27 mars, 2008

Everyone Worth Knowing


Jag har redan läst Everyone Worth Knowing, fast på svenska, så jag visste ungefär vad jag hade att vänta. Enda orsaken till att jag köpte den var att jag bara hade hittat tre böcker och när det är "ta 4 betala för 3" så är det ju dumt att inte välja en fjärde bok.

Everyone Worth Knowing (Alla var där) är skriven av Lauren Weisberger, samma kvinna som skrev The Devil Wears Prada, och de påminner faktiskt lite om varandra. Boken handlar om Bettina "Bette" Robinson som är en vanlig inflyttad New York-bo. Hennes liv kretsar kring hennes tråkiga bankjobb, hennes torsdagsmiddagar med sin homosexuelle krönikaskrivande morbror och luncher tillsammans med väninnan Penelope. När Penelope berättar att hon är förlovad med Avery, hennes partygalna snobbiga pojkvän, så får Bette en smärre livskris och säger upp sig från sitt jobb. Nu är hon fri att göra vad hon vill, när hon vill... Tyvärr så tillbringar hon det mesta av sin nyvunna fritid i soffan med fjärrkontrollen och till slut så får hennes morbror nog och ordnar ett jobb till henne på Kelly&Company, stadens mest eftertraktade PR-firma. Jobbet vänder upp och ner på Bettes liv. Varje kväll är full av fester tillsammans med stadens heta namn. Efter en partykväll med lite för mycket alkohol så blir Bette personen som alla talar om. Hon har setts i armarna på playboyen Phil Weston och skvallerkolumnerna följer "paret"s minsta steg. Bettes chef går i taket av lycka över alla publicitet och plötsligt så är Bette fast i en relation som egentligen inte existerar annat än på skvallersidorna. Samtidigt så börjar den söta dörrvakten på Bungalow 8, Sammy, väcka känslor som hon inte upplevt på väldigt länge...

Jag brukar ju tycka om chick-lit, men det var någonting jag saknade i den här boken. Kanske så berodde det på att jag redan läst den och visste exakt vad som skulle hända, kanske så var det någonting annat. Den påminner i vilket fall som helst otroligt mycket om The Devil Wears Prada. Bette och Andrea är nästan samma person. Båda två har en familj utanför staden som de tappar kontakten med på grund av deras tidskrävande jobb. Båda två kommer till ett nytt "coolt" jobb där alla är så mycket mer "inne" än vad de är och de känner sig vilsna. Båda två tappar all kontakt med sina vänner på grund av sitt jobb och båda två har en evigt ringande mobiltelefon. Jag ska inte avslöja slutet, men de är i stort sett det samma.

Jag har faktiskt ingen åsikt om boken. Jag bara läste den, utan hjärta, bara för att läsa ut den. Det var som att jag torrtuggade och tuggorna bara växte i munnen tills de nästan kvävde mig. Om jag inte hade blivit klar med boken så hade jag blivit galen. Jag är så less på chick-lit nu så att jag vill inte ens se åt en rosafluffig bok igen. Jag vill ha mörka böcker fyllda av suspekta händelser och övernaturliga varelser. Nu. Det är tur att jag och sängen har en date med Lestat senare idag...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, det är ju nästan exakt samma omslag som the Devil wears Prada!! XD
(Intresseklubben svimmar O_O) XD

Sarah sa...

Ja! Det kanske har någon symbolik ;)