Jag ser med fruktan fram emot uppsatsen som vi kommer att få skriva om denna bok. Den kommer säkert att vara djup, psykologisk och svår - särskilt då jag inte riktigt har en åsikt om boken. Eller... Jag var inte så insatt när jag läste den. Jag ville bara få det överstökat."Främlingen" handlar om en ung man, vars namn jag inte ens kan komma ihåg (det här bådar gott inför uppsatsen). Mersault heter han visst enligt Google. I alla fall så händer en massa saker honom, mest på grund av (eller trots) hans närmast bortstötande attityd. En slump leder till en annan och innan 100 sidor har gått så har Mersault hamnat i fängelse, dömd för mord, och väntar en rättegång där alla saker han gjort under de närmsta veckorna kommer att vridas.
Förlåt, men jag fattar inte varför huvudpersonerna i nobelprisvinnande författares böcker alltid måste vara så osympatiska? Vi har Mersault som är närmast... apatisk. Han bryr sig inte om sin mammas död, han har inga åsikter då folk frågar honom om saker, han älskar inte Marie, han kan tänka sig att gifta sig med henne om hon nu vill det. Han tar aldrig några initiativ och det driver mig till vansinne!
(Sedan så har jag sedan tidigare stött på dvärgen från "Dvärgen", världens mest osympatiske bokkaraktär).
Enligt vår lärare så var Albert Camus en av de första författarna inom existensialismen, men jag vet inte om jag riktigt kan hålla med om det. Existensialismen ska, om jag har förstått det rätt, vara ett slag mot absurdismen efter andra världskriget och ska visa att livet visst är värt att leva, men Mersaults tankar går gång på gång emot de synpunkterna. Vid ett tillfälle så tänker han till och med att det inte är någon idé att han gör någonting, då han lika till slut ska dö... och de orden är nästan exakt hur min lärare har beskrivit absurdismen.
Sedan, av någon anledning, så kom jag plötsligt att tänka på "The Catcher in the Rye" under min läsning. Jag klagade flera gånger på att jag inte tyckte om Camus direkta sätt att skriva. Jag tyckte att det var mycket upprabblingar. (Han gick till fönstret. Han rökte en cigarret. Han tittade ut över gatan). Ja, det var inte så mycket detaljer och tre olika händelser kunde ta plats på samma sida och det var dessa direkta händelser som fick mig att tänka på "The Catcher in the Rye". Fast, konstigt nog, så älskar jag Salingers sätt att skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar