"Om jag inte hade sett honom" är en ungdomsbok skriven av Kevin Brooks och publicerad 2002 i USA som "Lucas". Det här är ett typiskt Twilight-översätteri, de hade säkert samma titelväljare. Om man kan få "Twilight" till "Om jag kunde drömma" så kan man säkert få "Lucas" till "Om jag inte hade sett honom".
Det var faktiskt anledningen till att jag köpte boken på bokrean. Den påminde mig om Twilight, och min granne älskar den, så jag gav den en chans.
Boken handlar om 15-åriga Cait McCann som bor tillsammans med sin författande pappa på ön Hale. Hennes bror har precis återvänt från Cambridge för att spendera sommaren med familjen och det verkar som att det ska bli ett vanligt trist lov. Allt är dock inte som vanligt. Caits vän Bill har börjat umgås med öns struliga tonåringar och förändrats. Det är inte bara Bill som har förändrat, även Caits bror Dom har valt fel väg och börjat hänga med ligisterna - ledda av Jaime Tait, sonen till öns statsledamot. Plötsligt ser inte sommaren så lockande ut längre. Det är då en ny kille kommer till ön... Invånarna kallar honom "zigenaren" för att han färdas till fots och bor ute i skogen och alla säger att han är knäpp, men Cait tror inte dem. Redan första gången hon såg honom visste hon att Lucas, som han heter, är speciell. Hon stöter av en händelse på honom i skogen och de blir vänner, eller... är det mer? När Cait till slut har hittat sommarens enda ljusglimt så lägger Jaime Tait och hans struliga gäng käppar i hjulet. De har beslutat sig att få bort Lucas från ön - om de så måste ta till våld.
"Om jag inte hade sett honom" är, trots de många lätt överdrivna händelserna, en träffsäker skildring av en tonåring som står vid vägskälet och känner sig förvirrad. Alla hon känner har förändrats, och hon vet inte var hon passar in. Hennes bästa vän har valt vägen mot alkholen, festerna, djupa urringningar, sex, killar och strul - och vill ha dit henne också. Plötsligt så måste hon öppna ögonen mot världen och inse att folk förändras och att människor gör dumma saker av ännu dummare anledningar. Det är saker som de flesta tonåringar upplever någongång under högstadiet/gymnasietiden. Att ens vänner börjar dricka, medan man själv inte känner sig mogen eller inte vill, är en stor omställning, som kan bryta vänskapsband. Jag har inte direkt några egna erfarenheter av det. Jag har - tack gode gud - vänner som dricker lagom och inte är några "party-djur" som går in för att bli så fulla som möjligt.
Om man jämför med de senaste ungdomsböckerna jag har läst ("Diving in", "Clique") så är den här boken i toppenklass, men fastän den var lätt att komma in i och lätt att ryckas med av så var det vid vissa tillfällen inte tillräckligt. Flera händelser i boken var ganska mystiska och jag tänkte flera gånger att det kommer att förklaras längre fram. Varför är öborna så skyddande om sin ö? Vad är speciellt med Lucas? Ligger det någonting mystiskt bakom hans djurtalaregenskaper? Har han några "krafter" eller har han bara pondus?
Slutet gav inga tillfredställande svar på mina frågor. Hela tiden under bokens gång så har mystiken kring Lucas byggts upp och jag hitttar inga klara svar, faktiskt inga svar alls. Jag satt och väntade på att Lucas skulle erkänna sin bakgrund, eller sina hemligheter, till Cait, men ...
Jag är fortfarande lika förvirrad. Snälla författare, skapa inte frågor ni sedan inte tänker besvara.
2 kommentarer:
Jag kommer ihåg att jag läste den för väldigt länge sen, jag tyckte inte den var särskilt bra. Kommer ihåg att jag också störde mig oerhört mycket på att man aldrig fick svar på frågetecknen i boken,det är ju därför man vill läsa vidare, för att få svar på frågorna! Och så får man inte ens veta...
Jag förstår inte. De förklarar absolut ingenting om Lucas bakgrund, eller varför han är ute och stryker längs vägarna... Den slutar bara mitt i. Jag trodde att han skulle förklara allting för Cait i slutet, när de låg på vinden, men nej...
Skicka en kommentar