också (bortsett från mordoffer-delen). Direkt jag trodde att jag hade kommit på vem mördaren var så visade det sig att någon annan hade gjort någonting ännu mer misstänkt. Egentligen så fanns det där hela tiden, mitt framför ögonen på mig, inte ens kamouflerat. Fast jag undgick helt att se det.

"The Murder of Roger Ackroyd" är av många, bland dem Agatha Christie själv, sedd som det största av hennes verk. Jag kan nog ta och instämma med det! Fast jag ska kanske inte uttala mig då jag bara har läst tre Christie-deckare.

En sak kan jag då säga - varför är det alltid så vanligt med en överintelligent privatdetektiv och dennes lite dummare kollega som inte ser samma saker och drar samma kopplingar som sin "mästare"? Vi har Poirot och diverse kollegor (oftast Hastings, dock så har jag inte stött på honom ännu). Vi har Sherlock Holmes och Dr Watson. Vi har Tom Barnaby och vem han nu jobbar med. På sätt och vis så har vi även Veronica Mars och Wallace Fennel som faller in under samma kategori.

Undra hur det skulle bli om två överintelligenta, se-minsta-lilla-samband deckare skulle jobba tillsammans? Skulle en Poirot & Holmes-kombination vara möjlig?