Twilight-filmen

Jag är så glad. Jag skulle kunna studsa fram som en liten studsboll av glädje. De förstörde inte "Twilight", tjoho tjohej. Okej, en del saker var ändrat - men det visste vi ju redan från början - och ibland så hade de kastat om ordningen på vissa saker. Bella och Edwards första kyss äger till exempel rum på ett annat ställe än i boken, Eric verkar inte vara en schackspelande tönt utan något av skolans mittpunkt och en konstig klassresa äger rum. (Jag förstår mig inte på den klassresan, eftersom alla Cullens är med och de går inte ens i samma årskurs).

Först ska jag säga några ord om castingen.

I samma stund som Robert Pattinson kom upp på bioskärmen så var mina tidigare agg som bortblåsta. Det berodde dels på att de hade tajmat det så perfekt att han kom in i bild samtidigt som Jessica sa "Edward Cullen". I kombination med att läsa och höra hans namn så blev jag så fan girl-rusig så att mitt Robert-hat helt försvann. (Fast första kvarten satt jag ändå och hade en mentalstrid mellan hjärnhalvorna. Ena halvan sa "Usch, Robert" och den andra sa "Åh, Edward". Gissa vilken som vann?).

Jag älskar Kristen Stewart som skådespelerska, för jag tycker att hon har världens skönaste utseende/röst. Hon är den där coola tjejen som jag skulle vilja vara. Det syntes väldigt mycket på hennes Bella, som var lite mer "stand off"-ish än osocialt tyst. Fast trots att hon var för cool för att vara bok-Bella, så kunde jag inte göra annat än att älska henne.

Det fanns två karaktärer som jag tyckte var perfekta i sina roller. Kellan Lutz som spelar Emmett är Emmett, han är så perfekt för den rollen. Samma sak med filmens Jacob Black, Taylor Lautner . Varenda gång som han dök upp på bioduken så ville jag strypa honom, exakt som med hans bokjag. Det var en ovälkommen chock när de ändrade helt på scenen då Bella fick sin bil och Jacob helst plötsligt dök upp. Han ska ju inte dyka upp förran 10 kapitel in i boken, typ.

Vad gällde övriga Cullens så tyckte jag att de var ganska välcastade, med några få undantag. Carlisle var nästan som jag hade föreställt mig honom, förutom hundra gånger mer mänsklig, samma sak med Esme. En sak bara, var det inte mer Carlisle i boken? Alice var också bra, fast hon var nästan lite för nertonad. Alice är studsigare i boken. Om Cullens var välcastade så kan man inte säga detsamma om the Hales. Jag har ju tidigare sagt att jag tycker att Nikki Reed är för mörk för att spela ljusa Rosalie och jag ska inte ens börja prata om Jasper. Om man säger så här, jag är ganska säker på att det står "scary-looking" i boken och inte "looking scared". Tack vare Helenas kommentar om att Jasper ser bajsnödig ut så kunde jag inte tänka på något annat. Eftersom jag mentalt är tre år gammal så började min hjärna med ett ofrivilligt mantra ("bajsnödig bajsnödig bajsnödig") varenda gång som Jasper var med i bild. Det var väldigt störande... och väldigt roligt. Mitt under Edward och Bellas heta hångel så kom jag helt plötsligt att tänka på Jasper... och brast i skratt.

James. Wow. Okej, det kanske inte var det bästa som kunde hända, att casta Cam Gigandet - som jag drägglade hinkar efter när jag såg på O.C - som filmens sadistiske vampyr som filmar när han knäcker Bellas ben, men... Visst måste ni hålla med om att han är het? Han kommer direkt upp på min favoritlista över antagonister (efter the Joker och Sylar).

Det är här jag bör ta upp att min hjärna redan har börjat skilja på dem. Jag har bok-Bella och film-Bella, vilka jag älskar på olika sätt. Det här är nog första gången jag inte irriterar mig på minsta lilla felaktiga nyans av en karaktär. Det var för att jag blev så tagen av hur skickligt de hade filmat allting. Det var den perfekta stämningen. Allting var grått, trist och äkta! Jag älskar hur man ser hur smutsig vägen är, hur annorlunda ljuset är - kallare. Det känns som hemma.

Jag älskar hur de hade använt musiken, hur de hade klippt filmen och hur det ibland saktade ner (som när Bella ställer sig framför fläkten och Edward känner hennes doft för första gången).

Trots att vissa saker kändes lite löjliga, som t.ex. vampyrernas försvarsställningar (hallå?), så gillade jag filmen. Jag känner mig till och med mindre fientlig mot Robert Pattinson nu. Jag tror t.o.m jag under filmen faktiskt fick lite fan girl-känslor gentemot honom, men dem talar jag tyst om. Det var bara för att han spelade piano och jag är svag för piano... säger vi.

Jag måste bara hinna lovebomba några saker till innan det här inlägget tar slut. Jag älskar att det tog med min favoritdel av all dialog i böckerna.
(Edward: "And so the lion fell in love with the lamb"
Bella: "What a stupid lamb"
Edward: "What a sick, masochistic lion")

Filmens höjdpunkt: När Bella "tappar" sitt äpple i matsalen och Edward fångar upp det i en kopierad gest av bokomslaget. Där höll jag på att få andnöd för att jag inte kunde dra in luft nog snabbt för att kunna berätta för Sandra vad jag precis hade sett.

En annan scen som jag tyckte om var scenen då Edward följer Bella från bilen för första gången. Scenen då han har solglasögon och på något sätt inte känns som den äkta Edward. Det är så fel att det blev rätt. Det passade in i denna alternativa "Twilight"-värld som filmen är, där Bella faktiskt ser ut att vara rädd för Edward, där Cullens hus inte är vitt och där den oföränderliga Edwards skäggstubb ändras.

Trots att jag kanske inte var så hundraprocentigt nöjd som det här inlägget ger sken av så var jag nöjd. Jag kan tänka mig att se den igen, och igen, och igen och igen. Bara inte skådespelarna ersätter mina bilder av karaktärerna. För även om min och Roberts relation har förbättrats så kommer jag att bli väldigt frustrerad om han tar sig in i mitt huvud. Hur mycket han än försöker så kan han inte vara Edward.