Jag ser mig i spegeln och möts av min onda tvilling, flickan med puffögonen.
Jag har nu officiell sett Försoning, och för mig så var det psykiskt påfrestande. Jag hatar när man vet vad som kommer att hända med karaktärer i slutet för då sitter man och läser in en massa tecken som ingen annan märker och tolkar det som något jättesorgligt.
Ett exempel är Romeo och Juliet. När jag såg Romeo + Julia så tänkte jag hela tiden "Ni kommer aldrig bli lyckliga tillsammans.." när någon av dem tittade på den andra, tänkte på den andra eller när de diskuterade sina framtidsplaner. Bara minsta blick fick mig att bli alldeles darrig och tårögd.
Jag gillar filmatiseringar som Försoning. Det känns faktiskt inte som att de har ändrat på någonting alls. Möjligtvis skalat av den och tagit bort en stor del av krigsscenerna och Cecilias utbrott när Briony ger hennes brev till polisen. Det var det enda jag kunde komma på som saknades.
(Jag började läsa på "Mannen i mina drömmar" av Curtis Sittenfeld, men 5 sidor in i boken var jag tvungen att sluta. I boken figurerar en handikappad flicka på åtta år vid namn Rory och under min närvarande GG-koma så tycktes det väldigt opassande...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det brukar vara precis så för mig också, men jag försöker (om det går) att alltid titta på filmen först och läsa boken efter, i de flesta fall så är boken bättre än filmen och man slipper bli besviken om filmen inte lever upp till förväntningarna. Fast man ska kanske inte jämföra film och bok, de är ju olika medier och olika konstverk i sig.
Vet inte om du gillar anime, men jag kan verkligen rekommendera Vampire Knight (http://www.animenewsnetwork.com/encyclopedia/anime.php?id=9009) - helt okej vampyrserie.
Jag är tvärtemot dig här, Lotta. Jag vill alltid läsa boken först så att jag kan få skapa mig en egen bild av karaktärerna innan jag ser filmen. För annars blockeras min egen fantasi av filmens bild. Jag väntar med skräck på den dagen då jag börjar se Daniel Radcliffe i huvudet varenda gång jag läser Harry Potter och om jag får Robert Pattinson som min mentale Edward så vet jag inte vad jag gör...
Men det är sant, du blir lättare besviken på en film om du har läst boken. Jag avskydde "Guldkompassen" för att de hade ändrat den så mycket, men jag hade kanske tyckt om den om jag inte hade läst boken.
Tack L, jag ska kolla upp det :)
Skicka en kommentar