Enda självhjälpsboken för mig

Jag har bestämt mig för att köpa en självhjälpsbok - men inte vilken som helst. Här är det inte tal om någon Mia Törnblom eller Dr Phil, utan en bok som jag har haft ögonen på sedan i julas, en bok som har legat på toppen av min önskelista länge nu. Jag talar förstås om "What Would Buffy Do?" av Jana Riess. Det måste vara den perfekta titeln. Det är vad jag tänker varenda gång som jag måste gå ut i mörkret på vintern och tror att jag hör eller ser någon som förföljer mig. Efter en snabb panikattack så tänker jag alltid "Vad skulle Buffy göra i en sådan här situation?"... Svaret är nog mest troligt att Buffy skulle sopa mattan med vad det nu än är där ute och att den/han/hon/de borde vara rädd för henne istället.

Man kan seriöst lära sig viktiga saker från Buffy. Serien handlar ju inte bara om monster, utan om relationer och vanliga problem. Hittills har jag lärt mig att bara för att en kille verkar vara snäll så betyder inte det att han kommer att vara det efter att du har haft sex med honom (hey, Angelus). Jag har lärt mig att collegekillar inte är att lita på och att man inte ska besöka fraternity-hus för det sker alltid massakrar där.

Här är ett jätteroligt klipp om en annan läxa man kan lära sig från Buffy - en läxa som jag tycker att fler borde lära sig så att jag slipper vara rädd för talangshower så som "Talang 2009".
INGA spoilers. Fritt fram att se. Jag tycker att det är synd att de har klippt lite i scenen, men musiken är så otroligt bra och passande så jag förlåter det.

Jag tycker att alla borde se det här klippet.



Jag hittade följande text i ett gammalt inlägg från i höstas då jag precis hade börjat ta upp Buffy-kontakten igen:

"Och här så hör jag genom cyperrymden hur mina läsare skriker
"Neeeeej!" i unisont. Jag säger grattis, ni har några väldigt
Buffy-fyllda månader att se fram emot, men jag ska försöka tona ner... Jag
lovar"

Tänka sig så rätt man kunde ha. Förlåt, men jag blir bara sådan (fast det här är lite over the top). Jag blir fanatisk. Ni ska vara glada att jag inte hade någon bokblogg i tvåan då jag började läsa Harry Potter eller i fyran då jag var Tolkien-frälst. Min familj stod inte ut med mig för att jag alltid skulle ha långa samtal med dem om saker som de inte visste någonting om.