Prom Nights From Hell av...

...Meg Cabot, Kim Harrison, Michele Jaffe, Stephenie Meyer och Lauren Myracle.
(underrubrik: Åh nejdå, mitt huvud är visst fyllt med annat än Buffy)

En novellsamling med fem "noveller" om övernaturliga, skräckfyllda prom nights som jag köpte på Bangkoks flygplats i höstas. En av anledningarna till att den var så lockande var just skoldanstemat. Jag hatar att vara uppklädd och tillfixad - då jag alltid känner mig mindre tillfixad än alla andra - men ändå så saknar jag amerikanernas alla skoldanser. Inte för att jag tror att jag skulle ha blivit bjuden (jag skulle nog vara en av de där tjejerna som våndas över att se på medan killarna jag känner bjuder någon annan), men det känns som att det är en typisk high school-experience och då jag är high school-fantast (trots att jag har hört från alla möjliga håll att high school är en mardröm) så skulle jag vilja uppleva i alla fall en skoldans. Är det för mycket att begära? Den enda "prom"-lika tillställningen jag får är studentbalen... och då är ju gymnasiet så gott som slut.

Första novellen, "The Exterminator's Daughter" är av Meg Cabot - en favorit bland ungdomsförfattarna - och handlar om en vampyr, en ond vampyr, och utan att säga för mycket så drogs mina tankar genast till Buffy. Buffy-connections är alltid en fördel. Här hade vi tjejer med armborst, kvinnliga kämpar mot all ondska i världen (bland dem vampyrer, demoner, varulvar, you name it) och ett möte och mindgames med Dracula. Någon som förstår vad jag menar? Detta hör dock inte till huvudhandlingen, utan bara till bakgrundshistorien.

Novellen är totalt genomsyrad av Meg Cabot, vilket leder till lite populärkulturella referenser, lite ironi och självkommenteringar. Alltså en typisk tonårsbok, med en liten spark till den nya "vampyrer är goda"-trenden. Undra vad medförfattaren Stephenie Meyer tycker när det drivs med de "oskyldiga" vegetarianvampyrerna?

Andra novellen, "The Corsage", är skriven av Lauren Myracle, en författare som jag inte har så vidare bra koll på eller egentligen... som jag inte har en minsta aning vem hon är. Novellen centrerar kring en ung tjejs önskan att bli bjuden på balen av sin killkompis och stora kärlek. Till sin hjälp så har hon en mystisk bukett (ni vet, sådana där man fäster på armen) med magiska krafter. Behöver jag nämna att man borde tänka efter innan man önskar någonting? (speciellt om man ser en ung kvinna med ett pendelhalsband i närheten - ursäkta Buffyreferensen).

Jag blev faktiskt inte så fäst vid "The Corsage" och inte det minsta skrämd ... eller när de pratade om en mystisk lukt av ruttna blommor så reste sig nackhåren lite, men annars så var den ganska uppenbar.

Den tredje novellen,"Madison Avery & The Dim Reaper", är skriven av Kim Harrison, ännu en för mig okänd författare. Novellens övernaturliga teman är olika sorters "änglar" och andra otrevliga makter som vill vara med i spelet om liv & död. Än en gång - om han är snygg, spring för livet.
Jag tyckte att det var lite svårt att hänga med i mitten när allting skulle förklaras. Jag förstod inte skillnaden på vissa saker och ibland så tyckte jag att de nästan sa emot sig själv. En sak som jag dock gillade är slutet.

Numero cuatro, "Kiss and Tell" är skriven av Michele Jaffe - incognito för mig - och är lite utav en mix av hemliga operationer, superkrafter och vanlig tonårskärlek. Beskrivningen som först kom upp i mitt huvud var "Buffy blir attackerad av Initiativet under balen". Se upp för den snygga killen!
Det här var den novell som jag tyckte bäst om, tätt följt av Meg Cabots vampyrdrama och den följande novellen, nämligen...

..."Hell on Earth" av väldigt välkända Stephenie Meyer som handlar om en bal där mystiska krafter gör sitt bästa för att alla ska ha en sådan otrevlig kväll som möjligt. Den var väldigt... Stephenie Meyer-ig. Alla såg bra ut. Alla hade underbara ögon eller figurer eller hår. En av huvudpersonerna var ovanligt blek, men var dock inte vampyr. Det är fullt av långa blickar, goda dofter, mystiska dragningskrafter och liknande, men faktiskt inte fullt så fånig och skämmig som historien egentligen kunde ha blivit. Det är lite "Twilight" light, minus vampyrerna, Edward och resten av handlingen. En sak som jag började undra medan jag läste: Undra om Stephenie Meyer har sett "The Prom", Buffyavsnittet där Buffy - surprise surprise - har studentbal. För om man använder orden "Hell hound" och "Prom" så kan man inte direkt skylla på mig för att jag gör de kopplingarna.

Några saker sin jag har lärt mig från denna samling:

1. Om jag ser en mystisk, snygg, tilldragande kille/tjej som jag aldrig förut har sett på studentbalen - och om han även ser lite äldre ut och kysser som en gud - då ska jag inte gå fram till honom. Varför är det alltid snygga killar som är bra på att kyssas som är trubbel?
2. Jag kan ta det lugnt. Killen/Tjejen som jag är kär i, men inte varit tillräckligt modig för att faktiskt våga fråga till balen, kommer lagom till balen förklara sina känslor för mig (eller rättare sagt, på balen). Eller så kommer jag träffa mitt livs kärlek där. Så det är bara att ta det lugnt. Om man överlever balen så kan man räkna med att ha en kille vid sin sida.

3. Jag borde nog göra en exorsism.