Jag har suttit och klurat på en sak medan jag såg reprisen av Moonlight (verkade bra, men slutet var too much. Jag hatade hur Mick fräste åt vampyr-wannabe läraren och hur han sprang ikapp bilen. Usch.).
Varför är det alltid en manlig vampyr och en kvinnlig "människa" när det är vampyr/människa-förhållanden? Edward och Bella, Bill och Sookie, Mick och Beth, Lestat och Jesse. Alla har de en sak gemensamt. Han är vampyr och får "kämpa" för att inte ta död på henne av misstag, och hon är människa och stör sig inte alls på att han är vampyr - tvärtom.
(Nu så vet jag inte direkt om det stämmer på Mick och Beth, men jag gissar att hon inte har några problem med det eftersom det inte verkade störa henne att hon precis sett Mick få en kniv i magen för att sedan dra ut den och läka på direkten.)
Och nu ska jag försöka minska ner på vampyrerna. Annars får jag döpa om bloggen till "En vampyrtoks tankar".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag såg också Moonlight, fast jag gillade den inte alls, inte riktigt min smak...
Jag har också funderat på det där med manlig vampyr - kvinnlig människa förhållandet. Kanske är det för att det är mannen som förför, och ska därför vara lite starkare... det enda fallet där det är tvärtom är faktiskt Anne Rice's Vittorio the vampire, där Vittorio blir förförd av den kvinnliga vampyren Ursula. Annars är de alltid män. Fast personligen har jag ingenting emot det ;D
Det låter vettigt :)
Jag tror att det kan vara för att de flesta vampyr-kärleksböckerna indirekt riktar sig till kvinnor, och att vi omedvetet gillar böckerna bättre om det är mannen som är den mystiske farlige förföraren, än om det är kvinnan.
Fast jag vet inte. Det skulle vara roligt att läsa om en kvinnlig vampyr som blir kär i en människa.
Skicka en kommentar