Spelet av Neil Strauss

Väl i Piteå (där den stora fotbollsturneringen i förra inlägget ägde rum) så hittade jag en högst välkommen upptäckt hos den lokala Ica-handlaren. Pocketböcker för 29 kr/st. Jag letade och letade i högen, men hittade bara tre godtagbara titlar. "Vi måste prata om Kevin" av Lionel Shriver, "Spelet" av Neil Strauss och "Den siste tempelriddaren" av författare vars namn jag inte kommer ihåg och jag är för lat för att vända mig om och kolla upp det.

"Spelet" är en självbiografisk raggningshandbok, om man nu kan kalla den för det, av Neil Strauss. Jag skulle vilja kalla den "en sann historia över raggningsamhällets uppkomst och fall". I boken beskriver Neil hur han gick på sin första raggningsworkshop, ledd av raggningsgurun Mystery, som en blyg osäker nörd och hur han längs vägen förvandlades till den manipulerande säkra "Style". Boken handlar inte bara om raggning, utan en stor del handlar även om hur dessa osäkra människors värld sakta faller isär och hur raggningsexperterna till slut börjar försöka konkurrera ut varandra.

Jag köpte "Spelet" av en anledning. Inte för att lära mig hur man lättast får med sig en sängpartner hem från en fest, utan för att jag ville se vilka knep de hade att komma med, och jag blev ganska besviken och närmast kränkt. Går vi verkligen på det här? Blir en tjej helt till sig och vill verkligen ha en kille - oavsett anskrämlighet - bara för att han ger henne en "neg" (= en sarkastisk kommentar som pikar någonting och/eller förminskar henne)... och blir en tjej automatiskt mer intresserad av en kille som nonchalerar henne? Jag förstår att fotomodellerna som de hänger med får sig en tankeställare av det här. De är ju vana att alla stöter på dem och de vet att de är snygga, men hur hade RGE (raggningsexperterna) tänkt sig att det skulle kunna användas på vanliga tjejer, som inte har silikonbröst och vet att de är en 10-poängare? Om någon neggade mig så skulle jag ta illa vid mig och tycka att den personen var en idiot, samma sak om någon stod och pratade med mina kompisar och gång på gång nonchalerade och förminskade mig. Typisk idiotsituation, och om samma kille senare skulle säga att "Oj, jag har visst försummat er kompis. Är det OK om jag tar henne en stund och ger henne litet uppmärksamhet?" så skulle jag inte så snabbt sänka garden.

Nog för att alla tjejer i boken säger så. Nästan alla som vet att de är raggningsexperter säger att "åh, det skulle inte vi falla för..." och sen så är det likväl insnärjda innan kvällen är slut.

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken. Det var intressant och jag sympatiserade med Neil redan från början, men utöver det så vet jag inte om jag gillade boken. Den svävar i det där grådiset som inte väcker några känslor alls. Den var helt enkelt grå.