Living Dead in Dallas av Charlaine Harris

Sista boken ut i juni var "Living Dead in Dallas", andra delen i serien om Sookie Stackhouse och hennes vampyrpojkvän Bill. Jag läste den, "sovandes" på en knarrig madrass på ett dammigt golv i ett okänt hus, under Sveriges näst största fotbollsturnering - och jag som inte ens spelar fotboll. Trogen supporter som jag är så följde jag min lillasysters lag genom turneringen hoppandes och skrikandes vid sidolinjerna, enda till en bronsplacering. Underbart jobb av lillasyster med kamrater.

"Living Dead in Dallas" börjar på nästan exakt samma sätt som föregångaren "Dead Until Dark". Sookie, servitris på baren Merlotte, hittar en av sina kollegor mördad och därifrån sprider sig senare den ena efter den andra "svårigheten". Denna gång verkar inte Sookies liv vara i fara. Lafayette, den svarta homosexuelle och väldigt öppet nymfomaniska kocken, hittas död i en bil utanför Merlotte och plötsligt så inser invånarna i den lilla sydamerikanska staden Bon Temp att de har en mordisk sexkult bland sig. Fastän Sookie sörjer så är hennes bekymmer på annat håll. Hon har officiellt blivit utlånad till ett vampyrgäng i Dallas, för att använda sin tankeläsarförmåga till att hitta en försvunnen, möjligtvis kidnappad, cowboyvampyr. Det som skulle kunnat vara en lugn resa med Bill förvandlas snart till något allvarligare då Sookie utsätts för ett kidnappningsförsök redan innan hon hunnit utanför flygplatsdörrarna... Det finns visst mystiska kulter även i Dallas, och denna verkar ytterst fientlig emot de levandedöda, men ack så heta, vampyrerna.

Jag tycker fortfarande att Charlaine Harris vampyrserie är medryckande och underhållande. Enda minuset jag kan komma på nu i efterhand är att allting händer i ett sådant otroligt tempo. Hon kommer från den ena situationen till den andra, och det saktar aldrig ner. Fast jag kan inte direkt kalla det ett minus eftersom det är en del av böckernas charm. Det är full fart från första sidan till den sista och man vet aldrig vad som kommer att hända.

Jag har satt mig själv i en klurig sits. Ni som har läst min recension av "Dead Until Dark" minns säkert att jag har sagt att det finns en Jacob Black i denna serie också. Jag står fortfarande fast vid det, men det visar sig att det finns mer än en Jacob kring Bon Temp, och jag råkas faktiskt tycka om den ena "Jacob"-iga personen. Det gör att hela situationen börjar lukta lite dubbelmoral då jag avskyr Jacob Black och hans manipulation av Bella och försök att få henne att lämna Edward. (Hmpf.)

Det som gör Sookies ena "Jacob" så oskyldig - fel ord, inte lika frånstötande - är några av hans finare kvalitéer. Ett; Han är vampyr. Två; Jag gillar honom.

Att välja mellan Bill och Eric är som att välja mellan ... två sorters chokladglass. Eric lockar med sin lite farligare sida, men trots det så vill jag inte att Sookie ska lämna Bill för honom, fastän jag inte har några problem med att han försöker vara närgången med henne. När Jacob kysste Bella så ville jag slita honom i stycken. När Eric kysste Sookie så ville jag att han skulle fortsätta.

Det här kommer att ge mig huvudbry länge.

För mig så är det helt naturligt att förstå varför så många är attraherade till Sookie. Hon är ju trots allt det närmsta man visuellt kan komma till en herrtidningsomslagsmodell utan att det blir fejk. Söt, storbystad och blond - med personlighet och en rapp, lätt sarkastisk, tunga. Det är inte svårt att förstå varför manliga varelser av alla de olika slag tycker om henne.

Det jag har lite problem med att förstå i "Twilight" är varför alla blir förälskade i Bella. Edward, Jacob och Mike kan jag förstå. De känner ju den riktiga Bella, medan en del andra - som Eric och Tyler - bara känner henne ytligt, hur väl man nu kan känna henne. Bella beskrivs som alldaglig, blek - med närmast en motvilja för att fixa till sig och ha på sig någonting annat än jeans och t-shirts. Hon är tystlåten, osäker, klumpig och ganska osocial. På många sätt påminner hon om mig (var är min Edward?), men ändå så flockas alla killar runt henne istället för att uppvakta de andra tjejerna. Hon är ny of course, nytt blod (haha), och det ger sin charm, men ändå...