Jag sitter och läser "
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban" och det blir naw-igt var och varannan mening eftersom det är i denna bok som vi först får stifta bekantskap med min absoluta favorit i HP,
Sirius Black. Dock så står det mest otrevliga saker om honom i början, men för mig så är "the Prisoner...." den mest känslosamma boken om man ser på djupet. Tänk på hela Remus/Sirius/Peter-situationen. Stackars Remus, som trodde att en av hans bästa vänner mördade hans två andra bästa vänner plus den enes fru, och så lämnades han ensam kvar. Tänk Sirius som suttit instängd i 12 år, med vetskapen att han som förrådde hans vän fortfarande går fri, medan han sitter oskyldigt fängslad. Tänk Peter, som säkert inte mår bra över att ha sänt Sirius i fängelse och förrått Lily och James, som går och är livrädd att hans forna vänner ska hitta honom.
Och jag, som var - och ibland fortfarande är - en trogen Sirius/Remus-fanfiction-läsare, glädjs åt deras kram i slutet av boken... och läser in mer i den än vad som egentligen fanns där.
En sak bara:
"Harry had never met a vampire, but he had seen pictures of them in his Defense
Against Dark Arts classes, and Black, with his waxy white skin, looked just like
one"
4 kommentarer:
Du läser jättejättejättefort O_O_O_O_O
Neeej, Sandra! Jag har inte läst slutet ännu, jag går bara igenom händelserna i förväg
Jag är bara på Remus första lektion. XD
Men ändå!! XD Jag har kämpat i typ en månad för att läsa ut Försoning XD Jag orkar läsa ungefär en sida per dag sedan kommer jag på massa andra saker jag måste göra XD
Det är för att jag är en nörd och inte har några andra fritidsintressen XD
Nej, skämt åsido. Jag gör faktiskt annat än att läsa eller se på Gilmore Girls, även om man ibland får intrycket att jag inte gör något annat.
Skicka en kommentar