"Arise! Arise, Riders of Théoden!"

Jag måste bara lägga upp den här scenen i bloggen. Jag ber om ursäkt för att min blogg på senaste tiden har förvandlats till "Lord of the Rings möter Gilmore Girls"-bloggen, men jag kan inte rå för det. Tolkiens böcker borde ha en varningstriangel, för direkt jag läser dem så blir jag helt obsessed och kan bara tänka på Midgård i veckor efteråt... men det går över.

... fast nu har jag beställt hela filmtrilogin som extended version, så vi får väl se när det här går över.



En scen som jag tidigare nämnt som min "favoritscen från The Return of the King", men som jag nu får ändra till "den mäktigaste filmscenen jag vet". Jag hittade tyvärr inget klipp på hela scenen, där man får se hur orcherna bryter sig in i Minas Tirith och "dödar allt i deras väg" (även kvinnor och barn - som egentligen inte ens befann sig i staden i boken.), vilket är slutet för staden och dess folk - när Rohan äntligen anländer, just när allt är som svartast, samtidigt som gryningen och ljuset.

Det är synd att en av mina favoritdelar från boken, när Gandalf sitter ensam på sin häst framför spillrorna av stadsporten och väntar på Häxmästaren av Angmar, inte finns med i min version av filmen...