"The crownless again shall be king..."

Låt mig få bjuda på ett citat så här på kvällssnåret. I mars var det inledningen till "Romeo and Juliet" som jag gick och reciterade för mig själv, på senaste tiden så har det varit Juliets "My only love sprung from my only hate..."-monolog. Jag kan sia om vad nästa recitationsstycke kommer att bli...

"All that is gold does not glitter,

Not all those who wander are lost;

The old that is strong does not wither,

Deep roots are not reached by the frost.

From the ashes a fire shall be woken,

A light from the shadows shall spring;

Renewed shall be blade that was broken,

The crownless again shall be king."

Det lilla stycket som hör ihop med namnet Aragorn är min absoluta favorit bland all poesi i "The Lord of the Rings". När jag var yngre kunde jag recitera den utantill på svenska, men jag hade glömt bort den... tills nu. Jag har gått hela eftermiddagen här hemma och på skolan och drivit alla till vansinne.

Än en gång så förbannar jag filmatiseringar för att de tränger bort mina egna bilder av karaktärerna. Min Elrond, Boromir och Gandalf har inte klarat av att stå emot film-varianterna, och har fått ge plats åt Hugo Weaving, Sean Bean och Ian McKellen istället. Jag har helt glömt bort hur min Aragorn ser ut, men jag sörjer inte. Viggo Mortensen får gärna hemsöka mitt huvud som Aragorn.