Försoning av Ian McEwan

Min rädsla för seriös litteratur, eller... den där lilla delen av mitt medvetande som alltid får mig att skygga undan från böcker som jag tror behöver mycket koncentration, är besegrad.

När jag vandrade fram till min bokhylla hade jag som vanligt långa mentala listor över vilken bok jag skulle läsa, och Försoning låg högst upp på många av dem. Jag vill se filmen, men innan jag kan se den så måste jag ha läst boken (Saras Budord 1).

För en gångs skull så trotsade jag alla viskningar om att "åh, den där fantasyboken ser rolig ut, varför tar du inte den?" eller chick lit-böckernas lättsamma vibbar. Inte heller den alltid hägrande Twilight kunde få mig att ändra mig. Jag skulle läsa Försoning.

Försoning (Atonement) av Ian McEwan är boken som den Oscars-nominerade filmen med samma namn är baserad på, och än en gång så fick jag bevis på att filmer förstör ens personliga bild av karaktärerna. Istället för att få fram en Cecilia, så såg jag Keira Knightley. Fast inte ens det kunde förstöra Försoning.

Trettonåriga Briony Tallis är yngsta barnet i en förmögen engelsk familj. Hennes dröm är att bli författare och hon håller på att sätta upp en pjäs till broderns ära. Allt är som vanligt. En varm sommardag 1935 ser Briony hur hennes storasyster Cecilia tar av sig kläderna framför städerskans son Robbie och dyker ner i trädgårdsfontänen. Genom att helt missuppfatta situationen, med hjälp av en livlig fantasi, så utvecklas Robbie till ett hot, en psykopat. Briony missuppfattar flera andra situationer, och istället för att se två unga människors kärlek så ser hon tvång och hot mot hennes syster. När Brionys kusin Lola Quincey en natt blir angripen så drar Briony felaktiga slutsatser och Robbie arresteras. Cecilia är den enda som tror att Robbie är oskyldig och vänder familjen ryggen. Resten av boken handlar om hur Robbie försöker hitta tillbaka till Cecilia, genom ett krigshärjat Europa, hur Cecilia väntar hemma i London och hur Briony börjar inse att fel man sändes till fängelse och försöker sona för sitt misstag.

Jag blev överraskad av hur gripen jag blev av boken. Jag har hört en hel del om Försoning, bland annat att den ska vara ganska långtråkig, men jag kände bara positiva känslor. Jag hölls i ett järngrepp av handlingen och var tvungen att fortsätta läsa. "Vad händer sen, vad händer sen...". Jag klandrade inte någon av huvudkaraktärerna för vad som hade hänt (vilket är ganska ovanligt då jag oftast hittar en syndabock) utan kände istället medlidande för dem. Briony som plågas av vad hon har gjort, Robbie som åkte oskyldigt i fängelse och Cecilia som skildes från mannen hon just erkänt att hon älskade.

Jag älskar detaljer och Försoning stillade verkligen mitt behov av dem. Det var varken för mycket eller för lite och beskrivningarna av omgivningen och stämningen var det som först fångade mig. I första kapitlena var det skildringen av den stora parken, det förstörda tomma templet och sommarens hetta som fick mig på kroken.

Ingenting lämnas åt slumpen. De saker som författaren tar sig tid att beskriva och nämna kommer att få spela sin roll. Ett exempel är den egentligen ganska förskräckliga vasen vars historia berättas i de första kapitlerna. Den återkommer då och då, och spelar en ganska viktig roll i det hela.

Bilden är det omslag som jag önskar att min bok skulle ha, men tyvärr är min i nytryckt pocketform, med filmomslaget som framsida. Inget ont om det, men det här är den tredje boken jag äger som har Keira Knightley på framsidan.