Idag slog det mig plötsligt varför jag inte gillar En komikers uppväxt. Den är för Based on Real Life-ig, och jag har som sagt svårt för böcker som handlar om en människas verkliga liv i misslyckanden, smärta eller ett liv i en dysfunktionell familj. Mamma sa att jag var sjuk är ett exempel på en Based on Real Life-bok som jag hade svårt för, Pojken som kallades Det är en annan.
Allt är bara så svart och inga positiva händelser tillåts att klämmas in mellan alla mörka obehagliga minnen. Om något positivt råkas hända så kommer det bara att sluta i en situation som är ännu värre. Precis så är En komikers uppväxt och jag klarar inte av böcker utan kärlek eller posititvitet. Det kryper i mig när jag läser sådana böcker. Jag klarar av rysare bättre än mörka Based on Real Life-böcker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
TACK! för det du skrev!! Jag läste En Komikers uppväxt när jag var i Spanien förra året (på samma resa läste jag Twilight för första gången :P) och jag fick verkligen, verkligen kämpa mig igenom boken! Men sen, när jag beklagade mig för pappa, tyckte han att jag var löjlig och att Jonas Gardell är en perfekt författare. Men det är något alldeles för tragiskt över böckerna! Samma med boken "Jenny!" som handlar om en flicka som blir våldtagen med en ölflaska?!? Har du läst den?
(Shiet, vad jag börjar bli bra på att kommentera XD Det slutar med att jag istället spammar sönder XD)
Sandra, du har härmed mitt tillstånd att spamma sönder min blogg så mycket du vill, bara du inte blir som poker-kommentarerna som jag fick på min förra blogg :)
Vi ska mest troligt läsa Ett ufo gör entré och Jenny på svenskan... och jag ser inte fram emot det. Jag har hört att man mår psykiskt dåligt av Jenny... och det är inget plus! Man läser ju inte för att må sämre utan för att må bättre :)
(min svenska lärare tycker att Jonas Gardell är Sveriges bästa författare i nutid...)
Skicka en kommentar